Little India – Bollywoodkänsla i New York

New Yorks China Town och Little Italy känner nog de flesta till. Men om man lämnar Manhattan och tar sig till Jackson Heights i Queens så kan man även mini-semestra i Indien. Här ligger nämligen ett litet område som populärt kallas för Little India.

Indien har verkligen kommit stort de senaste åren. Vi har älskat maten länge, yogan blir allt mer populär och genom Oscarsvinnande ”Slumdog Millionaire” och ett par andra filmer har även intresset ökat för den stora Bollywoodindustrin och dess medryckande musik, danser och färgglada kläder.
 

Inte konstigt att det därför blir populärare att leta upp de indiska kvarteren i större städer som London och New York. 1:a Avenyn i East Village på Manhattan har en rad med indiska restauranger och ett fåtal butiker men det är först när man åker ut till Jackson Heights i Queens som det känns som om man har förflyttat sig till Indien. Området är inte stort, bara ett par kvarter, men dels tar det lång tid att ta sig igenom eftersom man vill gå in och titta i alla butikerna och dels så är man omgiven av nästan uteslutande indier, pakistanier och folk från Bangladesh.
 
Det är 74th Street som är hjärtat i Little India. Redan när man stiger ut från tunnelbanan får man det första smakprovet. Här på hörnet ligger Eyebrows, en av många skönhetssalonger där man kan få ansiktsbehandlingar, vaxning och så förstås plockade ögonbryn, vilket görs på det unika indiska sättet med en lång tråd istället för med pincett. Tydligen ska det inte göra lika ont. Men just nu har jag inte tid att fundera på det. Jag tänker nämligen börja med att kolla om det ska visas några Bollywoodfilmer under dagen på biografen Eagle som ligger till vänster in på 37th Road.
 
Jag har hört att den ska se lite ruffig ut från utsidan och det gör den verkligen, men det är först när jag kommer fram som jag till min stora besvikelse inser att de har bommat igen helt. I DVD- och CD-butiken A2Z Music bredvid berättar de att det skedde för några månader sedan. Tydligen berodde det på en strejk bland Bollywoodproducenterna i Bombay. Inga nya filmer kom ut på ett tag och eftersom Eagles specialitet var att visa det senaste överlevde de inte.

Jag får dock tröst i den lilla butiken där jag hittar en massa bra filmer jag länge velat se. Till slut faller valet på Kabhi Khushi Kabhie Gham, som visades på Stockholms filmfestival för många år sedan och som många rekommenderat. Jag har hört att A2Z är en av de billigaste butikerna för film och musik och det verkar stämma. Många CD-skivor kostar bara 5 dollar så jag plockar på mig en med bangra-musik, en glad och snabb indisk folkmusik som får en på gott humör. Filmen får jag betala 10 dollar för.
 
När jag kommer ut ur butiken möts jag av en jättebillboard på andra sidan gatan. Och vem gör reklam för armbandsur tror ni? Självklart är det Shah Rukh Khan och för er som inte vet vem det är kan jag berätta att han ÄR ”Mr Bollywood”. Det går inte att dra några paralleller till Brad Pitt, Bruce Willis, George Clooney eller någon av de andra stora i Hollywood. Shah Rukh är med i allt som räknas i Bollywood. Ibland får jag en känsla av att han har huvudrollen i hälften av alla filmer som görs. När han tidigare i år blev hållen för förhör på Newarks flygplats i 1-2 timmar innan han släpptes in i USA blev indierna så upprörda att de började bränna amerikanska flaggor.
 
Jag tar mig tillbaka till 74th Street och känner att det verkligen börjar bli dags att äta. Jag sköt på lunchen tidigare för att spara extra rum för den indiska lunchbuffé som serveras på Jackson Diner. Namnet är en kvarleva från den icke-indiska restaurang som låg här förut, men nu är det 100 procent chicken tikka, curry, aloe gobi och dal på menyn. I buffén finns som vanligt för många godsaker för att man skulle kunna prova allt.

Men jag gör ett gott försök och fyller tallriken till brädden med basmatiris, nanbröd och olika röror med ingredienser som blomkål, kikärtor, linser, lamm och den otroligt goda färskosten. Smaklökarna gör piruetter av de söta, kryddstarka och smakrika rätterna. En sak jag går förbi är en vit röra som jag gissar är någon slags salladsdressing, men när jag ätit klart kommer kyparen fram med en liten skål. Det är en söt och god dessert som påminner om en blandning mellan rispudding och vaniljyoghurt.

Efter att energiförrådet fyllts på är jag redo att ta mig an resten av butikerna. Gatstumpen är egentligen väldigt kort men för varje meter man går från Roosevelt Avenue mot 37th Avenue (blanda ej ihop med 37th Road) så blir atmosfären mer och mer indisk. Nästan varje affär säljer vackra gnistrande saris, stora tunga guldsmycken, mer musik och film eller mat. Jag blir inropad i en av klädbutikerna som lockar med pashminasjalar för 5 dollar. De är otroligt mjuka och härliga och jag tänker på den kalla vintern som väntar runt hörnet och slår till på en härlig rödfärgad.

Jag blir nästan lite sugen på att köpa en sari också. I en av butikerna kan man få de enklare – vilket betyder att de saknar pärlor och paljetter men fortfarande är härligt färggranna – för 10 dollar. Men jag låter plånboken vila efter att inte ha kunnat besvara frågan när jag ska ha den på mig. Jag har ju några vänner som dansar Bollywooddans hemma i Sverige och då behöver man indiska kläder, men inte en sari. Den ska man bara stå och se vacker ut i.

Något som jag däremot kommer att ha användning för är maten jag hittar i det stora snabbköpet, Patel Brothers, längre ner på gatan. Det är verkligen en annorlunda butik om man jämför med dem vi är vana vid. Till stor del består den av gigantiska hyllor där det ligger storpack, ibland säckar, av olika matvaror som indiska mjölsorter, torkade linser och ärtor, kanelstänger och russin. Jag är på jakt efter masala chai, det indiska kryddteet, men på vägen till den hyllan hittar jag billig honung, mangochutney och en annan spännande chutney gjord på rödbetor och ingefära.

Jag ser också stora förpackningar med rökelse, men stannar upp när jag läser en av sorterna – ”Cannabis”. Det kan väl ändå inte vara den riktiga varan? Det är ju faktiskt förbjudet i USA även om många heliga män i Indien använder sig av det. Jag luktar lite på förpackningen och det har inte mycket gemensamt med den där söta doften från marijuana. Däremot luktar det faktiskt ganska gott, men jag känner inte att jag kan försvara att ha ett sånt paket liggandes hemma så det får bli lukten ”Rain Forest” istället.

Jag flanerar runt lite till, bland annat längs 37th Avenue som verkar vara den mer muslimska delen av området. Här säljs koraner och slöjor av gatuförsäljare med stora skägg och turbaner. Det finns förstås hur många olika butiker som helst kvar att gå in i, men nu har jag ändå betat av de flesta typerna. Men en finns kvar. Butala Emporium är kvarterets souvenir- och presentbutik. Här kan man köpa ayurveda-ansiktsmasker, nyckelringar med Shiva, yogaböcker, statyer, vackert inbundna dagböcker och mycket, mycket mer. Det blir en till CD med meditativ flöjtmusik som nog kommer att få bli mitt yogasoundtrack från och med nu.

På vägen till tunnelbanan känner jag mig rätt utmattad av alla intryck, och det är nog det som gör att jag lockas in på Eyebrows innan jag åker hem. Några ögonbryn vill jag inte ha plockade. Däremot ser jag fram emot en ansiktsbehandling med skrubb, massage, het ångbehandling och en massa annat som ingår. För tillfället har de dessutom halverat priset och jag behöver bara betala 20 dollar för att bli bortskämd i 30-40 minuter. När jag kommer ut därifrån känner jag mig som en ny människa. Med kassarna fulla av spännande inköp och en hy som känns ung och fräsch har jag energi nog att ta mig hem till Manhattan igen.

Info:
Man kommer till Jackson Heights/Little India genom att ta tunnelbanan till stationen Jackson Hts/Roosevelt Ave. Man kan åka hit från Manhattan med linjerna F, V, E, R och 7. Ett tips är att välja expresstågen E eller F som då bara ligger tre stationer från Manhattan.

 En bra runda att ta är 74th Street från Roosevelt Avenue till 37th Avenue. Sväng vänster och gå sedan tillbaka längs 73rd Street. Ta 37th Road sista biten tillbaka till tunnelbanan.

1 kommentar påLittle India – Bollywoodkänsla i New York

Svara till