Många drömmer om att flytta och jobba utomlands – i London eller Paris, New York eller Sydney. För Rim var det Tokyo som lockade. Längtan föddes när hon läste japanska vid Göteborgs Universitet och nästan alla lärare var japaner. De delade med sig av många historier om hur det är att bo i Japan, vilket födde en längtan efter att se och uppleva det med egna ögon.
– Det var små, men vardagliga saker, säger Rim och nämner allt från att åka tåg i rusningstrafik till att man absolut inte ska sticka ned ätpinnarna i riset och låta dem stå upp eftersom det påminner om en buddhistisk begravningsritual.
– Det skiljde sig så otroligt mycket från någonting jag någonsin upplevt i Sverige. Klart att man blir intresserad! Så jag åkte dit på en två månader lång semester och tänkte att nä, här måste jag bo!
Att en flytt faktiskt blev verklighet för Rim menar hon ändå i första hand handlade om tur.
– Jag blev erbjuden ett au pair-jobb, förklarar hon. Först tackade jag faktiskt nej eftersom jag var mitt uppe i pluggandet, men efter ett par dagar ångrade jag mig. Jag insåg att man alltid kan ta upp studierna igen. En flytt till Tokyo är svårare.
Nu är det ett och ett halvt år sedan Rim fattade beslutet och hon har aldrig ångrat sig. I dag har hon lämnat au pair-jobbet bakom sig för att jobba som så kallad floor manager i en stor klädbutik i stadsdelen Harajuku. Även det var en lyckträff, en spontan jobbansökan som ledde till anställning.
Vid frågan om för- och nackdelar med att jobba i Japan respektive Sverige vill Rim framhäva att det handlar om skillnader i hur man jobbar snarare än för- och nackdelar. Nidbild av japanen som extremt hårt arbetande har till exempel en sanning i sig.
– Här tar man sitt jobb mer på allvar, det är en skillnad mot Sverige. Alla gör det inom allt, det är inte något som jag märkt bara inom modebranschen. Man har en större respekt för jobbet man utför, hur smått det än må vara.
Ska hon ändå nämna någon form av nackdel med att arbeta i världens största stad blir det faktumet att det är väldigt lätt att sugas in i cirkeln av oändligt långa arbetsdagar.
– Man tappar perspektivet, alla andra jobbar ju över! säger Rim och filosoferar över att det kanske blir att man lätt tar sitt jobb på för stort allvar i Japan.
– Ibland måste jag påminna mig själv om att det är mode, inte hjärtkirurgi, jag jobbar med. Att det inte är som om någons liv står på spel om jag inte hinner klart vissa grejer.
De positiva aspekterna av att jobba med just mode är emellertid utan tvekan dominerande för Rim.
– Jag tror utan tvekan att Tokyo är den absolut roligaste staden att jobba i om man jobbar inom mode, säger hon. Jag ser så mycket mode som är helt sjukt och så mycket mode som är helt personligt att jag fortfarande häpnar.
Rim menar att väldigt många av tokyoiterna är otroligt medvetna om vad de har på sig – och hur de har det på sig. Hon nämner att det inte är ovanligt att se människor i vanvettigt fula plagg eller i rejält udda kombinationer av kläder, men när det burits med en särskild karisma har de plötsligt blivit helt rätt.
– Har man bara rätt attityd kan man tydligen göra en avundsvärd outfit av ett par tajts från 80-talet och mormors gardin virad runt kroppen.
Att mode är en viktig del av Rims liv, både i jobbet och privat, är tydligt. Men bäst med Japan tycker hon ändå att maten är. Kärleken till kontrasterna är också i topp. Det centrala området som hon själv är bosatt i liknar hon vid vilken småstad som helst, med gågata, ett par restauranger, ett postkontor och någon liten klädaffär. Men femton minuter bort ligger köpcentrum, neonljus, hundratals klubbar och skyskrapor så långt ögat når. Det är bara att välja och vraka. I Tokyo kan Rim både äta kakan och ha den kvar. Och studierna? De får vänta.
Topp tre i Tokyo á la Rim
1) Stadsdelen Shinjuku om natten. Utsikten från hotellet Park Hyatts New York Bar gör att man tappar andan.
