När jag reser från New Jersey mot New York, och Manhattans skyskrapor dyker upp i mitt synfält är det en andetagande vy badande i ljus och neon som kontrasterar mot natthimlen. Det kommer ett sug i magen, en svindlande känsla. Varje gång får hon mig att känna en djup längtan, ett okontrollerbart grubblande över att ”här skulle jag verkligen kunna bo” och hur jag ska gå till väga för att uppfylla den drömmen.
När den långsmala ön möter mig på andra sidan Hudson River efter färden genom Lincoln Tunnel, fylls även mitt hjärta av paradoxer. Outsäglig frid och rastlös upptäckarglädje sväller som vågor där innanför bröstbenet. För många är det lätt att glömma att New York består av fem boroughs. Resan går för de flesta besökare aldrig österut över till Brooklyn eller norrut till Queens. Just Manhattan har stulit även mitt hjärta. New York är summan av alla sina delar, men det är henne jag drömmer febrigast om.
Asfalt, gula taxibilar och ångande brunnar tillsammans med vattentankar på taken, slingrande murgröna och överfulla soptunnor utgör en stad som känns närmast organisk. New York är ett levande väsen i sig. Hennes kontraster håller mig i ett hårt grepp. Sliten och enastående vacker på samma gång, har hon ofta skiftande karaktär från kvarter till kvarter.
Världens coolaste ö är särpräglad och intagande som ingenting annat, trots att delar av Manhattan (och hela New York, för den delen) skulle kunna vara hämtade ur vilken annan amerikansk storstad som helst. Kommers, trafik och butiksmärken är månne inte alla unika, men det är emellertid intimiteten, den liberala anda som ligger i luften. Ingen annanstans i världen mår jag så bra av att bara vara. Delis på hörnan och skyskrapor som sträcker sig till oändlighet gör mig lugn. Ansikten och estetik ändras så snabbt, till så vitt skilda saker.
Ingen stad är fri från motsättningar, men i New York är hjälpsamhet och tolerans aldrig svårt att finna. Jag känner mig trygg, till och med mitt i natten.
Jag älskar New York närmast vettlöst, eftersom det homogena känns avlägset. Det är en stad som vilar i ett melankoliskt och romantiskt sken, där det som glittrar omvandlas till eufori. Ständigt tvära kast gör att någon leda har svårt att uppstå. Livet är istället en kakafoni av allt upptänkligt, av alla folkslag och alla idéer: kineserna och italienarna på Lower Manhattan; taxichaufförerna från Centralasien; de ortodoxa judarna på Lower East Side. Här bor ryssar, indier, polacker och irländare. Muslimer, kristna, buddhister och hinduer. Det talas spanska, jiddish, grekiska och turkiska.
Det är ett gytter och en förening som skapar elektricitet, magi. New Yorks karakteristiska nerv som gör henne till städernas stad.
Jag älskar hennes kopiöst dyra affärer, lika mycket som jag älskar alla loppmarknader: att på lördagsmorgon köpa en ”coffee to go” för att under ett par timmar botanisera bland all världens möjliga fynd till all världens möjliga priser. Här finns något för alla.
Jag älskar Broadway och Times Square, aldrig mörkt ens i den svartaste natten. Trängseln bland turister som med stora lycksaliga flin inte kan tro sina ögon blir aldrig irriterande. Vilken klassisk teater- eller musikaluppsättning du än vill se, finns det en stor chans att du hittar den här. Det normbrytande får också plats: många minns när numera .jpg) flerfaldigt prisbelönta filmen Hedwig & the Angry Inch var en litet punkrockigt musikalnummer i Meatpacking District.
Ännu mer älskar jag det litterära New York. Som en tillflyktsort för många av de stora – allt från förra seklets Henry James till nutida Paul Auster – finns nästan bokstäverna i luften. Det stora bokliga arvet märks inte minst i stadsdelar som Greenwich Village.
Att sitta på någon av New Yorks serveringar och betrakta folklivet ger tusenfaldiga uppslag till historier. För den som inte skriver själv, kan längtan efter orden tillfredställas gott på många av stadens enorma bokaffärer. Barnes & Noble är bara en kedja bland många som erbjuder läsning av böcker och tidskrifter i stora, mjuka soffor med en servering på samma våningsplan. Att ta en kaffe sent på kvällen görs inte sällan just så.
Jag älskar att kunna ta F-linjen till Coney Islands sägenomspunna nöjesfält för ynka $2, eller att åka gratis med färjan över till Staten Island, och beundra den bästa utsikten av Frihetsgudinnan.
Trots sådana billiga priser på kollektivtrafik finns det ingenting som går upp mot promenaderna. Att gå hela vägen från Battery Park och Lower Manhattan, via finansdistrikten, vidare genom Chinatown och Little Italy, för att svänga österut från 4th Avenue tillhör det bästa jag vet. Där ligger East Village; platsen min själ valt att bosätta sig på, trots att min kropp allt som oftast är ute på andra äventyr – åtminstone än så länge. Benämnt både illaluktande och kultiverat, anses stadsdelen framför allt vara vulgär i jämförelse med intilliggande Greenwich Village. I mina ögon är det sagolikt.
Detta, mitt alldeles egna New York, hittar jag bland kuferna och punkarna kring St Mark’s Place. Här finns källarlokaler med begagnade böcker och sällsynta vinyler, klädbutiker med obskyrt mode och vintage, en salig blandning av subkulturer och långtida traditioner. Queerklubbar och divebars med jazz ligger intill varandra. Stämningen är avkopplad och överraskande.
 Mitt New York är en stad full av original: sinnesförvirrade krigsveteraner med gula hörlurar; blinda poeter som läser sin lyrik i gathörnen; seniga Jimmy i rockbutiken Trash & Vaudeville som med raspig och innerlig röst proklamerar att ”I love clothes tight, really tight, that’s rock n’roll!”. Människor här är stundom okonstlade, men ännu oftare bär de mytiska drag, skruvade personligheter. Ibland smälter de in i miljön, ibland ser de ut som mardrömmar.
På en uteservering längs East 7th Street sitter en äldre man intill vårt bord. ”Är det svenska ni pratar?” undrar han och tar en klunk av sin öl. ”Your language sounds a lot like some kind of cartoonlanguge” förkunnar han. Han är doktor i filosofi och har stora erfarenheter av LSD. Hans röst är aldrig viskande eller förlägen när han berättar som sitt liv.
I East Village skrivs kulturhistorian utanför normerna och ingenstans känner jag mig så hemma som här.
Mitt New York är en freakshow. Artificiell och romantisk, hårt estetiserad och sann sina värderingar.
Städernas stad är precis vad jag önskar att hon ska vara, varje gång. Jag längtar så jag nästan går sönder till vi ses igen.
|
