Backpacking.se

Close window

Vi gjorde Kuba, del 1

Omar reste runt på Kuba med två kompisar år 2004, och berättar nu om hur han upplevde landet.

Karta: http://www.cnn.com/WEATHER/9809/25/georges.05/map.cuba.jpg

 

För snart tre år sedan, i december 2004, åkte jag och två kompisar, Alex och Robby, till Kuba. Vi valde mellan Kuba och Mexiko, och en ganska kort tid innan vi reste föll valet på Kuba, eftersom det lät coolare, eftersom vi ville se landet innan Fidel Castro dog. Historien visar att vi hade kunde väntat några år till, men det visste vi ju inte då.

 

Vi landade i Havanna den 20:e december. Redan på flygplatsen fick vi en liten försmak av vad Kuba kunde vara, med onödig byråkrati i passkontrollen och väskor som kom så sent att vi började planera för inköp av nya kläder, började tänka ut nya resrutter. Men väskorna kom till slut, och vi skulle nu enligt biljetterna bege oss till terminal 1 där vi skulle med ett inrikesflyg till Santiago de Cuba. Taxichaffisen som tog oss till terminalen sa innan vi brummade iväg att det rörde sig om en färd på ungefär femtio minuter, och han begärde ett pris som överensstämde med den uppskattningen. Det tog kanske fem minuter, men han begärde och vi betalade ändå det ursprungliga priset.

 

Santiago de Cuba ligger i den östligaste delen av landet, och fastän våra Havanna-intryck inskränkte sig till en natt på terminalgolvet, så kände vi ändå att Santiago var annorlunda på något sätt. Det var mer karibiskt, mer afrikanskt, vildare, enklare. Vi fick hjälp av en taxichaffis att ordna med boendet, men eftersom reglerna sa att man inte fick sova tre i samma rum fick Alex, som var den ende bland oss som kunde spanska, sova ensam hos en annan tant i samma hus. Tanten frågade Alex om han gillade reggaeton och spelade upp Don Omar hela kvällen. Alex blev kär i tantens dotter.

 

Jag delade rum med Robby, och innan vi skulle sova frågade han vilset: ”Ska vi verkligen bo här?” medan han från balkongen såg ner på de enkla husen och människorna som fortfarande var vakna.

 

Nästa dag blev vi av ingen anledning alls utkastade av våra tanter, men det var bara bra: vi kom till ett mycket skönare ställe där vi bodde närmare varandra, där värdinnan Kenya lagade himmelsk kubansk husmanskost, där Kenya ringde till sin bror Don Jorge, som tog ledigt från sitt arbete på en psykklinik för att visa oss sitt land och sin stad, för att hjälpa oss att fixa en hyrbil. Det senare blev svårare än vi trodde, allt var förbokat. Till slut hittade vi dock en bil som i och för sig var bokad, men som kunde ”köpas ut” för 90 dollar. Uthyraren bestämde en snål deadline på två timmar att fixa pengarna.

 

Det blev svettigt: Först fick inte mina kort kontakt med banken, men på en annan bank fungerade det. Men då hade Robby glömt sitt pass, så vi fick åka tillbaka till Kenya och hämta det. Men då fick inte Robby inte komma in på banken, eftersom han bara hade linne på sig. – Vi fick kämpa för den där röda Peugoten.

 

Den blev dock vår till slut, och på kvällen firade vi med Don Jorge; vi gick till en casa tradicional där de spelade livemusik. Don Jorge var den minsta man som tänkas kan, och det var inte så konstigt att han blev lite mer än lullig efter att ha halsat ett helrör Havana Club. – Musiken var grym, det var ett band på åtta man och tre sångare: den första var klädd i vit skjorta och solglasögon, ibland kom han fram till oss gäster och dansade sin steppdans; den andra liknade en freestylande hiphoppare på det sätt han improviserade fram orden; den tredje var en liten mörk kille i grönt som log och tog sig där nere hela tiden.

 

På hemvägen var Don Jorge fortfarande lite mer än lullig, han hade tagit av sig tröjan och gick barbröstad och tyst för sig själv.

 

Något slitna åkte vi nästföljande dag till Gran Piedra, en stor monolit utanför staden varifrån man tydligen skulle kunna se till Jamaica och – vid perfekta förhållanden – Haiti. Vi såg bara djungel och hav. Här köpte Robby de lyckoamuletter vi bar om halsarna resten av resan. – Sedan blev vi sugna på glass, så vi körde till en glassbar. Till glassen drack vi öl. Människor tittade konstigt på vår kombination. Helt plötsligt sparkades dörren till baren upp så att den nästan gick sönder, och in klev en skitlack kille i Ronaldo-tröja och satte sig ner med två tjejer i släptåg. Han beställde också glass.


Kommentarer

Alla blir glada av lite feedback, så lämna inte artikeln utan att kommentera.

Kommentarer


FLYG MED LUFTGROP

Köpenhamn - Barcelona2014-07-30 - 2014-08-06778 kr
Köpenhamn - Beirut2014-07-30 - 2014-08-032248 kr
Köpenhamn - Bangkok2014-08-02 - 2014-08-164358 kr
Köpenhamn - Phuket2014-09-01 - 2014-09-174939 kr
Köpenhamn - Los Angeles2014-08-03 - 2014-08-104004 kr
Köpenhamn - London2014-08-01 - 2014-08-08325 kr
Köpenhamn - Miami2014-08-01 - 2014-08-083776 kr
Köpenhamn - New York2014-07-30 - 2014-08-112941 kr
Köpenhamn - Pristina2014-07-30 - 2014-08-011911 kr
Köpenhamn - Sarajevo2014-07-30 - 2014-07-301294 kr
Luftgrop
FLYG MED LUFTGROP