Backpacking.se

Home sweetish home!

För någon timme sedan ankom jag till San Pedro! Det verkar som att det förändrats bra mycket sen jag var här sist, och ännu mer sen när jag bodde här. Det är mer folk, det finn nu en bank och apotek som inte fanns förut. Restauranter jag brukade hänga på har konverterat in till resebyråer... Det mesta är annorlunda. Men, det var samma doft av jord och pepparträd som slog emot mig när jag satte ned min fot på den välbekanta sandbeklädda bussterminal.

Resten av tiden i Santiago var i princip som det jag skrivit förut, några fler fina återseenden. Det var bara meningen att jag skulle stanna en vecka i Santiago, men jag vill gärna träffa Duncan innan jag drog vidare. Så planen ändrades och blev en och en halv vecka. Men vi kom så bra överens att en och en halv vecka blev tre.

Vet inte riktigt vad jag gjorde, men tiden flög förbi. I slutet, mitten av förra veckan, blev jag rätt sjuk. Hostade lungorna ur mig. Gick till apoteket o köpte en receptfri hostmedicin, som inte hjälpte speciell mycket, gick tillbaka dagen efter och frågade efter någon annan, som inte heller funkade. Tillslut lyckades jag komma över en receptbelagd medicin, som faktiskt funkar! Så underbart att få sova igen, och kunna prata utan att hosta halsen ur sig! Men det är en stark en, som slår ut mig rätt rejält, jag blir helt dåsig. På busssen på vägen hit sov jag 21-22 timmar av 24 möjliga. Man skulle kunna säga att den bussresan flög förbi.

Någon dag gick vi och köpte glass och lade oss i skuggan i graset i en park. Kändes som en riktig svensk sommar, när näsborrarna fylldes av färskt gräs och öronen fylldes av fågelsång! Enda skillnaden var att det popa förbi en och annan vacker gatuhund lite då ch då. Det slutade med att vi satt där i ca 5 timmar.

Känns som att mina bloggar börjar bli lite tjatiga, men ytterligare en gång sved det till i hjärtat när jag lämnade Santiago. Jag har alltid tyckt bra om Duncan, men tidigare har vi inte kunnat kommunicera så mkt eftersom min spanska inte var den bästa, och så har vi inte heller spenderat så mycket tid tillsammans. Men den här gången hängde vi typ hela tiden och kunde kommunicera mkt bättre, så nu känns det som att jag lärt känna honom på riktigt. Och även han visade sig vara en ännu finare människa än vad jag redan trodde att han var tidigare!

Jag är så oerhört tacksam att jag haft möjligheten att åka ut och resa! Att lära känna alla dessa underbara människor som hela min resa har varit kantad med! Det kommer nog inte bli så lätt att komma hem sen, det kommer nog svida rätt rejält att man kommer vara så långt borta från alla, och inte veta om man någonsin kommer träffa dem igen! Får hoppas på att några faktiskt har möjlighet och kommer och hälsar på mig i Sverige!