Backpacking.se

I georgiska vildmarken

Efter en alltfor kort tur i vildmarken ar vi tillbaka i civilisationen.

I forrgar hoppade vi in i en minibuss i Gori med destinationen Kutaisi. Det ar inte helt latt att planera sin resa i detta land da bussarna avgar nar de ar fulla. Det kan handa nar som helst eller inte alls.

Vi kom dock ivet var en udda fagel i omradet mag och fick en kort paus i Kutaisi pa det nyoppnade McDonaldes (vilked de fallfardiga ruckel som utgjorde busstationen. Farden gick vidare nordvast uppemot den Abchasiska gransen. Vagarna var fina och det mesta sag ut som i Sverige -med ett undantag- mitt i vagen stod titt som tatt riktiga svin, alltsa riktiga svin! Annu oftare stod kossor och idisslade mitt i vagen. Detta anses oftast inte av bilforarna har som en anledning att sakta ned utan farden fortsatter bara i 100 km/h tatt intill dessa enorma djur eller sa kor man slalom sa att fordonen kranger nastan okontrollerat. Kanske tycker kossorna att fartvinden ar svalkande?

Framme pa var slutdestination Zugdidi fragade vi personer pa stan efter ett guesthouse som vi hade hort skulle vara trevligt. Alla pekade at olika hall sa det blev en timmes lang vandring med de tunga ryggsackarna, vilket kanske inte var helt da vi hade ganska manga kalorier att forbranna pga den feta maten har.

Guesthouset bestod av en villa med en fantastisk tradgard med vindruvor, mandariner, mullbar mm. Det var bara att lagga sig i hangmattan och pusta ut och leka med de tva veckor gamla kattungarna som bodde utanfor var rumsdorr.

Vi promenerade pa kvallskvisten langs med floden och forundrades hur nedskrapadat det vara. Tjejen pa guesthouset berattade att hon brukade bli utskattad nar hon korde sina sopor till sopstationen, de andra dumpade de bara i floden.

Dagen darpa serverades vi rysk grot till frukost och plockades upp av en buss for att borja farden ut till vildmarken.

Den fyra timmar langa resan norrut till Mestia nara den ryska gransen var en hisnande upplevelse. Farden gick langs med bergssluttningar och genom dalar dar Europas hogsta berg Mount Elbrus dok upp i blickfanget med sin snokladda topp.

Vadergudarna var dock inte pa var sida nar vi kom fram till Mstia och hela byn var en regnig lerpol. Har byggdes det i varje gathorn och polisstation och radhustet i rymdarkitektur hade just invigts -osmakligt.
Vi promenerade ut ur byn och fann en gumma som hyrde ut ett rum i sitt hus. Pga av regnet fick vi spendera resten av dagen dar. Nagot positivt var att
gumman overraskade oss med att komma med rykande farska ostpirogliknade smakliga godsaker pa ett fat.

Utsikten fran rummet var vacker over Mestrias alla upplysta vakttorn fran 1500-talet(?) som var ut utplacerade lite varstans i dalen.

Vi hade tankt att idag ga pa en rejal vandring upp till en glaciar, men med vara gympadojor var det inte lage att ge sig ut pa de hala stigarna. Vi var tyvarr tvungna att lamna byn och aka tillbaka till Zugdidi. Darifran akte vi vidare till Bakumi vid Svarta havets kust dar vi nu befinner oss.