Backpacking.se

Fantastisk dykning och strejkande mopeder

Oarna utanfor Semporna, och da sa klart speciellt Sipadan, har bjudit oss pa fantastisk dykning! Skoldpaddor i mangder (bla en bjasse som var storre an Susanne), hajar, muranor, tonfisk, stim av "jacks" och baracudas och rockor. Dessutom otroligt vackra paradis-oar. Staden Semporna skulle enligt guideboken bjuda pa valdigt god och farsk fisk . Upplagget av fisken var dock en aning for o-svensk for var smak (se uppladdad bild) och nar den serverades av en glad kypare upprepandes "do you want rice?" sa blev jag ratt helt stum. Det enda jag kunde tanka att lite ris ar langt ifran tillrackligt for att radda den har maltiden. Nar vi kom tillbaka till hotellet hittade jag dessutom fisken i dykboken under "learn to identify coral fish". Kanns som jag atit upp Flipper... Eller "Flipper from hell" kanske med den serveringen... ;)

Efter nagra dagars fantastisk dykning och snorkling tog vi 10-timmarsbussen tillbaka till Kota Kinabalu (det later varre an vad det kandes. Efter bergsklattring och 3 dagars dykning ar man ratt mor och har inte sa mycket emot att sitta still en hel dag). I Kota Kinabalu hyrde vi en moppe och korde upp till "The tip of Borneo", Borneos nord-ostra spets. Resan skulle enligt uthyrarna ta 2,5-3 timmar men som pga av uthyrarnas tidsoptimism och vagarbeten tog langt over 4 timmar. Nar vi val kom fram hann vi njuta av en storslagen solnedgang over maktiga vagor och ett kvalls-dopp vid den langa och vackra men nastan odsligt tomma stranden. 06:00 morgonen darpa var det dags att ga upp igen for att hinna aka tillbaka till Kota Kinabalu for att hinna med flyget till Kuching. Resan flot pa valdigt bra fram till ca. en timme fran KK da moppen helt sonika gav upp och inte ville ta oss langre. Moppen var tvar-dod. Vi hade tagit i rejalt med marginal for att hinna med flyget sa vi var dock nte speciellt oroliga. Som tur var fick vi dessutom ganska snabbt stannat en bil dar det visade sig att foraren arbetade pa ett hotell vi bott pa tidigare. Han ringde upp uthyrningsforetaget och meddelade oss att de skulle komma och hamta upp oss da det var sa nara. En timmes vantan vid vagkanten gick... Manga vanliga Malaysier stanade till och fragade om det kunde hjalpa oss undertiden men vi tackade vanligt nej - vi skulle ju bli upphamtade. Efter 1,5 timmar var vi rejalt stressade. Fortfarande hade ingen dykt upp och var marginal for att hinna till flyget ats snabbt upp i den gassande solen. Vi fragade, mha teckensprak, en vanlig Malaysier som hade stannat men dock inte kunde engelska om han kunde ringa upp uthyrningsforetaget igen och fraga var de holl hus. Vi ringde igen och det var som om de aldrig hade hort talas om oss tidigare!!! Knapphandig engelska och ingen pa andra sidan luren verkade kanna till att vi hade motorproblem och skulle bli upphamtade. Nu skulle vi istallet ta moppen till en verkstad och vanta dar. Den vaenliga, icke engelsksprakige, Malaysiern var otroligt snall och korde oss till en verkstad i narheten. Val dar gick allting valdigt langsamt. Ingen kunde engelska och marginalen till flyget var for lange sedan forsvunnen. Vi lyckades forklara att vi maste ta en taxi tillbaka for att hinna med flyget vilket inte hjalpte. Nu forstod folket vid verkstaden att vi var desperata och sa langt ute pa landet fanns inga taxibilar att fa tag pa. Verkstadsagaren kande dock en kille som kunde kora oss. Han skulle komma om 10 minuter... Efter 10 minuter hade ingen dykt upp. Verkstadsagaren kande dock aven en annan kille som skulle komma om 15 min... Den killen ville dock ha en ofantligt hog summa pengar for att kora oss - han visste hur desperata vi var. Vi svor och forsokte forhandla men var tillslut tvungna att saga ok. 10 minuter till gick... Verkstadsagaren sa att hon skulle ringa en tredje kille hon kande istallet, den killen skulle dock ha annu mer pengar!!! I desperation tackade vi ja och sprang sedan ut till vagkanten for att forsoka fa nagon att stanna sa vi kunde lifta in till staden. 15 minuter till gick innan en ung kille med pilot-brillor stannade. "Are you going to KK?" "Yes, how much are you going to pay me?" "50 ringti" "How about 100 ringit?" "Ok, 100 ringit if you first drive us to the airport and then to KK centre" "Ok!". Vi hade nu sa ont om tid att vi inte skulle hinna hamta vaskorna pa hotellet innan vi var tvungna att checka in pa flygplatsen... Och ivag bar det i killens lilla lada som inte hade nagon ventilation men dock var full med kackerlackor i baksatet. Han korde dock pa bra och verkade tycka det var kul med lite action. Efter lite mer forhandling landade vi pa att han aven skulle kora mig tillbaka till flygplatsen efter att vi hamtat vaskorna och lamnat hjalmarna hos uthyrningsforetaget. 45 minuter senare var vi pa flygplatsen. Susanne hoppade ur bilen med flygbiljetter och pass for att checka in medan jag och pilot-brille-Malaysiern forsatte i en rasande fart in till staden igen. Jag var tvungen att vara tillbaka pa flygplatsen om 35 minuter och vi visste sedan tidigare att hotellpersonalen sagt att det god 15 minuter mellan hotellet och flygplatsen. Allt var tvunget att fyta pa perfekt och jag var tvungen att pa 5 minuter hinna bort till uthyrningsforetaget, lamna moppe-hjalmarna, forklara vad som hant med moppen, krava tillbaka deposition, hinna tillbaka till hotellet, hamta vaskorna och darefter tillbaka till flygplatsen, som forhoppningsvis var liten nog for att lyckas hitta ratt incheckningsdisk (och Susanne) i tid. Det sag dystert ut. Efter 10 minuter var jag och pilot-brille-killen inne i staden. Jag kastade mig ur bilen och sprang pa omma bergbestigningsben over till uthyrningsforetaget: "Engine failure!" "Flight is leaving!" "Need deposite now!". De ta unga killarna som jobbade pa uthyrningsforetaget sag latt uppskramda ut och jag fick snabbt tillbaka depositionen och sprang vidare i varmen till hotellet, kastade pa mig bade min och Susannes ryggsackar, ner till killen med bilen igen och ivag till flygplatsen. 15 minuter kvar - det fanns en sportslig chans att vi skulle hinna... Och vi hann!! Precis!!

Ok, det var en lang utlaggning men jag hoppas att jag lyckades fanga lite av den spanning som vi fick kanna av ;)

Sa, nu ar vi i Kuching - en trevlig stad med fin strandpromenad och mysiga restauranger. Idag har vi sett orangutanger och de narmaste dagarna blir det nog djungel tracking och kanske lite sol och bad. Om 9 dagar kommer vi hem - ser fram emot att ses igen da!!!

Daniel & Susanne