Bergsbyar och fantastiska vyer över Tanzanias savanner i Usambarabergen
I norra Tanzania, precis vid gränsen mot Kenya ligger Usambarabergen. Bussresan från Dar Es Salaam tog oss genom savannerna och uppför de slingriga bergsvägarna till Lushoto.
Vi hörde talas om en utsiktsplats kallad Irrente viewpoint som tydligen skulle vara värd ett besök. Det tog någon timme att komma fram till den klippa som utgjorde själva utsiktsplatsen. Väl där visade det sig helt klart att det var värt besväret.
Det var som att titta på en tredimensionell karta. Någon kilometer nedanför oss sträckte savannen ut sig så långt ögat kunde nå. En bit bort, möjligen ett par kilometer, kanske en mil, höjde sig en kulle ur det i övrigt platta landskapet. Gröna linjer av träd avslöjade floderna som rann fram över området.
Skillnaden mot en karta var att här kunde man se hur livet förflöt där nere. Från de små byarna steg röken och på vägarna passerade diverse fordon. Det var en sådan utsikt man skulle kunna sitta och beundra hur länge som helst utan att få nog. Jag vet inte hur länge vi stannade, men enligt kamerans tidsangivelse var det i alla fall över två timmar.
Efter att ha hört oss för i Lushotos turistinformation bestämde vi oss för att tvådagarsvandringen till Mtae var lämplig. Övernattningen skulle ske i ett kloster uppe i bergen. Vägen dit tog oss genom en regnskog som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Regnet fullkomligen vräkte ner under större delen av vandringen. Väl framme vid klostret ljusnade dock himlen. Klostergården liksom utsikten från den var vacker och maten vi åt tillsammans med två av klostrets präster god.
Nästa vandringsdag bjöd på varierade terränger, men bergen som konstant. De små byarna, där vi alltid välkomnades av nyfikna barn, odlingar och skogar turades om att vara kuliss till denna vandring som tycktes alltmer lyckad ju längre den varade. I Mtae besökte vi en utsiktsplats som förmodligen hade slagit oss med häpnad om vi inte hade haft Irrente viewpoint som självklar referens.
Efter en trevlig kvällsmåltid gick vi tidigt till sängs för att orka ta bussen från den lilla bergsbyn till traktens huvudort Lushoto redan klockan fyra nästa morgon.
Vi hörde talas om en utsiktsplats kallad Irrente viewpoint som tydligen skulle vara värd ett besök. Det tog någon timme att komma fram till den klippa som utgjorde själva utsiktsplatsen. Väl där visade det sig helt klart att det var värt besväret.
Det var som att titta på en tredimensionell karta. Någon kilometer nedanför oss sträckte savannen ut sig så långt ögat kunde nå. En bit bort, möjligen ett par kilometer, kanske en mil, höjde sig en kulle ur det i övrigt platta landskapet. Gröna linjer av träd avslöjade floderna som rann fram över området.
Skillnaden mot en karta var att här kunde man se hur livet förflöt där nere. Från de små byarna steg röken och på vägarna passerade diverse fordon. Det var en sådan utsikt man skulle kunna sitta och beundra hur länge som helst utan att få nog. Jag vet inte hur länge vi stannade, men enligt kamerans tidsangivelse var det i alla fall över två timmar.
Efter att ha hört oss för i Lushotos turistinformation bestämde vi oss för att tvådagarsvandringen till Mtae var lämplig. Övernattningen skulle ske i ett kloster uppe i bergen. Vägen dit tog oss genom en regnskog som verkligen gjorde skäl för sitt namn. Regnet fullkomligen vräkte ner under större delen av vandringen. Väl framme vid klostret ljusnade dock himlen. Klostergården liksom utsikten från den var vacker och maten vi åt tillsammans med två av klostrets präster god.
Nästa vandringsdag bjöd på varierade terränger, men bergen som konstant. De små byarna, där vi alltid välkomnades av nyfikna barn, odlingar och skogar turades om att vara kuliss till denna vandring som tycktes alltmer lyckad ju längre den varade. I Mtae besökte vi en utsiktsplats som förmodligen hade slagit oss med häpnad om vi inte hade haft Irrente viewpoint som självklar referens.
Efter en trevlig kvällsmåltid gick vi tidigt till sängs för att orka ta bussen från den lilla bergsbyn till traktens huvudort Lushoto redan klockan fyra nästa morgon.
Kommentarer