Grand Glacier National Park - glaciärer i bergen mellan USA och Canada
Grand Glacier National Park ligger i norra USA, på gränsen mot Canada. Djurlivet är aningen fattigare än det i Yellowstone, men det vägs upp av det än mer storslagna landskapet.
Vi tog oss in i parken från väst, men eftersom de flesta vandringslederna utgår från den östra sidan tog vi oss igenom parken via going-to-the-sun road. Trots att det bara är några mil tog resan flera timmar. Inte bara för att den mycket kuperade terrängen gjorde det omöjligt att hålla någon högre hastighet utan också för att många av utsiktsplatserna som kantade vägen helt enkelt kräver att man gör ett litet stopp. Väl framme vid parkens östra sida fick vi tag i ett boende bara någon mil från Many Glaciers, där vandringslederna börjar. Boendet låg i det lilla samhället Babb. Samhälle är egentligen en överdrift, här fanns utöver vårt hotell egentligen bara en restaurang, en mack, en butik och två krogar.
Vi bestämde oss för en heldagsvandring till toppen av Swiftcurrent Mountain, en vandring på ca 10 timmar. Efter någon timmes vandring genom dalens skog fortsatte stigen utmed den östra bergsväggen. De många vattenfallen skapade tillsammans med de snötäckta bergstopparna en storslagen inramning som fick oss att glömma den branta stigningen. Den sista biten upp till toppen var den jobbigaste. Ändå var belöningen väl värd den ansträngning det innebar att bestiga berget. Det var trots det inte utsikten som var det mest speciella med bergstoppen, inte heller de nyfikna jordekorrarna som gjorde vad de kunde för att komma över våra cashewnötter. Här, på toppen av ett berg, flera timmars vandring från närmaste byggnad låg nämligen en liten stuga. I den lilla stugan bodde en pensionerad man, som hade till uppgift att hålla utkik efter skogsbränder. Han bjöd in oss i sin lilla stuga och visade hur hans arbete gick till.
Vår andra dag i parken tog vi en lite kortare vandring, till smältvattensjön Iceberg Lake. Den okomplicerade vandringen gör detta till en av de populäraste i parken. Även om jag anser att naturupplevelser ofta kan förminskas av högljudda turistgrupper lyckades de inte rå på upplevelsen av Iceberg Lake. Jag håller fullständigt med den amerikan som tyckte att ”there´s no words to describe it”. Att vi dessutom fick syn på några av parkens vita snögetter, om än på långt håll, vässade upplevelsen ytterligare.
Vi tog oss in i parken från väst, men eftersom de flesta vandringslederna utgår från den östra sidan tog vi oss igenom parken via going-to-the-sun road. Trots att det bara är några mil tog resan flera timmar. Inte bara för att den mycket kuperade terrängen gjorde det omöjligt att hålla någon högre hastighet utan också för att många av utsiktsplatserna som kantade vägen helt enkelt kräver att man gör ett litet stopp. Väl framme vid parkens östra sida fick vi tag i ett boende bara någon mil från Many Glaciers, där vandringslederna börjar. Boendet låg i det lilla samhället Babb. Samhälle är egentligen en överdrift, här fanns utöver vårt hotell egentligen bara en restaurang, en mack, en butik och två krogar.
Vi bestämde oss för en heldagsvandring till toppen av Swiftcurrent Mountain, en vandring på ca 10 timmar. Efter någon timmes vandring genom dalens skog fortsatte stigen utmed den östra bergsväggen. De många vattenfallen skapade tillsammans med de snötäckta bergstopparna en storslagen inramning som fick oss att glömma den branta stigningen. Den sista biten upp till toppen var den jobbigaste. Ändå var belöningen väl värd den ansträngning det innebar att bestiga berget. Det var trots det inte utsikten som var det mest speciella med bergstoppen, inte heller de nyfikna jordekorrarna som gjorde vad de kunde för att komma över våra cashewnötter. Här, på toppen av ett berg, flera timmars vandring från närmaste byggnad låg nämligen en liten stuga. I den lilla stugan bodde en pensionerad man, som hade till uppgift att hålla utkik efter skogsbränder. Han bjöd in oss i sin lilla stuga och visade hur hans arbete gick till.
Vår andra dag i parken tog vi en lite kortare vandring, till smältvattensjön Iceberg Lake. Den okomplicerade vandringen gör detta till en av de populäraste i parken. Även om jag anser att naturupplevelser ofta kan förminskas av högljudda turistgrupper lyckades de inte rå på upplevelsen av Iceberg Lake. Jag håller fullständigt med den amerikan som tyckte att ”there´s no words to describe it”. Att vi dessutom fick syn på några av parkens vita snögetter, om än på långt håll, vässade upplevelsen ytterligare.
Kommentarer