Sequoia National Park - giganternas urskog
I östra Californien ligger ett unikt skogslandskap, där tretusen år gamla träd bidrar till en natur som sett så gott som likadan ut sedan dinosauriernas tid. Platsen är Sequoia National Park, döpt efter de enorma Sequoiaträden.
De mer berömda Redwoodträden blir visserligen högre, men sett till biomassan är Sequoia träden betydligt större och ett av dem innehar titeln som världens största levande ting. Träden är så breda att man genom en stam byggt en tunnel stor nog att släppa igenom en bil. En man vi träffade i klippiga bergen, på väg till parken, förklarade att han uppmätt ett träds omkrets till 47 famnar. Ett mer definitivt sätt att beskriva trädens storlek är att redovisa deras diameter, som kan uppgå till 11 meter, eller höjd, som överstiger 80 meter.
Vi parkerade vid parkens besökscentra och gav oss ut i den unika skogen. Trots allt vi läst om de enorma träden häpnade vi då vi såg hur stora de faktiskt var. Man känner sig onekligen väldigt liten då man går bland dessa uråldriga giganter. Föga överraskade är man inte ensam om att beundra träden. De många turistgrupperna gör att platsen känns som ett museum, snarare än en skog.
Detta gäller dock bara för en liten del av parken. De flesta nöjer sig nämligen med att se de allra största träden som ligger i direkt anslutning till parkeringen.
Sedan vi lämnat de stora turistgrupperna och asfalterade stigarna bakom oss började vildmarkskänslan infinna sig mer och mer. Ändå överraskades vi då vi i en trevlig liten skogsdunge fick syn på två svartbjörnar. De båda ungdjuren verkade knappast notera vår närvaro där de letade mat i det höga gräset. Att på så nära håll få se vilda björnar i detta mäktiga landskap är verkligen en speciell upplevelse och något jag sent kommer glömma.
De mer berömda Redwoodträden blir visserligen högre, men sett till biomassan är Sequoia träden betydligt större och ett av dem innehar titeln som världens största levande ting. Träden är så breda att man genom en stam byggt en tunnel stor nog att släppa igenom en bil. En man vi träffade i klippiga bergen, på väg till parken, förklarade att han uppmätt ett träds omkrets till 47 famnar. Ett mer definitivt sätt att beskriva trädens storlek är att redovisa deras diameter, som kan uppgå till 11 meter, eller höjd, som överstiger 80 meter.
Vi parkerade vid parkens besökscentra och gav oss ut i den unika skogen. Trots allt vi läst om de enorma träden häpnade vi då vi såg hur stora de faktiskt var. Man känner sig onekligen väldigt liten då man går bland dessa uråldriga giganter. Föga överraskade är man inte ensam om att beundra träden. De många turistgrupperna gör att platsen känns som ett museum, snarare än en skog.
Detta gäller dock bara för en liten del av parken. De flesta nöjer sig nämligen med att se de allra största träden som ligger i direkt anslutning till parkeringen.
Sedan vi lämnat de stora turistgrupperna och asfalterade stigarna bakom oss började vildmarkskänslan infinna sig mer och mer. Ändå överraskades vi då vi i en trevlig liten skogsdunge fick syn på två svartbjörnar. De båda ungdjuren verkade knappast notera vår närvaro där de letade mat i det höga gräset. Att på så nära håll få se vilda björnar i detta mäktiga landskap är verkligen en speciell upplevelse och något jag sent kommer glömma.
Kommentarer