Mt Cameroun
Buea är ett litet samhälle en bit upp på Kamerunberget. Tillräckligt lågt för att vara omgiven av tropisk regnskog, men ändå så högt att molnen som rullar in skapar ett svalare, mer behagligt klimat än på lägre belägna platser. Efter två nätter i den hektiska miljonstaden Douala var det en underbar kontrast att komma hit och jag bestämde mig snabbt för att göra byn till min basstation och sedan göra utflykter härifrån.
Efter en natt i Buea började jag en fyrdagars vandring på berget. Det tog en och en halv dag att nå toppen, som ligger på lite drygt 4000 meters höjd. Därifrån fortsatte vi västerut, bort från folkmassorna och ut i vildmarken. Detta är en aktiv vulkan som hade sitt senaste utbrott så sent som år 1999 och vi passerade flera kratrar på vår vandring genom det savannlandskap som dominerar de högre altituderna.
Den tredje dagen övergick landskapet till skog och så småningom regnskog. Den bjöd också på de vackraste vyerna. Lavan från vulkanens utbrott har runnit nedför berget likt floder och då molnen skingras kan man från dessa platser se ut över biafrabukten, ända till ön Malabo. Diset suddar ut horisonten och får det berg som utgör ön att se ut som om det svävade i luften.
Vandringen var väldigt tuff och då jag kom tillbaka tog jag det lugnt ett par dagar och gjorde små dagsutflykter. Den guide jag vandrat med på berget bjöd in mig på middag i sin by, där han visade mig en liten grotta med massor av fladdermöss.
Artrikedomen i de centralafrikanska regnskogarna är enorm och då jag vilat ut en aning återvände jag, tillsammans med samma guide, för att övernatta mitt i den djungel vi passerade under vår tidigare vandring. Vegetationen är extremt tät och bortsett från de färgglada fjärilar man hela tiden omges av är grönt den enda färgen man ser.
Även om den täta växtligheten gör det svårt att få syn på de djur som finns här så blir man ständigt påmind om deras närvaro. De stigar vi går på används inte bara av människor, utan även av de elefanter som finns i området. Färsk spillning tyder på att de passerat bara några timmar innan oss och när vi lite senare hör hur det brakar en bit in i skogen klättrar vi snabbt upp i ett träd för att undvika en eventuell attack. Då vi inte hört något på en stund klättrar vi ner och ser på spåren att en stor elefant passerat bara några meter från oss. På väg tillbaka till vårt tält hör vi en familj schimpanser, som förmodligen förbereder sin övernattning en bit bort.
Vi får varken syn på schimpanser eller elefanter heller denna gång, men att övernatta i regnskogen, att somna till de tusentals ljuden från fåglar, insekter, grodor och andra djur åstadkommer, är alltid en fantastisk upplevelse.
Efter en natt i Buea började jag en fyrdagars vandring på berget. Det tog en och en halv dag att nå toppen, som ligger på lite drygt 4000 meters höjd. Därifrån fortsatte vi västerut, bort från folkmassorna och ut i vildmarken. Detta är en aktiv vulkan som hade sitt senaste utbrott så sent som år 1999 och vi passerade flera kratrar på vår vandring genom det savannlandskap som dominerar de högre altituderna.
Den tredje dagen övergick landskapet till skog och så småningom regnskog. Den bjöd också på de vackraste vyerna. Lavan från vulkanens utbrott har runnit nedför berget likt floder och då molnen skingras kan man från dessa platser se ut över biafrabukten, ända till ön Malabo. Diset suddar ut horisonten och får det berg som utgör ön att se ut som om det svävade i luften.
Vandringen var väldigt tuff och då jag kom tillbaka tog jag det lugnt ett par dagar och gjorde små dagsutflykter. Den guide jag vandrat med på berget bjöd in mig på middag i sin by, där han visade mig en liten grotta med massor av fladdermöss.
Artrikedomen i de centralafrikanska regnskogarna är enorm och då jag vilat ut en aning återvände jag, tillsammans med samma guide, för att övernatta mitt i den djungel vi passerade under vår tidigare vandring. Vegetationen är extremt tät och bortsett från de färgglada fjärilar man hela tiden omges av är grönt den enda färgen man ser.
Även om den täta växtligheten gör det svårt att få syn på de djur som finns här så blir man ständigt påmind om deras närvaro. De stigar vi går på används inte bara av människor, utan även av de elefanter som finns i området. Färsk spillning tyder på att de passerat bara några timmar innan oss och när vi lite senare hör hur det brakar en bit in i skogen klättrar vi snabbt upp i ett träd för att undvika en eventuell attack. Då vi inte hört något på en stund klättrar vi ner och ser på spåren att en stor elefant passerat bara några meter från oss. På väg tillbaka till vårt tält hör vi en familj schimpanser, som förmodligen förbereder sin övernattning en bit bort.
Vi får varken syn på schimpanser eller elefanter heller denna gång, men att övernatta i regnskogen, att somna till de tusentals ljuden från fåglar, insekter, grodor och andra djur åstadkommer, är alltid en fantastisk upplevelse.
Kommentarer