Enkelbiljett till Bristol
Efter jag tagit studenten så bestämde jag mig för att göra slag i den saken jag har drömt om i så många år- att bli au pair. Innan jag visste ordet av så stod jag där på landvetter med en enkelbiljett till Bristol och vinkande hejdå till min familj och mina vänner.
Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, att bara flyga själv för första gången fick min hals att bli torr och håret att resa sig på ryggen. När jag väl landade och min värdfamilj mötte mig på Heathrow så kunde jag andas ut. Allt kändes okej. Mer än okej. Det kändes jättebra.
Det tog lite tid att vänja sig vid att prata Engelska hela tiden och att ta hand om någon annans barn men helt plötsligt hade jag en vardag i Bristol och dagarna rullade på.
Nu har jag bara 2 veckor kvar här i Bristol, och jag vet inte vad det här året har tagit vägen, men det har i alla fall varit det bästa året i mitt liv. Jag har sett mig så mycket runt om i England. Jag har inte bara besökt de vackra universiteten i Oxford eller varit på "Jane Austen tea room" i Bath, jag har också vart i London flera gånger och även tagit en sväng till Wales och det otroliga vackra Cotswolds. Jag har träffat människor som jag kommer ha kontakt med hela livet och fått vänner som jag aldrig skulle kunnat hitta i min lilla stad hemma i Sverige. Jag har tagit hand om tre barn under mitt år här, och de tre barnen är satt så djupa spår i mitt hjärta att det verkligen gör ont av bara tanken på att lämna de.
Men det som har varit bäst med det här året är att jag har utvecklats så mycket som person. Min resa till England har inte bara gett mig massa timmar över te-koppen eller regniga dagar utan också en känsla som jag aldrig trodde jag skulle få känna. Jag är så stolt över mig själv, och jag känner att jag kan klara vad som helst som jag ställs inför.
Tänk allt jag vunnit bara för att jag vågade ta steget att flytta till ett annat land. Jag rekommenderar alla att göra detsamma, du har så lite att förlora, men så otroligt mycket att vinna.
Om jag kan bli en vinnare, så kan du det med.
Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, att bara flyga själv för första gången fick min hals att bli torr och håret att resa sig på ryggen. När jag väl landade och min värdfamilj mötte mig på Heathrow så kunde jag andas ut. Allt kändes okej. Mer än okej. Det kändes jättebra.
Det tog lite tid att vänja sig vid att prata Engelska hela tiden och att ta hand om någon annans barn men helt plötsligt hade jag en vardag i Bristol och dagarna rullade på.
Nu har jag bara 2 veckor kvar här i Bristol, och jag vet inte vad det här året har tagit vägen, men det har i alla fall varit det bästa året i mitt liv. Jag har sett mig så mycket runt om i England. Jag har inte bara besökt de vackra universiteten i Oxford eller varit på "Jane Austen tea room" i Bath, jag har också vart i London flera gånger och även tagit en sväng till Wales och det otroliga vackra Cotswolds. Jag har träffat människor som jag kommer ha kontakt med hela livet och fått vänner som jag aldrig skulle kunnat hitta i min lilla stad hemma i Sverige. Jag har tagit hand om tre barn under mitt år här, och de tre barnen är satt så djupa spår i mitt hjärta att det verkligen gör ont av bara tanken på att lämna de.
Men det som har varit bäst med det här året är att jag har utvecklats så mycket som person. Min resa till England har inte bara gett mig massa timmar över te-koppen eller regniga dagar utan också en känsla som jag aldrig trodde jag skulle få känna. Jag är så stolt över mig själv, och jag känner att jag kan klara vad som helst som jag ställs inför.
Tänk allt jag vunnit bara för att jag vågade ta steget att flytta till ett annat land. Jag rekommenderar alla att göra detsamma, du har så lite att förlora, men så otroligt mycket att vinna.
Om jag kan bli en vinnare, så kan du det med.
Kommentarer