Bara en dag till – tubing i Vang Vieng

Tubing i Vang ViengSom backpacker i Sydostasien är det en fråga man bör vara beredd på att möta minst en gång om dagen. I andra delar av världen skulle man kunna tänka sig att det är ”Where are you from?” eller möjligtvis “How long have you been traveling for?”. Men i Sydostasien är detta inte lika relevant som det alla vill ha svar på: ”Are you going tubing?”

En sen kväll någonstans i Thailand ställde John från London just denna fråga till sin nyfunne vän Tom från samma stad. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Utåt sett är de så olika man kan bli. John med svartfärgat hår och ansiktet fyllt av piercingar. Tom med blonda lockar och fräknar. Men under ytan finns det en gemensam nämnare som förenar dem båda – jakten på den perfekta festen. Tillsammans har de rest land och rike runt i en dimma orsakad av ett oräkneligt antal buckets. Slutligen fann de sin plats på jorden – Vang Vieng i Laos.

Vang Vieng är en liten stad bland bergen i norra Laos; vackert belägen i en grönskande dal vid kanten av floden Nam Song. Stadens kärna består av inte mer än tre-fyra gator, några hotell, restauranger och caféer. Förutom naturfantaster och bergsklättrare ditlockade av grottor och osannolika klippformationer borde staden inte haft många besökare. Men tack vare ett gäng fantasifyllda backpackers, innerslangen till ett traktordäck och den förbipasserande floden utgör staden i dag en oemotståndlig lockelse även för resenärer som John och Tom. Orsaken stavas tubing – den ökända aktiviteten som förvandlat lilla Vang Vieng till ett av Laos största dragplåster.

För den oinvigde kan det tyckas obegripligt. Vad i hela friden handlar det om? Enkelt förklarat går tubing ut på att du hyr en stor uppblåst gummiring, transporterar dig en bit upp längs med floden, placerar dig själv i ringen och sedan låter dig föras med av strömmen. Det skulle kunna vara bra så. Långsamt flyter du i din ring i den svalkande floden, betraktar de höga blå bergen som omger dalen och njuter av solen som värmer dina axlar. En fågel kvittrar i ett träd som sträcker sina grenar ut över vattnet. Om strömmen för dig åt rätt håll kanske du kan snudda vid trädgrenarna när du passerar.

Men nu är det inte riktigt detta tubing handlar om. Det är inte fågelkvitter du hör när du plaskar runt i vattnet. Istället fylls luften av ”Human” med The Killers och falsksången från tjugo australiensare som skrålar med i refrängen. Och det är inte främst den vackra naturen du betraktar från din gummiring. Istället är ditt största fokus att ta dig in till någon av de många barerna vid stranden. Har du tur lyckas du få tag i något av repen som kastas ut till dig från barernas trädäck. Får du tag i repänden drar barägaren in dig till flodkanten, hjälper dig i land och ser till att du snabbt fylls av billig Lao Beer eller en bucket till extrapris.

Efter en stund i den välfyllda baren, med en bucket i varje hand och öronen fyllda av högtalardunk är risken stor att du får för dig att du är Superman. Lämpligt nog är de flesta barerna utrustade med hopptorn, gungor och linbanor i träden. Detta gör det lätt att kasta sig ut över floden med valfri kroppsdel före och visa upp sina nya superkrafter. Många är de överförfriskade tubare som linkat upp på land med en blåslagen stortå eller någonting ännu värre. Skräckhistorien presenterade Tom när han berättade hur en vänlig kvinna från grannbyn sytt ihop hans alldeles för djupa sår på foten med hjälp av vanlig sytråd. Detta samtidigt som han utsträckt på golvet bakom en av barerna låtit John hälla i honom ytterligare en bucket. Nästa dag satt han glatt i tubingringen igen med den bandagerade foten tryggt vilande några centimeter ovanför vattenytan.

I ett fåtal fall har det till och med gått så illa att människor har omkommit i samband med tubing. Det är måhända inte helt oväntat när man blandar vattenaktiviteter med stora mängder sprit, men ibland frågar man sig om det verkligen är värt risken. Säkerhetsanordningarna i hopptornen och linbanorna är kanske inte heller något som skulle ha hållit för en kontroll i Sverige. Under min tid i Vang Vieng blev jag vittne till minst en olycka som hade kunnat sluta riktigt illa.

Lyckligtvis klarar de flesta sig undan med några skrapsår. Och riskerna till trots är det svårt att inte hålla med John och Tom om att Vang Vieng faktiskt erbjuder Sydostasiens bästa fest. Efter en dag vid floden fortsätter partyt hela natten inne i Vang Vieng. Enda svackan i festyran infinner sig någon gång mellan åtta- och tiotiden på kvällen då de flesta besökare återfinns halvliggande på golvet framför någon av restaurangernas storbildsskärmar visandes Vänner eller Simpsons i repris. Sedan drar allt igång igen på någon av barerna på andra sidan floden.

Efter en dag ”in the tube” lämnar jag John och Tom framför ett avsnitt av Family Guy och tar bussen söderut genom Laos. Någon månad senare, vid ett gatukök i södra Kambodja springer jag på de två Londonborna igen. De är fortfarande upprymda av sin tid i Vang Vieng och berättar lyriskt om hur de tappat bort räkningen på hur många dagar de åkte ut till floden. Efter tubingen har de fortsatt sitt sökande efter en fest i samma klass någon annanstans i Sydostasien. Men ingenting har hittills gått upp mot Vang Vieng och de har redan bokat en biljett tillbaka. De har helt enkelt inte fått nog av the tube. Bara en dag till. Allra helst skulle de vilja stanna i Vang Vieng under resten av sin tid i Sydostasien. Och så vitt jag har förstått, tubar de faktiskt än i dag…

Ta sig dit och runt
Vang Vieng ligger längs med huvudvägen mellan Luang Prabang och Vientiane. Du tar dig enkelt hit med minibuss eller VIP-buss. Resan norrifrån Luang Prabang tar cirka 8 timmar. Kommer du söderifrån Vientiane är det cirka 5 timmars resväg. Vägarna kring Vang Vieng är vindlande och ofta fyllda av människor som arbetar och bor längs med vägkanten. På grund av detta håller förarna (förhoppningsvis) en förhållandevis låg hastighet, vilket kan dra ut på resan ytterligare.

Vang Vieng i sig är så litet att du lätt tar dig runt till fots. Vill du ta dig utanför stan finns det cyklar och mopeder att hyra på flera ställen inne i stan. Dessutom finns det gott om tuk-tuks för den som vill ta taxi.

Praktiskt om tubing
Tubingring och vattentäta påsar för den som bär runt på värdesaker finns att hyra inne i Vang Vieng. För att ta sig till startpunkten för tubingen sker färd med tuk-tuk några kilometer upp längs med floden. Sedan är det bara att hoppa i vattnet och flyta med.

Varning
Vassa stenar och klippor ligger och lurar under vattenytan vid vissa av barerna längs med floden. Var försiktig om du får för dig att testa dina superkrafter från något av hopptornen.

3 kommentarer på Bara en dag till – tubing i Vang Vieng

  1. Elvira Blom

    Jättebra skildring av Vang Vieng! Jag var själv där för 1,5 år sedan och hade riktigt kul! Men på bussresan därifrån såg man väldigt få människor utan bandage, plåster eller sår. Själv stukade jag foten första dagen och fick hoppa på ett ben resten av veckan, men det var det värt! Om ett halvår är jag tillbaka till staden där festen aldrig dör och en bucket inte kostar mer än en tia. Längtar!

Svara till