Dykning bland sköldpaddor i Borneos paradis


En av världens främsta dykplatser ligger utanför malaysiska Borneo. Att ta dykcertifikat och dyka på Sipadan var ett av mina främsta mål med att resa i Sydostasien. Idag faller minnena in bland favoritresmålen.

Pulau Sipadan ligger 36 kilometer utanför sydöstra kusten av Sabah, Borneo och är känt som en av världens bästa dykplatser. Ön är spetsen av en kalkstensbergstopp som sträcker sig 600 meter från havsbotten. Här kan man dyka eller snorkla över en nästan vertikal vägg och förundras över det (till synes) oändliga djupet. Förutom den spektakulära kalkstensväggen finns även ett rikt djurliv. Man förväntas se både flera sorters haj, sköldpaddor, och en mängd fiskarter.

Sedan 2005 finns varken boenden eller dykoperatörer tillgängliga på Sipadan som styrs av staten och är bevakat av militären (vilket även innebär att ett särskilt tillstånd behövs för varje dag man besöker ön). Istället kan man välja att utgå från Semporna på fastlandet eller bo på den lilla ön Mabul och därifrån göra dagsutflykter till Sipadan för att dyka. Endast cirka 120 dykare per dag är tillåtna på ön, vilket kan vara klokt att ha i bakhuvudet och därför också boka i god tid. Eftersom jag skulle göra mitt dykcertifikat och jag och min reskamrat dessutom ville dyka så mycket som möjligt bestämde vi oss för att åka till och bo på Mabul. Veckan skulle således avslutas med att dyka vid den berömda kalkstensväggen.

Mabul består endast av resorts och ganska dyra sådana. Det ställe som lockar flest backpackers är Uncle Chang’s, som är något billigare men som också skiljer sig avsevärt i standard. Även Uncle Chang’s är litet och man bör vara flexibel med tiden om man, som vi, inte bokat i förväg. Malaysisk mat ingår i priset hos Uncle Chang’s och som vegetarian fick jag alltid både mycket och bra mat, vilket är tacksamt efter långa dagar av dyk och studier.

Det första som slår en när man kommer till Mabul och Uncle Chang’s är att husen är byggda som jettyn: på pelare i vattnet. Denna ”resort” ser dock ut som att den skulle falla ihop när som helst, vilket blir extra nervöst när båtarna ständigt kör rakt in i bryggkanten och hela byggnaden skakar. Känslan av att man snarare befinner sig på en båt än på land återkommer hela tiden.

Rummen är enkla och utrustade endast med säng och fläkt. Mellan golvplankorna ser man rakt ner i det gröna vattnet under huset. En dag välte ett räcke utanför vårt rum. En hel vägg med klädlinor och kläder for i vattnet, men det togs snabbt upp igen och sattes fast, dock såg jag aldrig till vare sig hammare eller spik. Kvalitén på dykutrustningen har diskuterats av resenärer på diverse forum och tillhör inte det senaste men fungerade alltid bra under tiden vi var där.

Varken varmt eller rinnande vatten finns och elen är endast på kvällstid, via en generator som ofta går sönder. Dock finns det ”sitt-toaletter”, för oss som gärna gläds åt sådana faciliteter. Personligen finner jag sådana här tillfällen som en del av charmen med att resa och man blir snabbt van vid att leva så spartanskt. Personal och besökare på Uncle Chang’s är livfulla och glada människor. Det tar inte lång tid förrän man är ett tajt gäng som samlas på kvällarna över en rom och cola och live-musik från personalens hemmasnickrade instrument, för att prata om dagens och morgondagens dyk.

På Mabul, och under kursens gång, gjorde vi två eller tre dyk per dag på dykställen som Paradise och Oil rig. Här träffade vi på bland annat barracudor, clown fish, crocodile fish, stingrockor, ålar och stenfisk. Tyvärr har det genom tiderna pågått mycket dynamitfiske i området och korallerna är därför färglösa och döda.

Efter några dagar av studier och dyk kring Mabul kom så till slut dagen då vi äntligen fått en tid för att åka till Sipadan. Ett gäng av oss som bodde på Uncle Chang’s åkte tillsammans med nyinkomna besökare från Semporna till Pulau Sipadan för en heldag bestående av dyk på bland annat Barracuda point och Whitetip avenue.

De dyken skulle bli mina första som certifierad dykare och skillnaden från de jag tidigare gjort under veckan var stor. Inte nog med att vattnet är väldigt strömt, den 600 meter djupa kalkstensväggen innebär att man måste ha ständig koll på hur långt ner man befinner sig. Man ser inte botten och kan lätt hamna på 20 meter, istället för 16, utan att märka det.

Korallerna här är inte döda utan man möts av ett brett omfång av färgernas alla nyanser och otaliga fiskar som försöker matcha dessa. Stora havssköldpaddor simmar upp till ytan för att andas, eller ligger och sover i någon lämplig lucka i kalkstensväggen. Muränor sticker fram ansiktet bakom en växt för att spana in nykomlingarna och rev hajar som whitetips och blacktips cirkulerar på nyfiket avstånd. Som fotona vittnar om var sikten mer än god och vattnet resekatalogsblått.

Vi hade fått med oss matsäck som förtärdes under palmerna där vi pausade mellan dyken. Vi pratade om upplevelserna vi precis haft och lekte i den finkorniga, vita sanden. Efter en lång och händelserik dag avslutade vi på klassiskt vis med rom och cola innan vi stupade i säng. Dagen efter var det dags att lämna Uncle Chang’s och våra nyfunna vänner för att bege oss tillbaka mot Semporna och fastlandet. Men innan dess hann vi njuta av vår ”lediga” dag med snorkling, rundtur och solande kring Mabul.

För mig är Mabul och Sipadan några av de där speciella paradisen på jorden och ett minne jag gärna återkommer till. Att efter en lång, härlig dag fylld av dyk, sol, naturens närhet och trevligt umgänge sätta sig på bryggkanten för att se sköldpaddorna stillsamt simma förbi och solen gå ned över det oändliga havet. Lugnet, friheten och kärleken till livet finns i sådana ögonblick.

1 kommentar påDykning bland sköldpaddor i Borneos paradis

  1. Erik

    Tack för en bra artikel! Är precis i samma situation – nybörjare på dykning och vill gärna åka till Sipadan – så artikeln passade perfekt.

Svara till