Bakom kulisserna på vandrarhemmet

Anníka jobbade i tre månader som receptionist på ett vandrarhem i Buenos Aires, där hon för tillfället bor. Många av oss har bott på vandrarhem, men Annika vet hur det går till ”på andra sidan”. De flesta resenärer har väl bott en hel del på vandrarhem under sina resor, men kanske inte lika många har upplevt vandrarhemmet från ”andra sidan”, alltså från bakom receptionsdisken.

Jag jobbade under tre månader som receptionist på ett vandrarhem i Buenos Aires i Argentina och det är ett av de roligaste jobben jag har haft. Föreställ er ett jobb där alla är glada och avslappnade nästan jämt, eftersom de är på semester, och där arbetsuppgifterna till stor del går ut på att umgås med dessa människor, från jordens olika hörn, ett jobb där chefen på arbetsintervjun säger ”ja, även om det är stressigt ibland, så är det för det mesta rätt lugnt och då kan du ju sätta dig ner med gästerna och ta en öl eller så och snacka…”.

Visst, det är stressigt ibland – när det kommer flera personer samtidigt och ska checka in, och någon som ska checka ut, och någon annan som har slut på toalettpapper på rummet, och så telefonen som ringer på samma gång…

Eller som den där gången då de som gör i ordning frukost och städar rummen inte dök upp och jag var ensam på morgonskiftet och kämpade i köket för att fixa historiens mest misslyckade pannkakor och servera ägg och mackor och kaffe till frukostsugna gäster, då en ny incheckning dök upp och jag fick springa upp till rummet för att lite snabbt byta lakan och fixa så att det på ytan såg städat ut… Så även om man bör vara stresstålig för att trivas på jobbet, känns det ofta som att man får betalt för att vara en slacker.

Mycket av arbetstiden går åt till att svara på mejl, för i princip alla frågor och bokningar kommer den vägen. De flesta frågar efter priser och vad som ingår, men man får svara på det mesta. Som vilken typ av madrasser (skumgummi eller resår?) sängarna har, om man får ta med sig sin hund, eller som tonårsparet som ringde på dörren och ville ha ett rum ”en timme, eller kanske två”…
 
De otrevliga gästerna är väldigt få, och för det mesta inger de känslan av att de har missuppfattat själva poängen med ett vandrarhem och hade förväntat sig ett hotell, med den standarden. Sedan finns det en del udda figurer, som Roxette-fanatikern Mario som i princip ville kyssa mina fötter när han fick veta att jag var från Sverige och som överöste alla nyinkomna gäster med frågor som liknade korsförhör, om allt och inget.

Eller som Juan Pablo som flirtade med alla tjejer som dyker upp i hans väg, tryckte på nödstoppet och hoppades på det bästa om han råkade hamna ensam med en tjej i hissen, samtidigt som han ständigt beklagade sig över att argentinska killar är så rättframma och inte har någon stil när det gäller att flirta. Eller som Ana som klagade på precis allt som gick att klaga på och ändå när hon åkte påstod sig ha haft det helt underbart och lovade att komma tillbaka… Eller som Evan från USA som varit soldat i både Irak och Afghanistan och hade lärt sig döda och gärna erbjöd sina tjänster om jag hade någon jag behövde ”ta hand om”…

Receptionist på vandrarhem är drömjobbet för den som tycker om att träffa människor från alla möjliga håll, och hade jag inte fått ett helt oemotståndligt jobberbjudande efter bara tre månader på vandrarhemmet hade jag garanterat fortsatt jobba där ett bra tag till!

3 kommentarer på Bakom kulisserna på vandrarhemmet

  1. Suequita

    Roligt att du trivdes så bra på jobbet! Tror du att det är svårt att få ett sådant jobb utomlands, om man inte har tidigare erfarenhet?

  2. Annika

    Nej, inte alls! Det var superlätt att fa. Men naturligtvis maste du kunna spraket bra…

Svara till