Prostitution i Argentina

I slutet av år 2001, efter en långvarig ekonomisk recession, kraschade Argentinas ekonomi fullständigt. Detta ledde till arbetslöshetssiffror på upp emot 20 % och en fattigdomsstatistik som sköt i höjden – i det tidigare rika Argentina befann sig i början av 2002 över 50 % av befolkningen under fattigdomsstrecket. Den svåra ekonomiska krisen slog hårt mot kvinnor, som står för majoriteten av de fattiga, och som dessutom oftast har ensamt ansvar att försörja barnen. För många kvinnor återstod få eller inga alternativ till prostitution.

– Det ser dåligt ut. För mig i alla fall. Som läget är i landet ser allt mörkt ut. Att jag skulle få ett jobb verkar väldigt svårt. Jag är 48 år gammal. Jag har bara gått grundskolan. Marta säger det med tårar i ögonen när jag frågar henne hur hon ser på sin framtid. Hon är fattig, har varken utbildning eller särskilt mycket arbetslivserfarenhet och har sedan länge försörjt sig genom att prostituera sig. Jag lär känna henne på en studiecirkel i sömnad som AMMAR, en organisation av och för prostituerade kvinnor, ordnar för att kvinnorna ska få någon praktisk kunskap som kan ge dem chansen till en annan inkomst.

Prostitution i Argentina är formellt sett laglig, och all verksamhet runtomkring, såsom hallickar och bordeller är olaglig. Detta innebär dock inte på något sätt att de prostituerade kvinnorna är fredade. Argentina är ett otroligt korrupt samhälle, och i bordellverksamheten är mäktiga intressen ofta inblandade, som tjänar på att hålla gatuprostitutionen under kontroll. Det är långt ifrån ovanligt att de prostituerade kvinnorna måste betala mutor till polisen för att bli lämnade ifred.

Sedan tio år tillbaka finns AMMAR, organisationen jag nämnde ovan. Förutom sina olika studiecirklar bedriver de informationsarbete om HIV/AIDS och politiskt lobbyarbete och erbjuder hjälp och stöd. För de prostituerade kvinnorna fungerar organisationen väldigt mycket som en fristad. Där är alla i samma situation och de behöver inte skämmas inför varandra, så som de ofta får göra inför samhället. Dessutom stärker de varandra, den situation de befinner sig i är såväl fysiskt som psykiskt nedbrytande och de flesta mår väldigt dåligt.

För två år sedan gjorde jag en fältstudie i Buenos Aires till min C-uppsats i u-landskunskap som handlade om prostitution och den ekonomiska krisen. Nu är jag tillbaka för att göra ett halvårs praktik, och samtidigt hälsar jag på hos AMMAR så ofta jag hinner. Det är ett kärt, men samtidigt tragiskt återseende. Jag minns Carlas ord när jag intervjuade henne för två år sedan:
– Efter det här året ska jag sluta. Även om jag dör av hunger därhemma så ska jag sluta.

När jag återvände var Carla inte längre kvar och jag frågade var hon hade tagit vägen, i hopp om att få höra att hon lyckats ta sig ur prostitutionen. Nej, hon är inte längre kvar i organisationen, men hon står varje dag i gathörnet tre kvarter bort om du vill träffa henne.

Sakta men säkert börjar Argentinas ekonomi återhämta sig, och framtiden ser ljusare ut än på länge. Men det är ännu väldigt lång tid kvar innan en outbildad, fattig kvinna i medelåldern, utan arbetslivserfarenhet,  har något annat än en mikroskopisk chans att få arbete. De flesta andra kvinnor är därför fortfarande kvar, förutom några som lämnat organisationen men fortsätter i prostitution och andra som har avlidit.

Så vitt jag vet är det en enda av de jag lärde känna som fått ett jobb och kunnat ta sig ur sin situation. Hennes dotter skickade mig ett mejl när jag var i Sverige för att berätta den glada nyheten. Och trots att jag vet att oddsen är så små att de nästan inte finns fortsätter jag hoppas på likadana mejl från alla mina andra vänner som fortfarande finns kvar i det helvete det innebär för dem att varje dag sälja sina kroppar till okända män.
 
(Namnen är fingerade, då kvinnorna inte vill att jag publicerar deras riktiga namn någonstans)

7 kommentarer på Prostitution i Argentina

  1. Cina

    Man skäms över att man ibland gnäller över saker här hemma. Vi har det så bra här i Sverige.
    Lätt att glömma av…
    Tack för en bra artikel!

  2. Theres

    ja, önskar verkligen att alla här, som har det bra,kunde vara tacksamma och inte klaga så mycket. Och det gäller mig också. Förresten är intresserad av volontärarbete inom denna organisationen. Nån som vet nåt..? Hör gärna av till mig på min mail i så fall: olsson_teres@hotmail.com

  3. Jill

    Hej! Jag heter Jill och läser u-landskunskap..jag känner igen mycket och blir glad av att detta uppmärksammas även här på en backpacker-sajt. Vad som gör mig däremot upprörd är hur människor som läser detta sätter punkt på när de tänker på hur ”bra de egentligen har det här” Det slutar liksom där. Jag hoppas på att artiklar som denna mer ska påverka folk att hjälpa till,INTE att hjälpa de uppskatta deras egna vardag, det borde vara självklart uppenbart hur bra vi har det i Sverige!!! Så istället för att läsa, sen skriva om hur bra vi har det, hitta ett sätt att hjälpa till. Ingen kan göra allt, men bara genom att bli mer påläst är ett sätt att göra något. Tack/Jill

  4. Viktor

    Jill: Vilken oerhört infantil och hopplöst patroniserande (gentemot världen) svensk inställning. Alla som bor söder om Danmark är det synd om, inte sant? Bah!

    Bra skrivet annars Annika! Fast jag tyckte mer om Colombia-artikeln. 🙂

  5. Alex mcfire

    Min bror klättrade på Ancagoua som ligger emellan Chile och Argentina, han tyckte Argentina var mycket mer korrumperat än Chile.

  6. Thomas

    Bor i Argentina Buenos Aires halva året. Om jag hade möjligheten skulle jag byta mot Sverige DIREKT! Ok, det är korrupt…Men hellre det än kallt och fyrkantigt som här!
    Kram

Svara till