Salta – det annorlunda Argentina

Johan och hans vänner hade varit i Argentina i en vecka innan de anlände till staden Salta i norra delen av landet. De hade redan fått erfara att Argentina var ett fantastiskt land med ett fantastiskt folk, och det skulle visa sig att Salta inte var något undantag.

Resan till Salta

Vi satt i en buss i 20 timmar för att ta oss till Salta. Bussrutten gick från Puerto Iguazu i nordöst och en stor del av resan åkte vi längs gränsen till Paraguay. På vägen stannade bussen ett par gånger i små intressanta städer för att plocka upp och släppa av lokala resenärer. Det var omöjligt att åka förbi dessa städer utan att undra hur ett liv såg ut där, nästan mitt i Sydamerika.

Genom bussfönstret såg vi marknader på små torg, familjer som satt och åt picknick och överallt fanns det restauranger med uteserveringar som alla serverade samma sak; kyckling och kött i alla dess former. Så kallade parrilladas, grillat kött, låg på de stora grillarna vid samtliga restauranger och varje gång bussdörren öppnades trängde en doft av grillat in i bussen. Förutom alla små städer och byar vi passerade körde bussen på smala vägar utan ände med gigantiska fält så långt ögat kunde nå. Naturen var fruktansvärt vacker, och helt annorlunda i jämförelse med naturen i övriga länder vi besökt i Sydamerika.

Äntligen framme

Vi anlände till Salta på förmiddagen. Solen stekte och eftersom det var lördag var det liv och rörelse i stan. Vi bestämde oss för att gå rakt in i stadskärnan i jakt på ett hostel med kravet att det inte skulle kosta mer än 25 pesos per natt (60 kronor). Efter att ha gått i 40 minuter i 30 graders värme med stora väskor på ryggarna hittade vi av en slump ett hostel till rätt pris. Genomblöta av svett checkade vi in och strax därefter drog vi ut på stan i något fräschare kläder. Det första vi gjorde var att sätta oss ner i skuggan och avnjuta varsin kall öl. Det finns få saker som är bättre än att sätta sig ned med en iskall öl efter en 20 timmars bussresa. Pulsen sjunker och vetskapen om att man ska stanna i staden i en vecka får ens hjärna att gå på halvfart, precis så som det ska vara när man är ute och reser.

Vilse i stan

Salta är en stad med cirka 470 000 invånare, vilket inte är jättestort för en stad i Sydamerika. Staden präglas inte av höghus utan är platt, vilket gör att varje gata är den andre lik. Sannolikheten att gå vilse var därför väldigt stor, men tidigt kom vi på ett system som underlättade vår orientering; överallt fanns det gatuhundar som vilade på trottoarerna. De gjorde inte mycket liv ifrån sig utan låg mest i skuggan och tog det lugnt. Därför var det väldigt enkelt att använda hundarna som riktmärken vid våra dagliga stadspromenader. Tack vare det visste vi alltid var vi var, förutom på kvällarna när hundarna försvunnit.

Uteliv

Utelivet i Salta var över förväntan. Den stora bar- och klubbgatan var fylld med trendiga och påkostade ställen på vilka man kunde ha en bra kväll. Allt från stora till små klubbar som alla körde olika musik. Från tio på kvällen var gatan packad med festsugna människor som gick från ställe till ställe. Det var vanligt att man började med att sitta på en uteservering med öl eller vin.

Där kunde man lugnt prata samtidigt som folk strömmade förbi på samma gata vi satt på. När klockan närmade sig två på natten var det lagom att gå mot en av nattklubbarna. I Argentina festar man länge. Kommer man hem innan 05.00 har man tagit det lugnt. Hemma i Sverige är man van vid något annat. En annan sak som är typiskt för nattklubbar i Argentina är musiken. Liksom i övriga Sydamerika älskar de musikstilen Reggaeton, en musikstil man snabbt blir trött på. Efter en lång tids resa kom det dock till en punkt då vi till slut vande oss och helt plötsligt kom vi på oss själva med att digga med till den klassiska basrytmen.

Söndagsmarknad

Festgatan från lördagen förvandlades på söndag förmiddag till en marknad. Det var en fin sådan med kvalitetssaker. Det var lätt att känna av närheten till Bolivia på marknaden. Klassiska ponchos och mössor som man ofta förknippar med ursprungsindianerna såldes flitigt av äldre kvinnor samtidigt som de satt och stickade nya. Även fina hantverk i silver fanns till försäljning, dock var det lite för fint och dyrt för oss backpackers att släpa runt på. Marknaden var stor och varade i flera timmar. Efter ett par inköp av klassiska mössor var vi nöjda och köpte lite rödvin till kvällen.

Matkultur

I Argentina äter man kött, så är det bara. Överallt finns det slaktare och varje restaurang säljer stora grillbrickor till lunch och middag. Till det dricker man självklart lokalt rödvin. Det är lätt att börja älska denna röda, härliga dryck, speciellt eftersom det går att köpa en flaska av bra kvalitet för 20 kronor. Dock produceras inte särskilt mycket rödvin i Salta eftersom det ligger på för hög höjd för att få fram tillräckligt bra produkter, men enligt en restaurangägare vi samtalade med produceras Argentinas bästa vita vin i Salta. Men varför dricka vitt vin när man är i rödvinets förtrollade land?

En dag fick vi för oss att prova på en grillbricka, parrillada, för att se om det verkligen var så gott som argentinarna påstod. Varken jag eller min resekompis är stora köttätare så vi var lite oroliga inför restaurangbesöket. Vi var rädda att grillbrickan skulle vara fylld med grillade organ. Det visade sig att vi hade fullkomligt rätt. Ingen av oss kunde äta organen, så när servitören kom fram till oss efter måltiden var det med viss osäkerhet vi gav tummen upp eftersom vi knappt rört grillbrickan. Vi gick hungriga ifrån restaurangen till ett mindre hak precis bredvid vårt hostel.

Där köpte vi några empanadas de pollo i hopp om att äntligen bli mätta. Empanadas är små piroger som går att få tag på överallt. Det är en klassisk argentinsk rätt som måste ätas på plats. Vi åt det dagligen och byggde snabbt upp ett psykiskt beroende för de små läckerheterna.

Tre gringos i ödemarken

Efter ett par dagars vistelse i Salta fick vi en bra idé; vi bestämde oss för att hyra en bil och köra norrut till en by vid namn San Antonio de los Cobres. Vi visste ingenting om byn, men enligt hostelägaren skulle det vara värt turen. Bilen vi hyrde var en Volkswagen Golf. Vi var tre svenskar som inte hade kört bil på fyra månader, fulla av förväntan och redo för att ge oss ut på vägarna.

Vi hade en bra karta där vägarna antingen var röda, gula eller gröna. De röda vägarna skulle vi hålla oss borta ifrån eftersom de med största sannolikhet skulle förvandla vår lilla Golf till skrot, men de gula var enligt utsago bra vägar. Vår plan var att åka iväg tidigt på morgonen och sedan återkomma samma kväll, helst innan mörkret hade lagt sig. Lättare sagt än gjort skulle det visa sig. Vi kom iväg tre timmar senare än planerat och redan då kände vi en viss stress som fick oss att trampa extra hårt på gaspedalen.

Omgivningen runtomkring oss förändrades snabbt. Det blev glesare och glesare mellan husen och grönområden förvandlades till bergigt ökenlandskap. Efter ungefär en timme dog asfaltsvägen ut till en halvtaskig grusväg, en gul väg enligt kartan. Den var stundtals full med gropar och varje gång vi hörde en smäll under bilen fruktade vi att något gått sönder. Det tog två timmar innan grusvägen blev asfalt igen, en skön känsla kan jag lova. Det var en nybyggd väg ute i ingenstans.

Vi körde mitt bland bergen och runtomkring oss växte mängder med stora kaktusar, en miljö som tagen ur en gammal westernfilm. På kartan fanns det småbyar utsatta, men varje gång vi passerade en av byarna var det bara fyra till fem lerhus utan tecken på liv. Då och då stack det även upp en liten kyrka. Dåliga planerare som vi var hade vi självklart inte packat ner mat. På förhand trodde vi att vi skulle stöta på en restaurang i en utav byarna.

Hungriga körde vi på i jakt efter mat och efter ett par timmars sökande såg vi en skylt där det stod ”Comida”. Vi körde ner till huset som såg ganska öde ut och knackade på dörren. Ett litet barn öppnade och kallade sedan på sin mamma som kom och tog emot oss med öppna armar. Det fanns bara kyckling och pommes frites att välja på, men det lät hur bra som helst.

Under tiden vi satt och åt pratade vi om bilfärden som då hade varat i ungefär fyra timmar. På dessa fyra timmar hade vi mött fem andra bilar, alltså en bil i timmen ungefär. Vi var ute och körde i ett ödelandskap, mitt ute i ingenstans, men ändå fanns det tecken på liv emellanåt, i form av små hus, små hjordar med får och barn som gick vid sidan av vägen. En mycket märklig känsla att förstå att människor bor så långt ifrån vad vi kallar civilisation.

Mätta och belåtna körde vi vidare och vägen började successivt stiga. Kaktusarna började försvinna och vi kunde se snö på bergstopparna. Asfaltsvägen sluta också att existera och det var tillbaks till en dålig grusväg, denna värre än den första vi fick erfara. Plötsligt såg vi svaga rörelser på vägen framför oss och vi fick sakta in. Mitt framför oss sprang femton vilda lamor och vi var tvungna att stanna för att släppa dem över vägen. Naturen runtomkring oss var fantastisk. Vi gick ut ur bilen och möttes av en tysthet som nästintill var obehaglig. Inte ens vinden gjorde ifrån sig ett läte. Inga bilar, inga människor, ingenting förutom lamorna som stod blixtstilla med stora, vaksamma ögon. Då och då gav de ifrån sig små läten samtidigt som ånga sipprade ut från deras näsborrar på grund av det kalla klimatet.

Vi gick tillbaka in i bilen och körde ytterligare 30 minuter innan vi anlände till San Antonio de los Cobres. Detta var en större by och låg verkligen mitt i ingenstans. Vi körde in i byn på dammiga grusvägar och ställde bilen. Vi blev väldigt uttittade av människorna i byn och snabbt hade vi ett följe med tio barn som tisslade och tasslade bakom våra ryggar.

Det fanns ingenting att göra i byn förutom att vandra runt och titta på människor och hus. Det var spännande att efter att ha kört i sex timmar med enbart små livstecken helt plötsligt anlända till en större by. Vi gick in i byns enda affär och köpte på oss förnödenheter inför resan tillbaka till Salta. På vägen hem fick vi stressa, vi hann inte stanna lika ofta som under ditresan eftersom vi var tvungna att komma till någorlunda civilisation innan mörkret trängde sig på. Vad skulle vi göra om vi fick punktering i ödemarken i nattsvart mörker? Vi klarade oss tillbaka till Salta utan problem. Kvällen spenderade vi på hostelet med några flaskor vin och andra gäster som intressant lyssnade till vår berättelse om vår dagstur. Utmattade gick vi och la oss tidigt och sov långt in på nästa dag.

Vi spenderade ytterligare två dagar i Salta, då vi tog det lugnt. Vistelsen i Salta hade varit otroligt bra. Vi hade sett och upplevt fantastiska saker. Staden skilde sig från andra platser vi varit på i form av kultur, människor och utseende. Senare på vår resa skulle vi märka att Salta var den enda staden i Argentina vi besökt som hade starka influenser från Peru och Bolivia. Därför var vi glada över att vi köpt både ponchos och mössor på marknaderna i Salta, då det blev glesare med den sortens kultur desto mer in i Argentina vi rörde oss.
 
Vi lämnade Salta för att röra oss söderut mot Cordoba. Vi hade gärna stannat längre i Salta, men var tvungna att resa vidare i brist på tid. Staden hade gjort starka intryck på oss och kom att bli en av pärlorna på resan. Allt vi upplevt under veckan i Salta kändes otroligt spännande och unikt och det var med stor sentimentalitet vi tog oss till busstationen i jakt på nya äventyr.

Mer om Argentina

Upplevelser

Äventyrsresor

Res Lima till Buenos Aires
Känner du för att vandra Inkaleden, se saltöken i Bolivia, och drick vin i Argentina. Under 35 dagar är detta möjligt. Resan bjuder på många minnesvärda upplevelser där du även möter lokalbefolkningen på nära håll.
$4199

Upptäck Patagonien
Både kulturen och geologin är häpnadsväckade i Patagonien och på den här resan får du allt och lite till. Vi startar i Buenos Aires innan vi beger oss till underbara Torres del Paine Nationalpark och magnifika glaciären Perito Moreno.
$4249

Från Anderna till Atlanten
På den här 25-dagars resan ser du både höjderna i bolivianska Anderna till stranden i Ipanema. Upplev våtmarksområdet Pantanal och se Iguassu-fallen. Få en inblick i kulturen och upplev både Bolivia och Brasilien.
$3279

Artiklar om Sydamerika

Var den första som kommenterar

Svara till