Busking in Surfers Paradise

Marcus bor i Surfers Paradise och står stolt på gatorna och spelar sin gitarr. Men i Surfers Paradise får inte vem som helst stå på gatan. Där krävs en audition. Här kan ni läsa om när Marcus fick visa vad han går för.

Busking är svårt att översätta till svenska. Det är ett kombinationsord för folk som uppträder på gatan, oavsett om det är sjungande och spelande, dansande eller jonglerande. Det enda som alla ”buskers” har gemensamt är att de alltid har tusentals historier att berätta.

Jag har spelat gitarr och sjungit på gatan många gånger, på många olika platser. Och varje stad har sin egen personlighet. Det är ett tillfälle att få en helt annan syn på staden. I Bath (England), får vem som helst uppträda nästan var som helst. Och det har jag gjort, många gånger. De har ett antal regler som man måste följa, men inte mer än det.

När jag kom till Surfers Paradise trodde jag att det skulle vara något liknande här, men icke! När jag började utforska mina möjligheter att spela på gatan här insåg jag att inte vem som helst kan göra det här. Först och främst måste man anmäla sig till en audition!

Sagt och gjort, min anmälan var inne. Jag fick instruktioner om vart och när denna audition skulle avgöras. En vecka senare läste jag i vår lokala tidning att det skulle hållas en ”Buskers Idol” här på Guldkusten, konstigt nog samma dag som jag skulle ha min audition! Efter mycket tänkande insåg jag att denna Idol-tävling antagligen VAR min auditionen.

Dagen kom när allt skulle avgöras. Jag gick till bestämd plats, och väl där insåg jag ett par saker. För det första var denna audition inte inne i en liten lokal där tre jurymedlemmar framför sina åsikter. Det var på allmän plats, mitt bland alla fullsatta cafeer. För det andra, gitarr och sång är populärt bland många artiser. Och för det tredje, detta skulle bli en lång och smärtsam dag.

Jag fick ett nummer, satte mig ner med en extremt stor smoothie och väntade. Jag måste säga att jag var klart besviken. När jag tänker på busking ser jag en person stå med en gitarr och sjunga med full hals. Detta var ingen Busking-Idol, utan en fullfjädrad Idol-tävling. Alla element var där, små tonårstjejer som inte kunde sjunga, grabbarna som bara var där för ett vad, personerna som man undrar om de inte har en kompis som kan berätta för dem att de inte kan sjunga o.s.v. När det väl var min tur var jag minst sagt sur.

Så vad gör man? Jag vet inte riktigt, men jag vet vad jag gjorde. Jag ställde mig framför scenen, sa till mic-grabben  att en microfon har jag aldrig behövt förr, tog av mig mina tofflor, stod barfota framför scenen, och sjöng ”Keep On Rocking In The Free World” för full hals!

Okej, jag visste att jag inte kunde vinna, men jag fick i alla fall ut mitt budskap.

När vi väl hade lyssnat smärtsamt klart på alla, var det dags för juryn. Fem pris skulle delas ut i olika kategorier. Och till min stora förvåning vann jag ett! Minerna på alla dessa idoler var obeskrivlig, och jag skrattade hela vägen hem.

I alla fall fick jag min ”Busking License” ett par veckor senare, och nu står jag stolt på gatorna och spelar min gitarr. Kul är det, och folk är underbara!

2 kommentarer på Busking in Surfers Paradise

  1. Therese Mellberg

    Du ar stencool. Ville bara saga det. =) Har sjalv buskat i Fremantle, Australien, men har inte vagat mig pa att gora det ensam annu… Tack for rolig beskrivning!

Svara till