Ett ökenäventyr till Ayers rock

”Ska man resa till Australien ska man givetvis också besöka Ayers rock.” Så tänker nog de flesta när de planerar sin resa till landet som ligger högt på önskelistan för många. Ayers rock (eller Uluru) är ett av Australiens kändaste landmärken och hösten 2005 tog Thomas en tur till denna, för aboriginernas heliga, plats och fick uppleva tre dagar fulla med flugor, röd ökensand och kalla nätter.

Man kan såklart tycka vad man vill om stora turistgrupper i en buss som åker i många timmar för att titta på en stor (nåja, gigantisk) sten mitt ute i vildmarken. Vissa hatar den här sortens resande, och tillhör man en av dem som gör det kanske man ska ta sig en funderare innan man hoppar på en buss tillsammans med ett stort och glatt gäng andra turister. För det är detta Uluru handlar om, massturism. Gilla det eller inte, Ayers Rock är en ganska häftig upplevelse oavsett!

Själv satt jag i precis en sådan buss en tidig morgon oktober 2005. Jag var på väg från Alice springs till det första stoppet, som inte var Ayers rock utan ett ställe som kallas för Kings canyon. Där väntade en sex km lång hiking i en miljö som jag tyckte, av någon outgrundlig anledning, liknade miljön i den tecknade och något grymma serien ”Gråben och hjulben”. I vilket fall var det ett fantastiskt landskap för en smålänning som jag som är mest van vid att se barrskog åt vilket håll jag än vänder näsan. Hikingen klarar, med lite möda, alla av men under högsommaren kan det bli fruktansvärt varmt och guiden i stort sett tvingar en att ha med rikligt med vatten under färden. Och det kan man förstå när det under en molnfri högsommardag kan bli upp emot 45-50 grader i luften vid de, mot solen, oskyddade klippformationerna.

Efter en lång dag med 50 mil i en buss och en småtuff hike var det oerhört skönt att slutligen komma till lägret där vi skulle övernatta. Eftersom det redan var mörkt hjälptes vi åt att samla ihop grenar, kvistar och ris för att göra upp en stor och härligt sprakande brasa. När maten var uppäten, några öl hade slunkit ner och alla hade sagt ”god natt” till varandra var det dags för några timmars sömn. Jag kröp ner i min ”swag” som är en slags sovsäck, modell större och varmare, och tittade upp mot en stjärnklar himmel. Elden hade slutat spraka, alla var på väg mot sömn och det var alldeles knäpptyst. Det var magiskt.

Även om jag upplevt liknande situationer innan kan man aldrig få för mycket av stunder likt denna. Man ligger där under en himmel som lyses upp av miljarder och åter miljarder stjärnor, börjar tänka på livet, universum och allting för att dra paralleller till en klassisk bok, och somnar lycklig som ett barn för att man har möjlighet att uppleva stunden man är i. Man drömmer om sin resa och allt underbart man sett och upplevt och alla människor man har träffat och vilka insikter man har fått och hur livet liksom rycker tag i en, skakar om en och…och…nä, det är bara guiden som väcker en. Dags för en ny dag!

Det första som händer dag två är att solen går upp och väcker flugorna. Var beredd på att ha dem runt dig hela tiden. I maten, i drickat och inte minst i ansiktet. Jag ljuger om jag säger att man vänjer sig på tre dagar men efter ett tag bryr man sig en aning mindre i alla fall. Det finns flugskydd att köpa för att ha över ansiktet, det kan vara en bra idé!

Efter frukost och andra sysslor som hör en morgon till var det dags att sätta sig i bussen igen för att ta oss till nästa mål. The Olgas, som kallas Kata tjuta på aboriginska är gigantiska klippformationer ute i öknen som på många sätt är häftigare än själva huvudattraktionen Ayers rock. Även här väntade en hike, ungefär lika lång som dagen innan vid Kings canyon. Detta blev en personlig höjdpunkt på tre-dagars-turen då jag kommer ihåg hur fascinerad jag blev av dessa magnifika klippor som helt ensamma står mitt ute i den platta öknen. Som lekman på den lägsta nivån inom området försöker man förstå hur det kan gå till. Efter en kort stund ger man upp och nöjer sig med att gå runt och fascineras istället. Flugorna surrar fortfarande i ens öron.

Efter en lätt lunch hos någon farmare ute i bushen beger vi oss mot Ayers rock där en stunds kulturhistoria ska insupas. Vår guide berättar om aboriginernas historia och om hur helig Uluru är för dem. Därför vill jag, rent subjektivt, avråda alla från att bestiga Uluru eftersom aboriginerna föredrar det. För mig är det ett moraliskt ställningstagande och ett lätt val!

Efter en stunds personligt förbannande över några korkade oförstående människor angående aboriginernas situation sticker vi vidare mot utsiktsplatsen där turistbussarna samlas för att se solnedgången över Uluru. Härifrån tas den klassiska bilden av Ayers rock och visst hanns det med att få en sådan i samlingen därhemma. Efter en god middag vid platsen åkte vi till ett nytt övernattningsställe där ungefär samma procedur spelades upp som kvällen innan. En stor eld, lite öl, trevliga människor, några mindre trevliga som man struntade i…upplagt för en oerhört trevlig stund helt enkelt.

Dagen därpå steg vi upp innan solen hade visat sig för att äta frukost och se soluppgången vid Uluru. Det var en ganska cool grej att se hur den gigantiska Ayers rock fick en smått surrealistisk röd färg när dagens första solstrålar träffade bergväggen. Efter en enkel promenad runt den makabra härligheten var det dags att ta farväl av Uluru och bege sig tillbaka mot Alice springs. Efter en dusch som sköljde bort den röda ökensanden så fanns det inga tecken kvar på att man hade spenderat tre dagar ute i ödemarken. Jo, förresten. Ett tecken fanns kvar. Flugorna verkade ha följt med hem till Alice springs!
 
Miniguide
För tre dagar/två nätter betalade jag 295 aus dollar (bland det billigaste) och då ingick all transport, tre mål mat/dag, guide och campingutrustning. Det som man får betala själv på plats är inträdesavgiften till ”Uluru National Park” som kostar 25$.

Det finns otroligt många företag som anordnar turer ut till Ayers rock, och priserna är självklart varierande. Vad man är ute efter är helt subjektivt, men jag kan varmt rekommendera att sova utomhus under en otrolig stjärnhimmel, vilket de flesta turerna erbjuder.

Under högsäsong är det en bra idé att boka i förväg både vad gäller turerna och ev. boende i Alice springs där de flesta utgår.

Det är otroligt lätt att resa i Australien och allt kommer falla på plats under färdens gång. Lycka till!