Med tårna i sanden… – Utbytesstudent i Melbourne

Det har blivit dags att kika lite bakom kulisserna på Melbourne, huvudstad i den australiensiska delstaten Victoria och känt för sin förkärlek till fotboll, mode och lokala festivaler. Hit flyttade Skåne-bördiga Matts för att plugga och kände snabbt att ”MB is the place to be”.

Matts Anvin har levt större delen av sitt liv i Malmö. Den tid som blir över då han inte lever och andas elektronisk musik – som musiker, DJ och festfixare – läggs på studierna vid Malmö Högskola. Här läser nämligen Matts till en magisterexamen i Internationell Migration and Ethnic Relations som ingår i programmet Language, Migration and Globalisation. CSN-bidraget tillåter inte mycket lyx, men det tredje året inom utbildningen är ett så kallat valbart år – och Matts såg en chans att resa ut i världen.
 
Berätta om varför du valde att studera just i Melbourne.
Jag tog helt enkelt chansen att söka mig till Australien som är ett land som av många skäl lockat mig väldigt länge. Den alternativa musikscenen och den unika floran och faunan är några anledningar, ett historiskt perspektiv ett annat. Australien är också ett land som inte alla får chansen att besöka och det är lite häftigt att resa till andra sidan jorden. Att valet föll just på Melbourne, och inte till exempel Sydney, var för att jag hört mycket gott om staden från andra och just för den utbredda alternativa musikscenen.

Hur såg din vardag ut?
Min vardag bestod mest av studierna om jag ska vara ärlig. Det var nämligen ett ganska högt och hårt tempo i skolan, i alla fall om man vill vara ambitiös och få bra betyg. Man läser tre, fyra kurser parallellt och terminen är väldigt kort, från slutet av februari till början av juni. Därefter följer en så kallad tentamånad.Under veckorna pluggade jag mest eller hängde hemma. Jag bodde i ett ”sharehouse” på två våningar med nio andra från alla delar av världen. Huset låg en kvart från mitt universitet, La Trobe University. Det fungerade jättebra trots att vi var så många. Det var aldrig något bråk eller några oenigheter. Alla respekterade varandra och kunde vara sociala eller tillåtas vara i fred. Jättehärligt! Det enda trista var att huset låg en och en halv mil från city så jag var tvungen att åka en timme med spårvagnen för att komma in dit. Det gjorde att det inte blev så mycket tid över till att hitta på saker där i veckorna. Det fick bli på helgerna i stället, då jag var ute mycket i Melbourne och festade.
 
Vad är det bästa med Australien?
Jag måste säga den automatiska öppenheten och det trevliga bemötandet av främlingar. Och den helt fantastiska, underbara, supergrymma naturen. Det är ett härligt klimat året runt. Det är mer laidback än Sverige och det känns som om man accepterar olikheter mer. Människor är inte så inskränkta – utom möjligtvis långt ute på bondvischan, men så är de väl överallt? [Skratt]. Jag måste också säga de goda veggie-burgarna på Hungry Jacks, som är OZ:s svar på Burger King, särskilt efter en natts intensivt festande. 
 

Tror du att du någonsin kommer att flytta tillbaka?
Det hänger ihop med det där med för- och nackdelar som finns i ett land… Så det är svårt att svara på. Jag upplevde också att jag, trots att jag träffade mycket nya människor, kanske hade lite svårt att få riktigt nära vänner. Det var lite som att slå huvudet i en vägg gång på gång, man blev bara släppt in på livet till en viss gräns – sedan tog det alltid stopp. Men är det något ställe jag skulle kunna tänka mig att bo förutom i Malmö hade det nog ändå blivit i Melbourne. Trots att det är så fantastiskt långt från Sverige.

Vad är enligt dig den vanligaste fördomen om Australien och australiensare?
Att alla är som Steve Irwin, typ. Nej, men att alla är, som vi säger här i Skåne, ”liiide” Auzzie – att alla är jättemycket Auzzie. Att de gillar öl, fotboll, att fiska och slåss med kängurus. Visst finns det sådana australiensare, men det är långt ifrån alla. Jag tror också att det finns en liten fördom om att australiensarna är ganska rasistiska. Jag vet inte om det riktigt stämmer, men det beror väl i så fall på att de har en väldigt restriktiv migrations- och invandrarpolitik i kombination med hur ruskigt Australien har behandlat auberginerna, ursprungsbefolkningen, och illegala invandrare genom åren. Min egen största fördom var att hela landets natur skulle vara som i tv-programmet Flying Doctors. Det var den inte.

Upplevde du några kulturkrockar?
Hmm… Njae. Eller tja. Jag vet inte. Kanske. Hmm. [Skratt]. I början, när allting var så väldigt nytt och spännande, kändes allt toppenkul hela tiden. Man träffade nytt folk varje gång man gick ut. Jag lärde känna massor av människor och var helt övertygad om att jag skulle flytta till Melbourne så fort jag avslutat studierna hemma i Malmö. Men det gick över efter ett tag… Nu har jag kanske fått ett annat perspektiv. Dels inser jag att det finns mycket med Australien, som med de flesta länder, som inte är toppenbra hela tiden. På samma sätt inser jag att det finns saker med Sverige som är bra, till exempel gratis skola, CSN, sjukvård, föräldraledighet och liknande. Sådant man som svensk kanske tar för självklart, men som man efter ett tag utomlands märker att det saknas. Så man kanske kan säga att jag fick en liten kulturkrock gentemot mitt eget hemland?

När du avslutat dina studier gav du och en tjejkompis er ut på en roadtrip – berätta om den.
Det var en helt fantastisk resa! Jag träffade en australiensisk tjej som det funkade finfint med. Hon hade en bil och det var en klar fördel när vi reste. Det innebar att vi slapp vara beroende av dyr kollektivtrafik och slapp betala pengar för dyra tours så fort vi ville göra något speciellt. Vår resa började med att vi körde från Melbourne till Cairns på fem dagar – det är 300 mil! Vi skulle dit för att delta i en musik-festival över midsommar som heter Winter Solstice. Det var riktigt härligt att köra bil på ödsliga spikraka vägar utan att se en bil på flera timmar. Efter festivalen stannade vi länge i norra Queensland. Skälet till det är att vi båda gillar att vandra i regnskog och annan natur. Då hade det hunnit bli vinter och var relativt kallt kring Melbourne och Sydney, så det området kändes som det mest naturliga för oss att välja. Vi höll oss länge i olika småbyar kring Cairns för att utforska nationalparker. På vägen tillbaka mot Melbourne körde vi längs östkusten och gjorde några stopp här och där. Bland annat besökte vi Magnetic Island, ST Molle Island, Brisbane och Byron Bay.
 

Vilket är ditt bästa restips från Australien?
Det är helt klart Daintree Village med den omgivande regnskogen. Det ligger norr om Cairns, på väg mot Cape Tribulation. Vi stannade bara en natt, men fick en privat båttur på en flod och såg krokodiler! Vi såg också en fantastisk soluppgång över ett vidsträckt fält och fick en fyratimmars morgonpromenad på privat mark. Hur beskriver man en sådan upplevelse? Det var inget annat än vi, bäckar, vattenfall och regnskog.

Vad skulle du vilja säga till andra som funderar på att plugga i Australien?
Att ta chansen om ni får den! Det var det absolut bästa halvåret i mitt liv. Men åk dit utan förväntningar. Mitt enda mål var att ha så kul som det bara vara möjligt – och det lyckades jag med. Våga! Våga ta kontakt med folk, våga be om hjälp, våga prata och försöka lära känna nya människor. Det är upp till en själv att göra upplevelsen precis så stor eller liten som den kan bli. Det är mycket lättare att klara sig i en ny och förvirrande situation om man frågar om hjälp och råd och känner att man får lite stöd. Och glöm inte och ringa hem! Det är oundvikligt att få hemlängtan då och då och sakna sina vänner och sin familj. Då är det skönt att höra en bekant och älskad röst genom telefonluren. Man kan köpa ett telefonkort för 10 australiensiska dollar och ringa från fast telefon till fast telefon i ungefär 500 minuter.
 

1 kommentar påMed tårna i sanden… – Utbytesstudent i Melbourne

  1. Emma

    ”i kombination med hur ruskigt Australien har behandlat auberginerna, ursprungsbefolkningen, och illegala invandrare genom åren ”

    – HAHA de är elak mot grönsakerna där borta i australien, kanske skall vara Aboriginerna i stället. 🙂

Svara till