Min tid som försökskanin

När jag var i Australien 1999 så letade jag och en kompis till mig efter temporära jobb. Som på ett bananskal kom vi i kontakt med ett sjukhus i Sydney som var ute efter några frivilliga försökskaniner till en pågående forskning. Hur det hela slutade kan ni läsa här…

Som backpacker har man inte alltid jätte mycket pengar, och så var också fallet för mig och Niklas när vi landade i Sydney i början av Augusti 1999. Så vi började leta jobb direkt när vi kommit på plats. Vi hade inget arbetsvisum och letade därför efter ”svartjobb” på barer, caféer och dyligt. Trots ihärdigt letande så hittade vi inget arbete. Hade man inte arbetsvisum så skulle man tydligen vara snygg ung tjej (i alla fall för alla café och bar jobb). Efter cirka en veckas letande så började det kännas lite hopplöst och vi började fundera på att plocka frukt eller något sånt utanför stan. Kanske inte världens bästa jobb, men det skulle i alla fall inbringa en del pengar.

Men då kom en kille från det hostel som vi bodde på fram och frågade oss om vi sökte jobb (han hade hört det någonstans). Javisst, självklart sa vi. Han hade tydligen sett en anons i lokaltidningen där de sökte ”försökskaniner” till ett medicinskt projekt på sjukhuset Prince Of Wales. Vi ringde upp dem och bestämde möte dagen efter.

När vi kom dit så fick vi fylla i en massa formulär om att man inte var alkolist, drogberoende och sånt. De tog en massa prover för att kolla att man var lika frisk och kry som man påstod sig vara. Ett par dagar senare hörde de av sig igen med resultaten och frågade om vi var sugna på att hoppa på projektet. ”Självklart” sa vi!

Projektbeskrivning
Medicinen vi testade var för epileptiker. Forskningen var i slutskedet och de ville nu testa hur snabbt kroppen absorberade ämnet samt hur länge det höll kvar sig i kroppen.
Vårat arbetsschema:

Måndag kväll: Vi kom dit och kolla lite på video och spelade playstation. Skulle vara där eftersom de börjar ta prover på en tidigt tisdag morgon.

Tisdag: Nu börjar det ”riktiga arbetet”. Blir väckta vid halv åtta snåret på morgonen och får ta två piller, de stoppar in en kateter i armen så de kan ta blodprover under dagen. De första timmarna tar de blodprover varje halvtimma, efter ett tag blir det varje timme, ännu lite senare blir det var tredje timma och så vidare. Sista provet tog man strax innan elva på kvällen och då var man rätt trött så då gick man och la sig.

Onsdag: Blev väckta tidigt på morgonen för ett sista blodprov och EKG test, sen fick vi checka ut och gå ”hem”. Vi skulle komma tillbaka på kvällen runt sju snåret för att lämna ett blodprov igen.

Torsdag – Fredag: Två blodprov skulle lämnas, ett på morgonen och ett på kvällen, sen var vi fria att göra vad vi ville under dagarna. Det enda krav vi hade var att inte dricka alkohol under dagarna som vi lämnade blodprover.

Lördag – Söndag: Free as a bird!

Och såhär fortlöpte det under tre veckors tid!

Betalning

Du kanske undrar vad man får för pröjs för en sån här galenskap? När vi startade projektet blev vi lovade 1255 AUD (cirkaa 7000 SEK) men under projektets gång så höjde de ”lönen” till 2300 AUD (cirka 12500 SEK). Inte så illa va?

Dessa priser är dock inget ni kan anse vara generella för projekt som detta, utan jag antar att det är helt olika beroende på vad det är som skall testas. Men det kanske ger en fingervisning.

Tiden på sjukhuset
Tiden slogs ihjäl med lite PlayStation och video, personalen sprang ner till videoaffären och hyrde vilka filmer som helst som vi ville se. Maten var gratis och mycket god, efter att ha levt på nudlar under en längre tid så fick magen en smärre chock av ”normal” mat.

Vi som var försökskaniner var en bunt backpackers (enbart killar i 20-30 års åldern) så vi hade hur kul som helst när vi var där, så kul som ett par ungdomar kan ha tillsammans med ett PlayStation (med James Bond). Anledningen till att det enbart var killar var helt enkelt för att undersökningen skulle göras enbart på killar, det skulle bli en tjejundersökning några veckor senare.

För att summera vistelsen med några ord som backpackers förstår: Gratis boende två nätter varje vecka, gratis mat två dagar i veckan, mycket fritid, ompysslande av trevliga sjuksköterskor, mycket pengar. Låter inte så illa va?

Är det inte farligt då?
Jadu, det kan man ju aldrig vara helt säker på. Det är ju inte för inget som de betalar oss dyra pengar för undersökningen. Visst finns det alltid en risk att något kan gå fel, men i detta fall bedömde jag det som en mycket liten risk. Medicinen hade utvecklats i flera år och testats på djur under ett par års tid (utan att resultera i några hemska bieffekter). De var inne i slutskedet och ville bara testa olika varianter av medicinen.

Men nog kan en varning vara lämplig att skriva här, bara för att inga bieffekter har upptäckts på ett par år så betyder inte det att det inte kan komma bieffekter om 3, 4, eller kanske 20 år. Så känner du dig lite osäker bör du kanske stå över.

Ställ frågor till sjukhuset, var inte rädd för det. Tycker du att något verkar märkligt eller oklart så är mitt råd att stå över, tror dock att man rätt snabbt får en känsla av om det är ett sjysst försök eller ej. Lita på din intuition helt enkelt!

Jag lever ju fortfarande utan några som helst problem, och det var över tre år sedan jag var med om detta.
Hoppas att denna artikel har givit dig några svar på dina frågor, eller kanske tipsat dig om ett alternativt sätt att tjäna pengar på. Har du/ni frågor angående denna artikel så var vänlig ställ dem i forumet så svarar jag så fort jag kan!

17 kommentarer på Min tid som försökskanin

  1. Erika

    Hej Mattias
    En mycket intresant och informerande artikel som du skrivit. Jag funderar på att åka till Nya Zeeland i vinter, tror du att det finns några sådana jobb där. Jag har tänkt dyka en massa och sådana tester kanske inte är så bra då eller vad tror du? Har/haft du nån kontakt nån kontakt med sjukhuset sedan dessa tester gjordes? Kan man kolla sådana här jobb hemmifrån? Finns det försäkringar som täcker om något mot förmodan skulle gå fel?
    Tack för en mycket bra och rolig hemsida oxå. Ha det gott /Erika

  2. Mattias Järnhäll

    Hej Erika!
    Kul att du gillade artikeln och sidan 🙂
    Om liknande jobb finns i NZ kan jag nog svara JA på.. de finns nog överallt (tex här hemma i sverige, kolla med Astra tex.). Om du planerar att dyka så tror jag inte det är så smart.. i alla fall inte i samband med försöken, men när du är färdig på sjukhuset tror jag inte det spelar någon roll.
    Jag har ingen kontakt med sjukhuset nu, men jag hade det några veckor efter min vistelse där.
    Kan du kolla sånna här jobb hemmifrån? Ja, det tror jag.. det är nog bara att ringa sjukhusen i de städer du skall besöka för att höra om de har något försök som ligger i startgroparna, men sen måste du självklart dig på intervju och olika tester.
    Angående försäkringarna så vågar jag nog svara blankt NEJ.. kan inte tänka mig att de reseförsäkringar som finns skulle täcka detta. Dock har jag för mig att jag skrev ett kontrakt med sjukhuset som försäkrade mig typ de två första åren.

  3. Mikael

    Hejsan Mattias!
    Jättebra artikel, kul och intressant att läsa! Jag undrar om du vet om sådana jobb är vanliga i Australien eller om det bara var ren tur att jobbet fanns tillgängligt just då?

    Jag håller nog med Rodan, man är nog lite galen fom man gör något sån’t. Men för de pengarna så förstår jag att du tog ”risken/chansen”.

    MVH Mikael

  4. Mattias Järnhäll

    Tror det är rätt vanligt överallt i världen, inte bara i Australien. Men man kanske skall välja ett I-land, vet inte om jag hade varit så sugen att göra samma sak i typ Vietnam, eller så. 🙂

  5. Helena Funderar

    hej mattias.. låter intressant.. undrar jag.. jaja.. En mycket intresant och informerande artikel som du skrivit.

  6. Sarah

    Sånt där kan man gra överallt, även här i Sverige vilket är mkt vanligt bland studenter. Pengar finns verkligen att tjäna men man kanske inte ska hoppa på vad som helst. I vissa undersökningar får några den riktiga medicinen och några placebo.

  7. Johanna Frölich

    Vilken tokig grej! Kul och lite modigt och ett ruskigt bra sätt att få in lite pengar. Har ju hört om personer som är med i såna studier hemma i Sverige aldrig nån backpacker på andra sidan jorden. Jag skulle gärna hoppa på ett sånt projekt, bara en hake, jag är inget fan av Playstation ;))

  8. Andreas Ljung

    låter fett skönt det där ! 😀

    men hur kunde ni arbeta hos dem utan arbetsvisum? man kan ju tänka sig att diverse fruktplockare struntar i sånt ..men sånna här officiella instutioner? eller räknas det inte som ”jobb” ?

  9. Sami

    Yiihhaa!!!
    Tack Matte,hade helt glömt denna ”lätta” inkomst.Nu ska d knapras piller så ja kommer iväg på min lilla roadtripp nästa år:)

  10. Ida Österberg, Cecilia Kiaer

    Hej!!
    Later intressant! Sa det ar bara att ta kontakt med sjukhusen?? Ar i Australien nu!

  11. Andreas

    Jag skrattade som ett djur när jag läste igenom det här. Kunde lika väl varit jag som låg på den bilden och tappade blod samtidigt som min förtvivlade mamma läser min blogg och undrar vad fan jag håller på med. Galet ballt jobb!

    Andreas

  12. Andreas

    Ganska kul jag sitter faktist inne pa et i melbourne nu har vart har i 5 dar nu och kommer vara har i 6 till. tjannar runt 3.500 for det och bara ligger och chillar hela dagarna..sa jag sager det ar vart det:D

Svara till