Panik i brallan

D&D&D är Daniel, Danne och Darren.
D&D&D är det enda tursällskapet som utlovar strippshow på Darwins gator.

Pojkarna Daniel, Danne och Darren träffades på tåget till Darwin. Tre personer, eller låt oss säga backpackers, från värdens alla hörn, alla helt överrens om att priserna på naturparksturer i Australien endast kunde klassas som ocker. Så med en fantasi som troligen bara kan uppbringas efter en sisådär 50-timmar på ett tåg beslöt sig sällskapet för att bilda en egen turfirma.D&D&D-travels.Första målet: En tvådagarstur till Kakadu National Park.

Specialiseringen låg på upplevelse, men D&D&D ansåg trots allt att det var bättre att skratta än att uppleva.Detta var en specialicering som ledde till att första dagen – allt i enhetlighet med firmans specialicering – tillbringades fnittrande (skyller fortfarande på den tre dygn långa tågresan) på ett golv i biluthyrningsfirmans lokaler. Någonstans under denna dag – fråga mig inte hur – konstaterades aven att det var för blött i markerna kring nationalparken och att det skulle bli svårt att se något utav värde utan en områdeskunnig guide.

Missförstå nu inte, D&D&D var kunniga, men kanske inte riktigt på just detta område. För att lära sig lite om området valde företagets tre ägare att besöka stadens museum, men på grund av stor förvirring missade de att gå av bussen vid rätt plats. En och en halv timme senare (läs: gratis stadsrundtur) vände bussen tillbaka, men ack, då hade museet stängt.D&D&D blev inte upplysta denna dag. Heller.D&D&D tillbringade kvällen i en pool, ty det var 30 grader varmt.

Nästa dag skulle turen istället gå till en flod fylld med saltvattenkrokodiler. I en ful pick-up mot dödliga djur. Tyvärr inleddes dagen med en smärre försovning och när vi kom fram till biluthyrningsfirman fanns det bara en Ute kvar. För er som inte vet det är en Ute är en otroligt ful pick-up som anses vara macho att köra.

Och nu hör ju till saken att företaget inte står för något som helst som ör macho – snarare är det viktigt att se alldeles smäktande ut. Så en timmes obeslutsamhet följde – på golvet – och när biluthyrningsfirmchefen hotade med att ta betald for logi om vi inte flyttade oss kom vi fram till att det faktiskt var en ganska bra idé att hyra bilen. Vi var på väg mot krokodilerna. I en Ute. Floden bjöd D&D&D på ormar, fem-och-en-halvmeters krokodiler, tre meter höga termitstackar samt en och annan Känguru. I en Ute.

När D&D&D-turen så började lida mot sitt slut stod gruppfoto på schemat. Det blev en bild som troligen kommer att florera i kataloger världen över – tre pojkar, en Ute och en solnedgång.

I de få ljusstrålar som återstod efter fotot sprang jag som vanligt omkring och letade efter mitt linsskydd, en syssla jag ägnat totalt en månad, tre dagar, sex timmar och 48 minuter i mitt liv. Gräset kittlade mot anklarna, och jag tänkte inte så mycket på att fältet mycket väl kunde vara en boningsplats för diverse spindlar.

Precis när den sista ljusstrålen valde att lämna oss hittade jag mitt linsskydd och vi var på väg tillbaka i vår Ute. Snart skulle vi avnjuta det numer klassiska tonfisk/morots-målet.
 
Det var på väg mot mina ädlare regioner. På väg hem, mitt i Darwin, bet plötsligt något mig i benet. Jag kunde inte se det. Något var innanför mina byxor. Insikten att att det mesta i det här landet är giftigt blev påtaglig, och jag kände paniken komma.

Det gjorde inte så ont, men direkt efter bettet kände jag att detta något vandrade längs mitt smalben.

Uppåt.

Jag försökte skaka byxan, men då slog inkräktaren till med förnyad kraft. Ett nytt bett – nu i knähöjd. Det gjorde betydligt ondare denna gång.

Paniken växte eftersom jag inte kunde se vad det var, och de båda gossarna i framsätet undrade vad som hände.
– Slå till det, döda det!, uppmanade de.
Jag borjade slå hårt mot mitt ben där jag trodde att detta något befann sig. Till slut lyckades jag träffa, men istället för att ge vika hämnades nu det lilla krypet genom att bita mig i handen – genom byxan.

Jag kände krypets små ben vandra längs mitt lår upp mot mina ädlare regioner. Nu hade jag totalpanik:
– Stanna för *#@*##, jag måste ut!, gastade jag från baksätet.

Uten svängde in i en parkeringsficka och ut flög jag. I vild panik slet jag av mig byxorna, viftade och slog dem mot en parkeringsautomat. Detta samtidigt som jag hoppade runt och med regndansliknande rörleser slog mig mot benet.

Krypet var borta. Det undkom utan förklaring vad det hade i mina byxor att göra. Och kvar stod jag – mitt i centrala Darwin – med mina byxor i ena handen och nio röda bitmarken på benet och ett i handen.
Runt mig stod en vettskrämd cyklist och två skrattande och fotande medlemmar ur D&D&D.
 
När jag vaknade morgonen efter var betten borta. Jag hade inga allvarliga men, men jag måste faktiskt erkänna att det fortfarande kryper lite i byxorna då och då.

Det blev alltså inget Kakadu för D&D&D-tours, men vi är i alla fall de enda som kan utlova striptease i centrala Darwin – och det borde väl vara bättre än en liten nationalpark.

Eller?

7 kommentarer på Panik i brallan

  1. Åsa

    Det här var riktigt roligt att läsa!!
    Tycker D&D&D-tours verkar vara en firma det händer saker kring….. 🙂

  2. caroline olofsson

    du är ju för fan helknäpp, ditt månngo, har jag sagt det förut?!kos o klem

  3. Sarah

    Det verkar som ett besök på Deni Utemuster står på schemat för nästa resa! 😛

Svara till