Snorkla med hajar på Bahamas

På väg i vattnetBahamas kristallklara vatten lockar som få andra platser i världen. Ett måste under en resa hit är att kika ner i det blå för att ta en titt på korall, fiskar och andra vattendjur som lever här. Följ med Lotta på en halvdags snorkeltur vid ön New Providence’s sydvästra spets.

När man besöker Karibien kretsar allt kring vattnet. Först och främst är ju det turkosblåa havet ofta själva anledningen till att man väljer någon av de många öarna och semestern består nästan uteslutande av lata dagar på stränderna och mycket badande. Öriket Bahamas är inget undantag.
 
Det går knappt att hitta klarare vatten än här och har man besökt andra vackra stranddestinationer i till exempel Sydostasien så står sig Bahamas olika öar bra i jämförelse. Ett måste är därför att titta ner under ytan på vad som döljer sig där och är du inte certifierad dykare är det förstås bäst att hänga med på en anordnad snorkeltur.

Som på många ställen kan man välja mellan en morgontur och en eftermiddagstur när det gäller dykning och snorkling. Vanligtvis brukar det vara bäst att åka tidigt eftersom havet då inte hunnit grumlas av vågsvall, som ofta är större på dagen, och andra snorklare som plaskar runt. Men eftersom jag flög in till Bahamas kvällen innan vill jag ha lite tid på förmiddagen att kolla runt i hotellets omgivningar och få minst en lat timme på stranden först.

Jag har valt att bo på Orange Hill Beach Inn, både för att det är ett av Bahamas budgetställen och för att det ligger ganska långt västerut på ön, närmare de bra snorkelställena. Sedan kommer stället välrekommenderat också, framför allt för att en bländande vacker strand ligger direkt på andra sidan vägen och här får man vara nästan för sig själv. Det är svårt att slita sig från stranden den här morgonen, men havets djup lockar så efter ett par dopp och soltorkande däremellan tar jag mig tillbaka till hotellet för att vänta på minibussen som ska hämta upp.

Den lilla turistskaran körs till Stuart Cove som både är namnet på platsen där snorkelbåtarna går ut till sjöss och på företaget som arrangerar turerna. Vi får prova ut fenor och masker – för dem som inte har med egna. Jag reser aldrig till tropiska ställen utan min mask och snorkel nu för tiden eftersom jag då alltid vet att jag får en av bra kvalitet som inte läcker.
 
När båten ger sig av med ett 20-tal förväntansfulla turister börjar jag prata med ett amerikanskt, nygift par. De hade planerat sin bröllopsresa till Mexiko, men eftersom det här var de veckor då svininfluensan var som värst där fick många resor bokas om. Bahamas blev ett resmål som många valde som substitut.
 
Kaptenen Tavez är trevlig och glad och drar skämt på ett vant sätt. Vårt första snorkelstopp heter Nari Nari och ska vara fullt med färgglada fiskar. Jag har ett rätt nytt undervattensfodral för kameror, som jag bara testat en gång tidigare – och en ännu nyare kamera som jag är väldigt rädd om, så jag provar vattentätheten ett par gånger innan jag vågar hoppa i helt. Belöningen ligger i bilderna som jag tittar på efteråt – så otroligt mycket bättre än vad jag nånsin lyckats få med någon engångskamera.

Nari Nari är verkligen fullt av fisk. Variationen är inte så stor eftersom det inte finns så mycket korall här men jag ser åtminstone snapper, papegojfisk, många små sergeant major och den speciella svartblåa surgeonfisken med lustig mun. Tavez dyker ner med en tub och lite fiskmat och då blir det liv i havet minsann. Massvis med vitgula fiskar som kan vara getfisk simmar fram för att få snappa åt sig några munsbitar.

Jag försöker dyka ner och få bilder underifrån och från sidan vilket är knepigare än det ser ut att vara. Men det är ändå något jag rekommenderar alla att testa, inte så mycket för fotona som för att se vattenytan och genom den himlen från ett helt annat perspektiv. Eftersom vattnet är så varmt och skönt glömmer man lätt bort att tiden går och till slut blåses det i visselpipan för att vi ska vidare till nästa plats.

Det andra stoppet är vid Sims Point som är känt för sin korall – ibland kallas platsen faktiskt för Coral Point. Korallen gör alltid snorklingen mer intressant, inte bara för sin egen skull utan för att det går att hitta fler fisksorter och även för att man får leka upptäcktsfärd och dyka ner och titta under korallen ifall något intressant har tagit sin tillflyktsort dit. Det är ofta så man hittar muränor (den stora gröna ålen) och sköldpaddor.
 

I dag gör vi inga sådana fynd, men det är ändå ett vackert stopp med mycket att se på. Framför allt gillar jag att många av korallfiskarna är så små. Många verkar dyka och snorkla bara för att se så stora djur som möjligt, men jag tycker om att de små liven tar tid att hitta och det är kul att dyka ner gång på gång och se nya små detaljer. Även här ser jag surgeonfisk, men inte ett par, utan ett helt stim. De rör sig långsamt nere vid bottnen som en stor svart massa och det är fascinerande att iaktta dem. Det nygifta paret frågar om jag kan fotografera dem under vattnet. Jag erbjuder dem att använda min egen kamera och skicka dem bilden eftersom jag vet hur resultatet brukar bli med engångskamerorna och från sin bröllopsresa vill man ju gärna ha fina minnen.

Det största spänningsmomentet väntar vid vårt tredje och sista stopp. Här finns nämligen chansen att se revhaj. Nu är det helt plötsligt mer allvar. En haj dyker upp nära båten och en del av turisterna säger bestämt nej tack till att gå i vattnet här. Vi andra blir tillsagda att man inte får simma runt eller plaska omkring utan vi får gå i, en och en och hålla i ett rep som hänger från båten. ”Buffélinan”, säger Tavez och den skämtsamma stämningen är tillbaka.


 
Jag har ju snorklat och dykt med hajar förut, men säkerhetsåtgärderna här gör mig mer nervös. Och även att ligga stilla i vattnet och bara stirra ner i i djupet för att få syn på något gör det hela mer kusligt och spännande. Som tur är finns det något annat att fästa blicken vid – under oss ligger nämligen ett vrak som ironiskt nog heter ”Ray of Hope”. Hajarna lyser dock med sin frånvaro. De som simmade runt båten tidigare verkar hålla sig undan nu när det är folk i vattnet. När vi går upp igen, en i taget, säger de som får vänta till sist att de sett en av revhajarna en bit bort. De är helt enkelt skygga för människor, i alla fall när vi kommer i grupp och det känns ju faktiskt lite betryggande.

Så fort vi alla är uppe kan vi se dem igen. Tavez slänger i mat som småfiskarna samlas för att äta och då ser man hur hajarna bara simmar rakt in i stimmen och får sig ett skrovmål på korallfisk. Även om inte jag lyckades se någon av dem i vattnet så blev det en häftig upplevelse till sist. Men dagen har nu börjat dra sig mot sitt slut. Full av nya intryck njuter jag av båtfärden in till land. Många soliga dagar på Bahamas stränder väntar.

Var den första som kommenterar

Svara till