Dyka i Tulamben, Bali.

Klockan är strax före 08.00 denna junitisdag i Tulamben. Solen ligger redan på och värmer, men det är förvånansvärt lite aktivitet i denna lilla by. Precis som vilket annat klockslag som helst på dygnet råder här total tystnad.

En bil kör förbi på den lilla landsvägen som går genom byn, några hundar skäller lite här och var och en och annan tupp gal in den nya dagen. I övrigt är det lugnt. Jag har anlänt till Tulamben av en enda anledning (för övrigt den enda anledning någon skulle komma hit); och det är dykningen. För det är just hit, till denna pittoreska by på Balis östkust, som dykare från hela världen kommer för att ta del av dykplatser i världsklass. I synnerhet USS Liberty wreck. Detta vrak från andra världskriget som ligger strax utanför stranden och fungerar som hem för stora mängder av marint liv.

Bilar och minibussar med förväntansfulla dykare brukar komma till Tulamben runt 11:00 varje dag. De blir ditskjutsade av sina hotell eller resebyråer på andra orter på Bali, vanligtvis Kutaområdet, som erbjuder en tur till Tulamben i form av en dagsutflykt, då man efter avslutade dyk packar ihop sina prylar och lämnar byn. På den lilla grusparkeringen står folk och kämpar med att få på sig våtdräkterna i den stigande hettan, och det krävs inte så mycket människor för att det ska kännas trångt.

Självklart gäller samma sak under vattnet. När jag och Wayan väl möter denna anstormning av dykare, har vi redan gjort våra två dyk för dagen. Ensamma på det stora vraket har vi i lugn och ro simmat runt bäst vi velat utan att bli störda av andra människor. Och det är just av denna anledning som jag har bestämt mig för att slå läger i Tulamben. Att dyka i gryningen utan att bli störd av någon annan.
 
Jag provar ut min dykutrustning inför dagens dyk, och med våtdräkterna och viktbältena på och cyklop samt fenor under armen går vi ner till vägen. Min Dykmaster för dagen, Wayan, tittar åt höger, vänster, håller upp två fingrar i luften och så går vi vidare ner till stranden. Det som sedan utspelar sig är något jag aldrig varit med om tidigare. Wayans signal är ämnad för byns bärare, som slagit sig ihop och arbetar kollektivt för byns fåtal dykresort. Dessa människors jobb är att bära dykpaket ner till stränderna och efter avslutade dyk tillbaka till resorten. För detta betalar resorten kollektivet, som sedan delar upp pengarna jämnt sins emellan.
  
Från ingenstans uppenbarar sig två små kvinnor med virade handdukar på sina huvuden. De kastar upp var sitt paket bestående av BCD, flaska och regulator på huvudet, och med rasande fart tar de sig den korta vägen ner till stranden. Och när vi väl kommit dit själva är vår utrustning redan på plats. ”Är du man nog att låta en kvinna bära dina prylar?”, läser jag i någon tidning eller bok, som jag senare lånar av den gode Wayan. ”Visst är jag det”, tänker jag, då detta är ett utmärkt sätt för lokalbefolkningen att ta del av turistpengarna.
  
Och det är inte mycket turister på Bali just nu. Dels har säsongen inte riktigt kommit igång ännu för i år, dels är det andra faktorer som fått folk att välja andra resemål. Ända sedan de två bomberna small i Kuta i september 2001, har turismen avtagit avsevärt. Från att ha varit charterresemål nr 1 för många i allmänhet och australiensare i synnerhet, råder idag närmast spöklikt lugn runtomkring på ön. Självklart har även 11:e September och tsunamikatastrofen gjort sitt för att skrämma bort turisterna.
 
Så tar vi på oss utrustningen, och efter parkontroll dyker vi ner under vattnet, Wayan och jag. Ett ögonblick som jag har väntat på länge. Ända sedan jag flera månader tidigare på Filippinerna kommit över en australiensisk dyktidning, där just Tulamben och dess undervattensskatter avhandlades utförligt. Det finns mängder av platser att dyka på i området, tex Tulamben wall / Drop-off och Tulamben coral garden, men just vraket av USS Liberty var det som mest fångade min uppmärksamhet.
 

Detta stora lastfartyg oskadliggjordes med hjälp av ett par välriktade japanska ubåts torpeder den 11:e januari 1942. Kaptenen på USS Liberty lyckades styra upp skeppet på land i Tulamben, men under Balis senaste utbrott av vulkanen Gunung Agung 1963, tvingade den flytande lavan vraket tillbaka ut i havet. Idag ligger det ca 30 meter ut från stranden, på ett djup av mellan några få meter ner till ca 35 meter. Medelsikten brukar ligga på ca 20 meter och vattentemperaturen på behagliga 28 grader.
 
På väg till vraket simmar vi utmed den av lavasand svarta sandbotten, kollar att den lilla krabban som alltid bott under en sten fortfarande är där, och så plötsligt är det där rakt framför oss. Vraket. Övervuxet av mängder med olika koraller och hem åt en stor variation av fiskar. Här samsas stora bjässar som baracudor och napoleonfiskar om utrymmet med mindre varianter.

Det är så mycket färger överallt, att man inte vet vart man ska titta först. Ett par papegojfiskar simmar förbi, och just när jag släpper dem med blicken ser jag den svart-vit randiga havsormen som slingrar sig över vrakdäcket. Lite senare lyckas vi även se ett exemplar av den lilla pygmé sjöhästen. Endast ett par millimeter liten är denna udda varelse väl kamouflerad bland korallerna, och är i stort sett omöjlig att upptäcka för ett otränat öga. Under de 45 minuter vi spenderar på vraket ser vi stora stim av mer eller mindre stora fiskar.
 
Som andra dyk för dagen väljer jag The Wall, som även den är en väldigt fin och fiskrik dykplats. Även här finns fiskar i alla möjliga variationer, storlekar och färger. Korallerna ser ut att må bra och med den relativt bra sikt vi fått idag ser vi en mängd olika nakensnäckor som klamrar sig fast lite här och var. Mycket bra andra dyk, men efter att ha startat dagen med ett så pass fantastiskt dyk som det på USS Liberty , är det svårt att nöja sig med mindre. Väl på land igen meddelar jag Wayan att tidigt imorgon bitti är det vraket som gäller igen.

 

4 kommentarer på Dyka i Tulamben, Bali.

  1. Fredrik

    Tulamben dyktips:

    Se till att åka upp mycket tidigt eller åk upp dit för att övernatta där och gör ett morgondyk. Kommer du försent är det med japaner än fiskar på vraket. Men kommer du dit på morgonen är det helt fantastiskt!

  2. Niels

    Väldigt fin artikel, Micke! Jag är själv på jakt efter bra dykställen runt om i världen, så det var trevligt med en så pass nyanserad reseskildring. Tack!

  3. Niels Eék

    Så, jag hade inte något medlemskap här. Om du känner för att dela med dig av några favoritdykställen, så skriv gärna ;).

  4. Madeleine

    Bra artikel. Jag dök på vraket 2000 och kan bara hålla med, underbart. Vi stannade också över i byn. Jag såg mycket allt från Lionfish till Barracuda. Just det vi simmade mitt i ett fiskstim som bildade en så´n där virvel uppåt, vackert.
    Bomberna exploderade september 2002, vi var på plats ett par veckor innan. Jag har vänner i Lovina som fortfarande kämpar med försörjningen efter att turisterna försvunnit.

Svara till