Ett musikrikt Rio

Staden mest känd för samba och fotboll har förutom just samban en otroligt bred musikscen. Välj bland sofistikerade inneställen och hippa bohemhak – här finns något för alla.

I Rios musikvärld får du väldigt mycket för pengarna och livemusiken är alltid en upplevelse utöver det vanliga. Förbered dig för ett gungande Rio som på en kväll gör den taktlöse till danskung!Första stoppet i Rios musikuteliv blir Rio Scenarium, som tidigare var ett gammalt auktionshus. Det härliga med det här stället är att lokalerna fortfarande är fyllda av gamla väggklockor, dockor och radioapparater från auktionstiden. Tillsammans med murriga tavlor och uttjänta cyklar hängandes från taket skapar detta en ganska unik stämning. Den dammiga och lite gamla lukten bidrar också till den där hemtrevliga känslan som man annars bara upplever hemma hos mormor.

På entreplan fylls dansgolvet snabbt när liveakten drar igång. Riktiga dansgudar sicksackar mellan några andra som mest bara diggar med i ett avslappnat höftgung. Bandet spelar MPB – Musica Popular Brasileira, som är en variant av Bossa Nova. Musiken pumpas ut i högtalarna på alla tre våningar. Vill man se uppträdandet från andra våningen går det också bra genom det stora hålet i golvet som länkar samman alla våningarna.

Rakt över gatan, tjugo meter från Scenarium ligger Mangue Seco. Ett välbesökt ställe med en ung publik. Geraldo, min värd för kvällen, möter mig i dörren och berättar hur det funkar. Mangue Seco är ungefär som Hultsfredsfestivalens demoscen. Lokala band skickar in några låtar och hoppas bli just det utvalda bandet som får äran att stå på scenen en kväll.

Ikväll är det bandet “Cuizinha Brasileira” som fått chansen. De är fem grabbar från musikskolan som alla drömmer om att en dag kunna sprida traditionell brasiliansk musik världen över. Musikstilarna blandas mellan Bossa, MPB, Choro och Samba. Utan svart bälte i musik är det rätt svårt att skilja på vad som är vad, men under ett grymt liveframträdande känner jag att det faktiskt gör detsamma. Ett annat skäl till att besöka Mangue Seco är att de också har en oerhört välsorterad “Cachaçaria”. En samling av 99 olika sorters Cachaça, brasilianarnas egna sockerrörsbrännvin. Geraldo tar fram sina personliga favoriter ur ett jättevitrinskåp. Vi provar inte riktigt alla 99 sorter, men på väg mot nästa ställe är man allt något gladare i hatten.

I de trendiga kulturkvarteren i Lapa finns det massor att göra och upptäcka. En av höjdpunkterna är danshaket Democraticas. Detta påminner om vilket alternativställe som helst hemma i Sverige, med en avslappnad atmosfär och öppna människor. Dock kommer folk främst hit för att svänga loss till liveakterna. Ikväll är det ett färgstarkt lokalt sjumannaband som står på scenen.

Med pannorna blanka av svett ger de verkligen järnet, som om det vore deras sista spelning någonsin. Det dröjer inte länge innan det är fullt på dansgolvet, som består av en stor sal med högt i tak och stora vidöppna fönster ut mot gatan. I baren serveras stora, iskalla ölflaskor tillsammans med vita små plastmuggar. Den här kvällen går alla hem genomsvettiga och med rykande skosulor.

För att hitta vårt sista ställe beger vi oss till Copacabana och sätter kurs mot Bip Bip – en liten bar med anor från 1968. Medan jag närmar mig hörs några avlägsna sambatakter från ett hål i väggen.Det är redan fullknökat där inne i den minimala lokalen, så publiken får snällt ställa sig på utsidan och lyssna. Det är i princip bara bandmedlemmarna själva som får plats på insidan. Musikerna är i själva verket ett gäng grannar från kvarteret som träffas på kvällarna för att jamma lite tillsammans några timmar. Var och en tar med sitt instrument och tillsammans runt ett långbord river de av gamla sambadängor med mycket sväng och spontan allsång.

Om man applåderar efter låtarna får man en utskällning efter noter från den gamle barägaren. För att inte störa grannarna får man istället bara knäppa med fingrarna för att inte väsnas för mycket. En ganska udda grej, men som bara ger ännu mer karaktär till stället. Totalt avskalat och utan varken högtalare, mikrofoner eller förstärkare blir det en väldigt skön och hemtrevlig stämning. Trots Bip Bips enkelhet är det samtidigt ett av de helt klart charmigaste ställena i staden. Livemusiken hittas på måndag, tisdag och söndagar och drar igång runt åttatiden på kvällen. De andra nämnda ställena håller igång hela veckan och det är bäst att kolla dagsfärska program för att få reda på vad som händer.

Detta är bara toppen av isberget av vad Rio kan erbjuda i musikväg. Varenda kväll finns det alltid något som händer, och oftast under väldigt avslappnade former. Så det är bara att knyta gulddojorna och ut på dansgolvet!

1 kommentar påEtt musikrikt Rio

Svara till