En vecka med segelbåt på Galapagosöarna

Jag blundar och minns det som i går. Det kluckande havet och den klara himlen som tillsammans bildade en knallblå kuliss i horisonten. Den friska brisen som försvagades på sin väg genom seglen. Solstrålarna som enkelt kämpade sig genom några ynkliga stackmoln. Utsikten över relingen mot den strandkantade ön långt där borta. Vyerna mot de respektingivande klipporna och de mäktiga albatrossarna som vackert seglade på vinden. De gigantiska sköldpaddorna till synes tagna från historien.

Jag tänker på de disneyliknande miljöerna under vattenytan. Svarta, vita, stora och små fiskar. Avlånga och korta fiskar. Gamla, nyfödda, trötta och lekfulla fiskar. Enorma stim. Sköldpaddor. Sjöhästar. Stora rockor som vilar på havsbotten. Otäcka sjöormar. Respektingivande hajar. Roliga pingviner som dyker från klippor mitt framför en. Och inte minst! Alla glada sjölejon som lekfullt simmar runt en som om man vore en i familjen. Jag öppnar ögonen och inser att dagdrömmen, en gång för några år sedan var mer än bara en dröm.

Galapagosöarna ligger mitt ute i Stilla havet, en och en halv timme med flyg från Ecuador, landet som öarna tillhör. Ska planet mellanlanda tar det lite längre tid. Man kan göra som vi, flyga från Guayaquil och tillbaka till Quito, vice versa eller flyga från och tillbaka till samma stad. Vi flög med Tame airways och priset vi betalade ToR låg på ca. 350 U.S.D. Om man bokar långt i förväg kan man komma billigare undan. När man anländer till Galapagos betalar man 100 U.S.D (kontant!) direkt på flygplatsen. Detta är en avgift som gör att man kan bevara öarna i så gott skick som möjligt, då hela Galapagos är en nationalpark. Allt detta tillsammans med priserna på plats gör att vistelsen kan kännas lite i plånboken, men trots detta råder jag alla som har chansen att åka! Galapagosöarna är ett paradis!

Den första veckan spenderade vi på egen hand genom att utforska de två större öarna. På Santa Cruz, den ön man kommer till först finns Tortuga Bay, en gigantisk och makalös strand som är ett måste att besöka. Anledningen till att stranden i fråga var helt öde när vi kom dit vet jag inte, men det gjorde upplevelsen helt klart ett snäpp bättre. Tillsammans med hundratals fåglar och massa iguaner vandrade vi längs vattnet och gjorde spår i sanden som Stilla Havets vågor, på färd ända från Asien på andra sidan, sköljde bort med galans.

En annan höjdpunkt den första veckan var vår hästtrekk på den andra bebodda ön, Isabella. Vi spenderade en heldag på hästryggen upp till öns mitt som består av en vulkan. Hade det inte varit för det dåliga vädret den dagen hade det blivit en fantastisk dag. Nu blev den bara bra. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om vår första vecka, som är fylld med upplevelser. Men istället ska jag lägga energin på att berätta om den andra veckan som vi spenderade på en segelbåt.

Att gå ombord på en båt är det enda sättet att få se de mindre öarna på Galapagos, och det är något alla turister gör. Det finns massvis med båtar att välja mellan, allt från små charmiga segelbåtar till stora lyxiga kryssningsfartyg med plats för hundratals resenärer. Generellt sett är resenärerna på de lite större skeppen något äldre och reser i grupp och dom som reser med de små båtarna är yngre och reser inte sällan som backpackers. Vår båt, ”Merak”, var bland de minsta man kan hitta, och vi valde den av två enkla anledningar.

Det var ett av de billigaste alternativen samt att vi ville resa med så få människor som möjligt. Jag kommer inte ihåg det exakta priset men var beredd på att betala minst sju eller åtta tusen för en vecka, ca. 1000 kr/dag alltså. Det kan låta mycket men då ska man komma ihåg att man bl.a. får tillgång till boende, tre mål mat/dag och guide. Guiden är ett måste eftersom man inte får besöka de mindre öarna på egen hand. Allt p.g.a. det orörda djur- och naturlivet som ska hållas i så gott skick som möjligt.

Veckan ombord på Merak kändes, lite småironiskt, som en semester i semestern. Resan fram till Galapagos hade inte på något sätt varit jobbig och påfrestande, men efter dygnslånga bussresor, långa vandringar och täta hostelbyte var en veckas slappande välbehövlig.

En typisk dag började med en brakfrukost bestående av alla tänkbara vitaminer, mineraler och andra ämnen som påstås vara bra för en kropp. Efter denna underbara stund, som jag tycker utvecklades till en av dagens höjdpunkter i och med alla förväntningar inför dagen, var det dags för första landstigningen. Nästan alla dagarna innehöll besök på två öar.

Det häftiga med alla öar vi besökte var att ingen ö var den andra lik, alla hade sin egen speciella charm. Någon var djungelbeklädd, någon var helt uppslukad av sand och en tredje var helt belamrad av förstelnad lava som under sin långa livstid hade utvecklat en fantastisk miljö. En sak hade alla öarna dock gemensamt. Det helt otroliga djurlivet! Var man än steg i land möttes man av sjölejon, iguaner, tusentals fåglar….listan kan göras lång.

Och det är just djurlivet som gör Galapagos till den speciella plats det verkligen är. Bristen på rovdjur har gjort så att alla arter som lever här är helt orädda, både för varandra och för människor. Det är just därför det kostar 100 dollar vid flygplatsen, det är just därför man inte får besöka öarna själv, det är just därför allt sker så kontrollerat och det är just därför alla turer inkluderar en guide med särskild utbildning för ändamålet. För tyvärr är det ju så att det är just människan som är det största hotet mot djurlivet på Galapagos. Allt sker därför under väldigt kontrollerade former, allt för att naturen ska få fortskrida på egen hand.

Efter ett besök på en ö, som oftast bestod av rundvandring och guidning, återgick vår lilla grupp till båten för att därifrån ta oss till första bästa snorkelställe. Även dessa utflykter bjöd på varierande uppvisningar, alla i högsta klass! Även för de mest erfarna dykarna och snorklarna erbjuder Galapagos förstklassiga ”under-ytan-shower” som lämnar en berörd. Personligen gjorde jag mitt livs första riktiga äventyr under ytan på Galapagos och jag minns fortfarande hur makalöst jag tyckte det var.

Som många andra ställen runt om i världen finns här färgglada koraller med fiskar, rockor och andra varelser som gör ens vistelse under ytan till en oehört angenäm stund. Men detta örike bjuder på mer än bara detta. Ett av de minnen som hårdast sitter fast på min näthinna är mötet med alla sjölejon runt den där klippformationen ute i vattnet en bit från den där ön….Jag minns det som igår.

Jag dyker ner och med hjälp av mina grodfötter simmar jag under ytan ett par sekunder då jag plötsligt ser nånting komma emot mig med oehörd fart. Jag får ny energi och simmar ännu längre ner för att möta varelsen som kommer allt närmare mig. Det som följer är vackert. På jämn nivå, mittemellan ytan och botten, simmar jag, en klumpig människa mot en stor sjölejonhona som i sin tur, på ett något smidigare sätt, fortsätter sin färd genom det klara vattnet med precis kurs mot mig. Någon kollision blev det inte. Däremot blev det ett möte jag sent kommer att glömma. Ögonblicket innan sjölejonet viker undan och undviker en frontalkrock möts våra blickar och för en kort sekund är vi bästa vänner. Att hon och jag älskade livet i den stunden var det inga tvivel om. Fina minnen!

Småfrusen stiger man upp på däck och möts av en ljuvlig doft nerifrån båtens lilla kök. Lunchdags! Liksom middagen, senare på kvällen, smakar maten oehört bra. Dagens andra besök på land följer samma mönster som första besöket, ändå är ingenting sig likt. För ett ögonblick tycks det som om min vän sjölejonet och jag har hittat till samma strand denna eftermiddag. Jag närmar mig men möts av ett missnöjt skri och en lukt som inte hör hemma i en människas näsa. Jag inser det jag redan visste. Det är vi, människan, som är på besök i djurens naturliga tillvaro. Håll avstånd och visa respekt!

Efter ett eventuellt dopp i det blå är det dags för middag. En måltid med följande dessert får avsluta en dag full med nya intryck. Att på kvällen se havet resa sig och ta ner solen för nattsömn är ett fantastisk sätt att varva ner efter en dag på Galapagos. Att tillsammans med nya vänner sitta på däck och prata om allt mellan himmel och jord medans mökret sväljer ljuset framför ögonen på en. Allt som återstår är att somna med hjälp av vattnets vaggande och kluckande mot skrovet. Och någonstans där ute finns ett sjölejon som gör precis samma sak….