Galapagos – en resa i tiden

Fredagen den 23:e maj 2003 landade jag (Jonas) och min flickvän Siri på Baltra, Galapagos. Resa i Galapagos fantastiska fantasivärld är en resa jag alltid kommer att bära inom mig…

Vi hade i förväg bokat en båttur till vad vi trodde var ett riktigt bra pris (620 USD), men 450 $ skulle tydligen vara mer passande såhär i lågsäsongen. Men inte skall vi väl låta sådant tynga våra sinnen utan istället bege oss in i bland den underbara övärlden…

En strand med svarta vulkanstenar fyllda av illröda krabbor var vad Galapagos välkomnade oss med. Efter att i ivern tagit tiotals med bilder på samma krabba lugnade vi ner oss lite. I Galapagos slutar man aldrig att förvånas och fashineras öer alla spännande djur och naturfenomen. Ganska snart kom en sjö-iguana fram för att säga hej. Som de flesta djur i Galapagos ställde han välvilligt upp med en serie av sina bästa foto-poser.

Totalt hänförda trodde vi knappt det kunnde bli bättre, men runt kröken stod en flamingo och balanserade med ena benet ihopvikt. Det enda som tog bort en från fantasivärlden var några vrakdelar av en dumpad amerikansk plattform från andra världskriget. Efter promenaden drog vi på oss snorkelgrejerna och kollade in världen på andra sidan, den var minst lika spännande.  Dagen avslutades med en vacker solnedgång och några ”fragata real”, fregatt-fåglar, som svävade oanför huvudena. Detta skulle visa sig vara en helt normal dag i Galapagos och kommande dagar var t.o.m. än bättre.

Skuldkänslor
När man gick där bland alla fantastiska djur och sköldpadds bon, fick man en känsla av att man kanske egentligen inte borde vara där. Vad har vi för rätt att klampa in och störa friden. Hemskast var att se det ensamna albatrossägget som blivit övergivet av sin mamma. Hon hade råkat placera sitt bo för nära stigen och blivit skrämd av alla stora tvåbenta varelser som klampat förbi.

Vid ankomst till Galapagos betalar alla turister en avgift på 100 USD till National Park Service som sedan 1959 jobbat för att Galapagos åter skall bli den fantastiska värld den en gång var, och iåförsig är. Ingen får vistas på öarna utan att en av National Park Service:s guider är med och antalet besökare är begränsat. Vissa öar är helt avstängda för turister och på de det är tillåtet måste man hålla sig inom de markerade stigarna. Det största hotet mot djurlivet nu är de många introducerade arterna som t.ex. getter, råttor, hundar och katter.

Simma med sjölejon
Denna första morgon blev vi väckta redan vid 6 tiden för att vi skulle kunna promenera på ön utan att trängas allt för mycket med den andra turistgruppen som skulle komma. Tyvärr hade vi inte sovit speciellt bra eftersom vår hytt stank av diselångor från motorn. De kommande dagarna innan vi kunde byta hytt sov vi lite överallt, på däck och i matsalen. Hur som helst så lät vi inte detta påverka våra upplevelser på öarna. Isla Plaza Sur var den första för dagen. Någrasjölejon, vilket senare skulle komma att bli vardagsmat, låg och solade sig på den lilla stenpiren. Både land- och sjöiguaner kröp oberört omkring.
Reseprogram dag för dag

1. Caleta Tortuga Negra (Isla Santa Cruz)
   
2. Isla Plaza Sur, Isla Santa Fe
   
3. Isla Española
   
4. Isla Floreana (snorkling vid Devil’s Crown)
   
5. Estación Charles Darwin (Isla Santa Cruz)
   
6. Isla Rabida, Isla Chombrero Chino
   
7. Isla Bartolomé, Isla San Salvador – Bahía Sullivan
   
8. Isla Seymour Norte

Alla dagar innehöll två landstigningar samt två snorklingstillfällen förutom dag 1 (ett tillfälle) och 8 (inget) eftessom de var ankomst och avresedagar. Dag 7 innehöll tre landstigningar.