Galapagosöarna – Del 1

Vi lämnar julförberedelserna i Sverige för att åka på vad vi tror ska bli den coolaste resan någonsin. Efteråt är vi nog alla eniga om att det verkligen var så. Vi ska till Galapagosöarna utanför Ecuadors kust! En av oss som har plöjt igenom Charles Darwins ”Origin of species” och andra böcker inom evolutionsläran är nog ännu mer entusiastisk, för att uppleva den plats som Darwin besökte 1835 då han studerade alla de endemiska arter som kom att bli starten till boken om ”Arternas uppkomst”.

Galapagosöarna består av 19 st öar, de tillhör Ecuador och ligger ca 100 mil väster om Ecuadors fastland. Ekvatorn passerar genom den största ön, Isabela. Här finns idag flest endemiska arter på jorden, dvs. arter som enbart finns inom ett specifikt område. Endast fem av öarna är bebodda idag.

Vi förberedde oss rätt så mycket innan resan, och kollade upp kryssning, båtar etc. Slutligen bestämde vi oss för att göra en fyra nätters kryssning med den minsta båten som cirkulerar på Galapagosöarna, med ca 16 personer på som kan boka (utöver det kommer det till besättning, kock etc.). Därefter kommer vi att vara på den största ön Isabela, under tre nätter. Här berättar jag om vår otroligt mäktiga resa. Nu några år senare, får jag nästan rysningar när jag skriver. Vi läste på en del innan resan och hade allting både boende och kryssning bokat innan vi kom till Galapagos. Vi hittade en bra sida om Galapagosöarna på svenska. Du kan läsa mer här om Galapagosöarna.

Dag 1:
Vi flög till Galapagos via Köpenhamn-London-Miami-Quito.  Vi övernattade en dag i Quito innan vi kunde ta flyget ut till San Cristobal.

Tvyärr fick bara en av oss fyra med sig sitt bagage från Miami pga. förseningar, så när vi ankom till San Cristobal var det bara att försöka hitta vettiga kläder. Det slutade med att vi alla hade bara kläder med tryck ”Galapagos Islands” i skrikiga färger under hela vår kryssning. Bara det är ett minne=). Vi sov en natt på San Cristobal då vår båtfärd startade först dagen efter. Vi hade bokat en kryssning, med den minsta av båtarna och det kan jag verkligen rekommendera. Vi var 16 st personer på båten, man hade två bord som man åt alla måltider vid, och en crew med kock etc. Det låter lyxigt, men det var inte ”lyxmat” utan helt okej mat, inget jätteavancerat. Men det är värt att betala lite extra för att få den här upplevelsen säger jag.

Efter att ha kommit i ordning på hotellet första dagen, och fått hjälp av hotellägaren Harry för att försöka få hit väskorna innan kryssningen startade dagen efter( som tyvärr inte lyckades) fick vi rekommendationer om att ta oss ut till La Loberia nära där vi bodde.  Jag tror vi tog en taxi ut. Där träffade vi vårt favoritdjur under resan, Galapago-sjölejonen. Dom låg där på stranden och njöt, både kalvar och föräldrar mixat med oss människor som solade och badade.  Eller det var faktiskt inte vårt första möte, vi träffade dom nere i hamnen på San Cristobal också. Jag minns vi gick ner, och alla sa: Fy fanken vad det stinker här nere… då ser vi dom, dom underbara små (stora) liven, som fläkte ut sig på bänkar, på stranden på marken. Dom var överallt!

Under vår resa var det viktigt att hålla avstånd och inte stressa djuren, vilket jag tyckte att vi följde och respekterade. Vi kom ju till deras ”hem”, det vill vi inte inkräkta för mycket på…

Nog om det, tillbaka till La Loberia. Vi var rätt så pigga efter att fått en natts sömn så vi började vandra längs med vattnet på stenar och stigar. Några av oss gick före och inspekterade och några höll oss lite längre bak. Jag minns fortfarande hur jäkla rädd jag blev första gången när jag, mitt framför mig, väl kamoflerad mot stenen, fick se havsleguanen. Så fin! Och den var säkert lika rädd som jag, men den låg helt stilla.

En underbar utsikt hade vi också den kvällen, jag kan verkligen rekommmendera att man åker ut till La Loberia ifrån San Cristobal.




Vi åkte tillbaka till San Cristobal och njöt av mat på ett halvsunkigt uteställe, men det gjorde inget för redan nu hade vi fått mäktiga upplevelser. Vi laddade batterierna och gjorde oss redo inför morgondagen. Tre av oss utan vidare packning. Den hann som sagt inte fram utan den skulle vänta på oss när vi var klara på kryssningen, om fyra dagar.

Dag 2:
Julafton hemma i Sverige, och vi kände att vi fick äta något gott för att fira. Efter alla telefonsamtal hem, blev det Pina Colada i karaff (obegränsad mängd kändes det som) innan vi gick på båten, som skulle vara vårt hem under fyra nätter. Vår färd skulle ta oss från San Cristobal – Espanola – Floreana – Santa Fe island – Santa Cruz.

Där väntade en juldagsmiddag med alla som skulle med på båten och information om vad som skulle hända de kommande dagarna. Där träffade vi vår andra Harry på resan, vår guide, ursprungligen från Tyskland, med enormt intresse och kärlek till djuren och människorna på de här öarna. Så otroligt kunnig och underhållande var den mannen!

Efter att ha ätit, lämnade vi faktiskt båten kort för att åka ut till ett initiativ ifrån regeringen i Ecuador. På San Cristobal föder man upp jättesköldpaddor och där får dom också spatsera fritt (såklart inhägnat). Efter att vi människor under 1900-talet inte skött oss så bra, har man nu kunnat få jättesköldpaddorna att öka något till antalet igen och kunna fortplanta sig på öarna. Dock har många av dom olika arterna tyvärr dött ut.

Den mest kända jättesköldpaddan var väl ”Lonesome George”, en Pinta Island-jättesköldpadda, född 1910 och dog tråkigt nog 2012. Han var den sista av den arten, och fick tyvärr inte några avkommor. Han hittades 1971, och innan dess trodde man att denna arten var utdöd. George fick sitt smeknamn av sin något motvilliga inställning att para sig. Under 30 år efter att ha träffat på fyra olika honor med liknande gener blev det som sagt inga avkommor. På Galapagosöarna levde ursprungligen flera tusentals jättesköldpaddor med så många som 15 underarter. Under 1800-talet och 1900-talet använda dock sjömän och upptäcksresande Galapagosöarna som rastplats och jagade sköldpaddorna för att få mat. Jakten har varit stoppad sedan länge, men idag är det införda arter som grisar och getter som äter växterna som jättesköldpaddorna behöver. Under 2000-talet beslutades det att man skulle skjuta flera tusentals getter på ön, vilket har gjort att beståndet av jättesköldpaddor har ökat ännu mer. Det har även haft betydelse för andra arter tillväxt. Idag finns det ca 10 underarter av jättesköldpaddor på de olika öarna.

Besöket var lärorikt och man fick se arbetet som görs för att få arterna att växa i antal. Man fick även på långt håll se jättesköldpaddor. Vi trodde väl vi skulle komma närmare och var väl inte helt överlyckliga när vi kom tillbaka till båten, men nu i efterhand vet jag att det skulle komma ett väldigt mycket trevligare möte med jättesköldpaddorna längre fram på resan.

På kvällen var det en enorm stjärnhimmel som mötte oss, mitt ute runt Galapagosöarna, och vi hade en mysig kväll uppe på däck med de andra på båten. På natten började vi röra oss mot nästa destination, ön Espanola.

Dag 3:
Den här utsikten mötte oss nästa morgon, inte en båt i sikte och en underbar soluppgång.

Någon av oss var mer äventyrlig än andra, så det blev snorkling från båten innan vi åkte med ”bumber” in till stranden Gardner Bay, som ligger på norra sidan av ön Espanola. Här stannade vi i några timmar och mötte både sjölejon, havsköldpaddor i vattnet och krabban Sally Lightfoot. Vi fick snorkla även här, och det var skönt att inte vädret var stekande sol, utan snarare moln och lite svalt.



Tillbaka till båten blev det lunch och lite paus innan vi rörde på oss igen för att åka till västra sidan på Espanola, Suarez Point. Detta var verkligen det mäktigaste jag varit med om på hela kryssningen. Så mkt djur, intryck, utsikt ja allt! Vi fick se albatross stå och parningsleka med näbbarna, mocking birds som satt och ”störde oss”, havsleguaner på stenarna och nazcafåglar. Nasza-fåglar får tydligen två ägg oftast, men det är vanligt att bara en överlever, då den fågeln som kläcks först blir starkast och blir därefter aggressiv mot sitt syskon och puttar ut det får boet. Sedan blev det paus på kvällen och ny ö dagen efter. Mer härliga bilder kommer i nästa resedagboksinlägg.