Marknaden i Otavalo

Sara A berättar om den största och kändaste marknaden i Latinamerika, Otavalo i Ecuador. Hit beger du dig om du vill köpa textil eller är intresserad av att se indianernas hantverk.

Marknaden i Otavalo är en av de största och kändaste i hela Latinamerika. De allra flesta som besöker Ecuador gör ett stopp här, och det med all rätt. Det är framförallt det enorma utbudet av textilhantverk som satt Otavalo på kartan – här finns i princip allt som går att sy, sticka och väva, och det mesta är av hög kvalitet till låga priser. En hel del krims krams och kackiga souvenirer finns också förstås, men vad vore en marknad utan det?

Tack vare marknaden är indianbefolkningen i Otavalo en av de mest kända och välbärgade folkgrupperna på hela kontinenten. Deras vävtradition går långt tillbaka, och efter att ha blivit utnyttjade och tvingade att jobba i obrajes – hårt drivna workshops med undermåliga arbetsförhållanden – då Ecuador var under spanskt styre – kan de numera försörja sig själva genom sitt hantverk. Självständigheten har gett dem en stark identitet som folkgrupp och stoltheten över den egna kulturen sitter djupt, vilket främst tar sig uttryck i den traditionella klädseln. Kvinnor bär lång, svart kjol, broderade blusar och tjocka pärlhalsband, och männen har vita byxor, sandaler, poncho och flätat hår.

Är du ute efter liv och rörelse i högt tempo, vill ha störst möjlighet att välja och vraka och inte har något emot att trängas och pruta tufft ska du välja att besöka marknaden en lördag, då den är som störst och livligast. Folk från hela den kringliggande landsbygden tar sig in till staden för att sälja sina varor och det myllrar av människor överallt. Även om man inte är ute efter att shoppa loss är det en upplevelse i sig att bara gå omkring och titta på allt som händer. Nackdelen är att det kommer mycket turister på dagsutflykter, vilket gör att försäljarna är ovanligt angelägna och stämningen kan vara hetsig.

Lördagar bjuder även på en stor djurmarknad i utkanten av staden. I gryningen kommer folk dragande med sina djur och under några timmar förvandlas det stora fältet till ett enda stort virrvarr av boskap, springande barn, grymtande grisar och högljudda förhandlingar. Det lider mot sitt slut redan klockan nio, så kom så tidigt som möjligt.

Föredrar du att ta det lugnt, uppleva staden och marknaden i lugn och ro utan den mest hektiska kommersen och ser shopping lika mycket som en chans att göra vackra fynd som en möjlighet att prata med och lära känna lokalbefolkningen, ska du välja en annan veckodag. Under övriga veckan är stämningen betydligt mer avslappnad, och de enstaka turister som besöker marknaden kan flanera omkring och titta ostört.

Plaza del Ponchos är marknadens centrum. Under veckodagarna är försäljningen koncentrerad hit, men under lördagar sprider marknaden ut sig längs gatorna i alla riktningar, framförallt söderut längs Sucre ner mot Parque Central.

Utbudet består i huvudsak av väskor, ponchos, tröjor, mössor, filtar, vantar, sjalar, hängmattor och smycken i alla storlekar, färger och former. Även om stånden väller över av varor har försäljarna ofta minst lika mycket till i säckar under och bakom borden, så det lönar sig att fråga om du är ute efter en speciell färg eller ett visst mönster. Håll också utkik efter ambulerande kvinnliga försäljare med korgar som går längs gatorna. Hos dem kan man göra annorlunda fynd, framförallt keramik och smycken som inte finns på resten av marknaden.

Försäljarna är väl medvetna om att folk främst är intresserade av produkter som är gjorda av 100% llama/alpaca ull och marknadsför ofta sina produkter som sådana, oavsett om de ofta är blandade med andra material som t ex syntet, akryl och bomull. Det kan vara nästintill omöjligt att avgöra om en vara är äkta, men det finns ett par sätt att känna igen materialen på: alpaca ull känns aningen glatt och fettigt att ta på och är inte särskilt spänstigt, och llama ull är relativt grovt och strävt.

Det säljs en del konst på marknaden, varav det största utbudet består av kopior på tavlor av Oswaldo Guayasamín, en av Ecuadors främsta konstnärer. De är oftast mycket välgjorda och kostar ca $30-60 beroende på storlek. En äkta Guayasamín tavla kostar $500-2000, så den som gillar motiven och inte har något emot att någon annan har hållt i penseln kan alltså göra riktiga fynd. Det finns även en hel del vackra, handmålade bokmärken och vykort, framförallt i akvarell. Om du vill ha något unikt går det ofta bra att göra en specialbeställning där du själv väljer motiv och färger. Ett bokmärke är klart på några timmar och kostar $2-4.

De bästa priserna hittar du hos försäljarna längst ut i änden av gatorna. Många besökare håller sig enbart kring Plaza del Poncho och tar sig aldrig ut till utkanten av marknaden, så försäljarna här är ofta villiga att gå ner i pris för att få sålt sina saker.

Bra att veta
· Som på alla andra ställen där det är prutning som gäller får man bättre pris ju mer man köper, så det är en bra idé att försöka slå sig ihop med andra och sedan köpa från samma försäljare.
· Ficktjuvarna är duktiga, snabba och framför allt fräcka; de drar sig inte för att rycka plånböcker, väskor och kameror direkt ur dina händer. Se till att ha pengar och värdesaker väl gömda.
· Hotell och vandrarhem är ofta fulla på fredagar och lördagar, så boka boende i god tid om du vill besöka marknaden på en helg.
· Om du vill besöka marknaden på en lördag men ändå undvika de största folkmassorna är det bäst att gå dit tidigt på morgonen mellan sju och tio, innan turistbussarna kommer.