Yachting i Frankrike

”Dåligt väder de två närmasta dagarna. Stormsäkra hela båten”, hade kaptenen skrivit på vår informationstavla vid mässen.Vi var på väg till Valencia och jag gjorde min första säsong som stewardess på yacht Medelhavet. Här tänkte jag berätta om hur det gick till att få anställning.

Krasch!Bordet där vi tänkt duka upp frukostbuffén välte med en ordentlig smäll. Vi gav upp alla försök att servera frukost som vanligt. Kanske skulle ingen av gästerna komma upp för frukost i allafall? Ombord båten var det helt tyst och stilla. Vi var nog bara tre personer uppe då. Havet var kusligt livligt och grått.Under natten hade jag inte fått en blund i ögonen. Båten hade studsat på de höga vågorna och det kändes riktigt skrämmande. Båtens studsande hade fått saker att ramla, vält, kastats omkull och gå sönder. Trots att vi lagt mycket tid på att stormsäkra båten.

Mässgolvet var täckt av en sörja av salt, tabasco, jordnötssmör, vinäger, sylt, soltorkade tomater och de burkar som de förvarats i. I den stora frysen och kylen hade allt rasat från hyllorna. När kockarna väl återhämtat sig hade de mycket jobb framför sig.  Ja, det här är ett av många minnen från min sommar som stewardess på yacht i Medelhavet. För det är många minnen, både roliga och mindre roliga.Det var genom en kompis som jag fick idén att åka ner till Frankrike och försöka hitta ett jobb ombord. Han har jobbat på yachter under några år och trodde att det skulle passa mig. Efter lite funderande och ett avslag på min ansökan om tjänstledighet bestämde jag mig för att säga upp mig och åka till Antibes. På vinst och förlust.Men i dag ångrar jag inget!

Jag åkte ner i början av maj och den första veckan gick jag kursen STCW95, standards of training, certification and watchkeeping, en kurs i grundläggande säkerhet. Och ett måste på de allra flesta båtar. (Jag vet båtar där det inte behövdes, men nästan alla kräver att man har gjort kursen. Jobbförmedlingarna tar sällan emot folk som inte har den.)STCW95 tar en vecka och kostar cirka 11 000 kronor. Man lär sig bland annat första hjälpen, brandsläckning, livräddning och om den tekniska utrustningen på båtar.

Lektioner varvades med praktiska övningar, bland annat i full brandmannautrustning i en rökfylls container och flytväst i en uppblåsbar flotte i poolen.Riktigt roligt, och genom kursen träffade jag kompisar.Jag bodde först på ett ”crew house”, men sedan hyrde jag en lägenhet tillsammans med två tjejer från kursen och andra jag träffat på the crew house.När kursen är klar och man fått sitt diplom (inget slutprov görs och de allra flesta klarar sig. När jag gick kursen var det en kille som fick underkänt, eftersom han pratade mycket dålig engelska och läraren var osäker på hur mycket han egentligen förstått.) är man alltså redo för att på allvar söka jobb.

Du och många, många andra. Och alla kommer att ge dig olika tips.”Ingen idé att gå till agencies, alla går ju dit.””Jag har hört att det ska vara lättare att  hitta jobb i Cannes/Monte Carlo/Nice. Inte så många åker dit.””Bättre att använda sig av de mindre agencierna, de är mer personliga.””Jag har hört att det är bättre att göra sin dockwalk på eftermiddagen, och på så sätt få jobb för nästa dag.””Mitt tips är att gå ut så mycket som möjligt, då träffar man folk som kanske kan hjälpa en vidare.”OSV.

För mig funkade väl en kombination av allt ovan. Mitt första jobb, en veckas ”daywork”, fick jag genom en agency. (Tre dagar efter att jag börjat leta.)Mitt andra jobb, tre veckors ”daywork”, fick jag genom min kompis. Han tipsade om att de behövde folk på hans båt. Jobbet som varade under större delen av säsongen fick jag genom en annan agency.Innan jag åkte hem jobbade jag i en privat villa i en vecka, det fick jag genom att jag råkade vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.Och tack vare att jag hade en säsongs erfarenhet.Mina år på hotell, restaurang och pub hjälpte mig att få jobb.

Jag upplevde att konkurransen är ganska hård, det är många som letar jobb.Förmedlingarna är noga med att man ska hålla kontakten och ”check in” minst en gång i veckan. Ibland kunde man få vänta i en timma eller mer bara för att få träffa någon. Som ibland sa att tyvärr, vi har inget lämpligt för dig nu. På en dockwalk går man ner till hamnen och frågar runt om det är någon båt som behöver hjälp för dagen. Eller ännu hellre för flera dagar. Det fungerade aldrig för mig.En morgon gick ryktet att det var en av de stora båtarna som behövde extra folk. Alla drogs dit och när killen kom ut för att släppa in de han redan gjort upp med blev han lite chockad och generad över att se alla som väntade i hopp om en dags arbete.Och visst var ryktet sant, de behövde mer folk, men han visste inte hur han skulle välja.- Vem var här först? frågade han stilla.

Får du daywork som stewardess kommer du att med största sannolikhet att få städa och/eller tvätta. Jag har tillbringat en arbetsdag med att städa ett badrum. Jag har skubbat parkettgolv med tandborste, jag har använt tandpetare och tops för att få bort minsta dammkorn.En av mina kompisar satt en hel dag i ett badkar för att få bort partiklar ur duschslangen.Nej, jag överdriver inte. På yachaterna är det petigt.Och när du väl får fast anställning, eller säsongsanställning, kommer du också att städa en hel del. En del båtar roterar mellan städ, tvätt och service. En del har bestämda stewardesses som alltid tvättar, städar och jobbar med mat och dryck.Jag tycker själv att jag hade tur på min båt, för jag jobbade endast inom service, då passar man upp på gästerna, serverar mat och ordnar saker som att duka bord och göra iordning bufféer. Fast ibland, om gästerna var krävande, tänkte jag att det vore skönt med en dag i tvättstugan, där man får styra sitt jobb (och strykjärn) själv.

Nu inser jag att jag låter ganska negativ i det jag skrivit om jobbet, men jag har försökt berätta så som jag upplever det. För det är inget glamoröst jobb. Det är ganska slitigt och enformigt. När vi hade gäster ombord kunde en vanlig dag se ut ungefär så här:06.30 går upp. Gör mig snabbt iordning. 06.45 börjar jobba. Sätter upp borden på däck för buffén. Bär upp tallrikar, koppar, maten och allt annat som behövs. 08.00 De första gästerna kan komma och äta. 09.00 Ännu inga gäster och maten börjar bli varm därute på däck. 12.00 Gästerna har ätit och vi har plockat bort frukosten. Börjar duka för lunch. Är gästerna kvar ombord måste vi hålla koll på, passa upp med mat och dryck och stå i baren, om det behövs. 14.00 Lunch. Ibland är det bordsservering, ibland buffé. När lunchen är klar, och allt är bortplockat kunde vi som serverat frukost ta rast. Ofta i två timmar. Tid att sova, duscha och äta.

Sedan ut tillbaka och passa upp gästerna. Duka och dekorera borden inför middagen.De flesta gäster åt middag någon gång mellan åtta och midnatt. Ibland buffé och ibland bordsservering med upp till fem rätter.När middagen var över, allt porslin, bestick och glas avdukade och diskat kunde vi i ”frukostlaget” oftast sluta för dagen. Två killar fortsatte att passa upp gästerna och stå i baren. Vi gick av vårt skift mellan klockan tio och midnatt.

Jag jobbade på yachten fram till oktober. Då var anställningen slut eftersom säsongen var över i stort sett och ”min” yacht skulle inte gå till Karibien för säsongen där.

Var den första som kommenterar

Svara till