Öluffning i Grekland – Dykning & Party

Den 16 juni 2011 lämnade tre artonåringar sitt kära hemland för att finna något utöver det vanliga i Kykladerna. En rutt – det hade dom inte. Det skulle dock visa sig att bränsle i form av Ouzo och en vilja i form av stål skulle ta dom långt.

En somrig morgon den 16 juni sätter sig dom tre vännerna på tåget. Alla är redo. Så fort högtalarna säger ”Köpenhamn” så vet vi att vi ska av. Det dröjer dock inte länge förens resans första problem uppstår. ”Barnbiljett gäller inte över gränsen” – fnyser konduktören. Hoppa av eller släng upp 800pix.. Rika och kaxiga som vi är väljer vi självklart att hoppa av. En försening på 15 min till flygplasten gjorde inte mycket, om man slår ut det på all den tid som skulle spenderas på resande det kommande dygnet. Läxa no.1 – definition på barn skiljer sig i olika länder (WAAAOOOOOOWW!!).

Vi har egentligen ingen aning om vart vi är påväg, när vi hoppar på en utav Blue Ferries största fartyg och börjar segla ut ur Piraeus (hamnen i Aten). Dykning står på schemat till en början. Hur hittar man de bästa vattnen? Jo, man kollar på Oscarsnominerade dykfilmer och sen skriver man in ”filmens namn+filmed” på Googles sökfält och klickar på enter. Det är så lätt och för er som inte redan vet var vi är påväg skriv in: ”The Big Blue filmed” på Google och klicka på enter. Fortsätt annars att läs artikeln. Vi är påväg mot Amorgos. Inspelningsplatsen för, enligt min mening, världens bästa fridykningsrulle.

03:02 – med 1 timmes försening kliver vi av på Amorgos östra hamn, Aegialis. Boende? Hade vi bokat det grabbar? – Nej. Stranden är dock varm och regn ser det inte ut och bli. Det visar sig dock inte svårt att få tag på sovrum trots klockans påfrestning. För 10eur/person får vi ett mysigt rum med skjuts på köpet dagen efter till vårt mål: Katapola aka den västliga hamnen på ön.

Amorgos (Katapola)
Vi har kommit till ett fridfullt lugn! Vid den U-formade hamnen, fylld med jorden-runt-seglare, är det bebyggt med trevliga små Grekiska restauranger. Strax ovan dessa hänger hemmagjorda skyltar som ”skyltar” om boende. Från bryggan, som i stort sett inte har någon marginal till vattenytan, börjar marken långsamt men säkert höja sig som en obrant skidbacke in mot öns centrum på några hundra meters höjd. Två minuters gång, upp bland de trånga, stenbelagda gatorna hittar vi ”The Big Blue Pension”. I en lägenhet, uppskattningsvis 20 m.ö.h. med utsikt över hela hamnen slår vi oss ner. Det har blivit dags att njuta!

Det finns ett antal firmor som hyr ut diverse fordon. Vi vänder oss till ”Thomas Auto Rental”, som ligger lokaliserad mitt i Katapola. Under hela vår vistelse på ön visar det sig väldigt bra att ha något typ av fordon tillgängligt, om man har tänkt att utforska mer än den lilla hamnen och dess närområden. För längre dagsutflykter hyr vi en jeep och vid kortare utflykter räcker det med en 70cc lätt motorcykel.

• Mer information om att hyra bil

Den första ”hela” dagen på ön tar vi oss med jeep upp till de norra delarna av ön. Målet är en av inspelningsplatserna: ”Olympus”. Vraket som Enzo räddar en apparatdykare i.

Det är inga jätteavstånd, som det kanske låter. Bilturen tar oss genom de lokala småbyarna och ger oss stundvis utsikt över hela Egeiska havet. Efter drygt 30 minuter är vi framme. Det blir en vandring på vassa stenar i några minuten innan vi kommer ner till havsnivån. Vi möts dock av en chock när vi kommer ner. Visst, fartyget ligger där med nosen pekandes mitt mellan våra ögon, men det är inte det vi reagerar på. Det är enormt skräpigt! Flera ton av skräp har tragiskt nog samlats i viken. Det mesta ligger på land och man kan hitta precis vad som helst. Vi finner bl.a. Enzos ena fena (han måste ha glömt den).

För Er som inte är några jätte fanatiker till ”The Big Blue” eller vrak överhuvudtaget kan jag nog avråda att åka hit. Vi tyckte dock det var mäktigt.
Tidskrav: 1st förmiddag.

Förvirring, mäktighet och 3D har vi dock inte pratat mycket om än. För en dykare är sikten i vattnet en mycket viktig faktor. Även om sikten i Katapolas hamnområde eller vid Olympus var enorm med sina 15-20m så finns det inget – inget – som tar Agia Anna. Lokaliserat mittemot Katapola på andra sidan ön, ligger en riktig pärla! Klarare vatten kan nog vara mycket svårt att finna på hela jordklotet – kanske på Island, Antarktis eller Björkhagen i Ängelholm en stormig höst. Det sistnämnda menade jag inte.

Panagia Chozoviotissa heter det berömda klostret vid Agia Anna. Det sticker ut som en sockerbit från bergsvägen ca 300 m.ö.h. Klostret är mycket gammalt och hade som syfte att kunna skydda hela Amorgos befolkning vid en krissituation. Idag bor det endast några fåtal munkar som underhåller klostret. Det går även bra att besöka det som turist. Se bara till att komma med rätt kläder!

Det är svårt att få en uppfattning om vad djupet är när man stoppar ner huvudet under vattenytan. Det är för klart och en kul sak att berätta är att vi aldrig fick botten utom synhåll under hela vår vistelse här. Helt godkänt.
Det akvatiska undervattenslivet är dock inte lika mycket att hänga i granen. Det är mycket småfisk och fräcka klippformationer, men det går inte att jämföra med t.ex. Egyptens vatten. Men det är ju inte heller därför vi är här!

Det finns ett dykcenter på ön som ligger i Aegialis. Vi hade dock varken det som mål eller kände att det var nödvändigt att apparatdyka här. Djupet får vi ut av våra långa fenor ändå!

På kvällarna går vi oftast ut på restaurangerna i Katapola. Det säljs i stort sett ingen västerländsk mat. Matställena är inriktade på lokal mat. Det finns många fräsha fiskställen med ”Catch of The Day”-upplägg och Grekerna står sig glada till turismen. De allra flesta är mycket hjälpsamma, förutom gubben i mini-markan i hamnen som försökte blåsa oss på 10eur när vi skulle handla frukt. Han pratade dock tyska, så jag vet inte om han räknas?

Sammanfattningsvis är Amorgos en mycket lugn och folknära ö. Nattliv finns det i stort sett inte. Det finns dock möjligheter för dom som är kvällspigga att stanna uppe till småtimmarna i någon av barerna och smutta på lite Ouzo. (Fri-)dykningen är verkligen i världsklass. Det blir djupt snabbt och temperaturen är god – om vi inte ska tala om sikten. Restaurang utbudet är stort och möjligheten att ta sig runt på ön är stor. Passar inte ett eget fordon, går det även lokaltrafik till vissa ställen. Färjavgångarna är många och det tar ca 1 timme till Naxos som är en lovande ”förbindelse”-ö.

IOS – What’s happens on IOS stays in IOS, för ingen kommer ihåg att dom har varit där..

Lyckligtvis har jag med hjälp utav bilder och diverse inspelad film lyckats återskapa mig en bild på hur det var..(om jag nu verkligen var där)

Via Naxos tog vi oss med högfartsbåt till IOS. Nu skulle det bli andra bullar!

Precis som på Amorgos hade vi inget bokat boende när vi kom fram. Vi spenderade istället förmiddagen till att kolla runt på en massa olika. Antingen bor man i Chora eller så bor man vid Mylopotas Beach. Det är även boende längst hela den vägen (från Chora till Mylopotas). Detta var iaf det som gällde om man hade tänkt att leva sig in i nattlivet. Vi valde att bo i eller vid Chora, då vi prioriterade kort gångavstånd till smeten. Beläget med utsikt över hela stan hittade vid Skala Hotel och under de 7 dagarna vi spenderade på ön, fann vi inget boende som verkade bättre under våra förutsättningar. Det fanns även möjlighet att bo mitt inne i stan. Ett litet rum med ljusgröna betongväggar och inga fönster kostade ungefär dubbla priset dock.

Nattlivet
De flesta barerna ligger belägna i och kring Chora. Mitt i bland alla små vita hus ligger klubbarna titt som tätt. Under dagarna, när folk ligger och sover, märker man knappt att uteställena finns. Vid 10-11 börjar man ana att det är något som inte stämmer och vid 12 tror man inte sina ögon. Det är sedan livat ända tills 4-5 då folket från mitten av Chora börjar vandra hemot….NEJ, det gör dom inte alls. 4.30 öppnar nämligen Sweet Irish Dream, som ligger precis utanför Chora. Irish Dream är en större klubb, där alla samlas, och där brinner bardiskarna till klockan 9.

24 Juni
Och för dom som inte tror att det skulle räcka att hålla igång 12-09 alla dagar i veckan – planera så att du spenderar den 24 Juni på ön. Du kommer verkligen att spendera den dagen. Sömnen kan du nämligen räkna bort när det är Svensk Midsommar på IOS.

Precis som i Sverige har det blivit en tradition att fira midsommar ordentligt. Det är vi nämligen (nästan) helt ensamma att göra.

08:27 tjuter alarmklockan på vårt rum. Har man lust, finns det möjlighet att käka sill och dricka snapps i stan redan vid 9. 10-11 ses alla Svenskar + alla gästspelande icke-svenskar utklädda och kroppsmålade i världens två finaste färger – gul och blått.

När man får syn på en Australiensare med kallingar där det står ”Made In Sweden” och när man frågar var han fått dom ifrån, får svaret att dom är inköpta i Sydney för 30eur!! – då börjar man verkligen att undra. Trots att Svenskarna var en klar majoritet på ön – om man ser till antalet Australiensare – kände vi oss inte speciellt ensamma.