Samos – en fridfull plats i den grekiska övärlden

Ibland behöver man bara komma bort. Komma bort och slappna av, ladda batterierna och ta dagen som den kommer. Det finns många ställen att göra det på. Maria har hittat sitt smultronställe på ön Samos i den grekiska övärlden.

Det spelas musik, skön härlig musik men den sköljs över av ljudet från vågorna som havet blåser in över stranden. Stranden där några få badar och får det sista av kvällssolen. Dagens sista solstrålar är fortfarande starka och värmer skönt i brisen som blåser rakt in eftersom baren jag sitter på inte har några väggar.

Baren är byggd av trästockar och har ett rejält tak. Borden och stolarna är gjorda i mörkt trä. Kuddarna i soffan är röd/beigerutiga och faktiskt lite hårda att sitta på. Stora gröna växter står i krukor. I taket sitter små svarta lampor. En grekisk flagga hänger på den ena kortsidan. Långt ute på havet ser jag båtarna på väg till Turkiet. Jag kan faktiskt se landet där borta. Bartjejen sitter i ett fönster utan glas och dinglar med benen. På ett snöre vid restaurangen bredvid hänger bläckfisk på tork.

Jag befinner mig på en liten servering vid Egeiska havet. Jag är i byn Ireon på den grekiska ön Samos. Samos ligger endast ett par kilometer från Turkiets kust. Ön är bara 470 km2, vilket är mindre än halva Öland.

Vi kom en hel busslast med svenskar hit i dag. På rad gick vi med våra väskor efter den lilla gatan eftersom bussen var för stor för att köra ända fram till hotellet. Annars är det mest grekiska turister här. Det passar mig perfekt. Jag har rest hit ensam för att ha en lugn avslappnande vecka. Ta dagen som den kommer och ladda batterierna. Det visar sig att Ireon är rätta stället.

Jag börjar mina dagar med morgonpromenad i bergen där jag ser solen gå upp över havet. Sedan blir det frukost på torget och i slutet av veckan vet servitören precis vad jag vill ha varje morgon. Dagarna tillbringar jag på stranden. Middag njuter jag av på någon av de mycket enkla men mysiga restaurangerna vid havet. Det finns ett par barer, där det ibland är levande musik. Bäst är kvällen när ett reggaeband spelar på stranden och folk sitter på luftmadrasser och lyssnar.

Samos består av mycket berg, men efter kusterna finns många små ställen och jag hyr en moped för att en dag se mig omkring.

Mitt första stopp blir bara några kilometer bort, i Pythagorion. Aldrig trodde jag i min vildaste fantasi attjag skulle tänka på Pythagoros sats efter att jag gjort det där matteprovet i skolan. Jag minns inte exakt vad det var eller hur man räknade. Nu har jag varit i hans födelsestad. Jag kan inte låta bli att undra vad den gamle matematikern skulle tänka om han såg sin stad i dag. Hamnen full med stora vräkiga båtar och restauranger som är turistfällor ligger vägg i vägg runt hela bukten. Besöket i Pythagorion går snabbt, det enda som är värt att se är statyn av mattegeniet.

Sedan kör jag över bergen vidare till Samos stad. Där bor cirka 6,000 av öns totalt 33,000 invånare. I den nya delen finns en vacker kyrka, en marknad och restauranger runt hamnen som sig bör. Det är i den gamla delen, i de små trånga gränderna som jag hittar de vackra husen, de klassiska gamla grekiska tanterna och den mysiga stämningen.

Jag åker vidare och det finns många vackra vikar som jag gärna skulle bada i. Tyvärr kan jag inte stanna överallt, jag måste hinna hem till min by innan det blir mörkt. Jag kör efter kusten och över bergen. Det är otroligt vackert. Jag känner doften från havet, dofter från små byar jag kör igenom och dofter från odlingar jag kör förbi. Oliver, vindruvor och majs är bara några produkter som odlas på ön.

På vägen tillbaka till Ireon åker jag kringelkrokvägar upp och ner över berg och dal. Ibland tar jag en avstickare ner till någon bukt som ser lockande ut. Det är otroligt vad mycket vackra små ställen det finns här.

En skylt med ”honung till salu” dyker upp och några kurvor längre bort ligger Farm House. Här säljer de honung som kommer från bikuporna på baksidan, oliver från olivlunden som ligger bakom bikuporna. Till höger bakom huset växer vinrankor där två män, som är närmare 70 år, skördar muscotdruvorna som ska bli det goda vita Samosvinet. Druvorna är väldigt små och sitter tätt på klasarna. Männen bjuder generöst på druvorna och de smakar ljuvligt.

Jag sätter mig på min moped och åker vidare. Precis när jag tänker att det kan inte bli mer genuint än så här, då dyker det upp en åsna bakom nästa kurva. Det är en del av charmen. Man vet aldrig vad som döljer sig bakom nästa krön på Samos. Det är ytterligare ett litet honungsställe. Mannen som arbetar där heter Andrea och han har sin åsna som sällskap. I den lilla kiosken har han en säng. Jag får inget grepp om han bor där men jag tror att han bara sover sina tupplurar där på dagarna. Han pratar glatt med mig och vi skrattar åt varandras svar.

Ett holländskt par som också stannat undrar var jag lärt mig så bra grekiska. Hon tittar underligt på mig när jag säger att han pratar grekiska och jag svenska. Jag har redan köpt honung, men eftersom Andrea är så rolig köper jag en burk även här. Sedan åker jag vidare. Trots att det är fullt under sadeln så är jag tvungen att stanna till vid de små keramikverkstäder som finns vid nästa lilla by. Det är mycket vackra saker men tyvärr för stora för att jag ska kunna släpa med dem.

När jag efter tio timmars mopedåkande kommer till mitt hotell är jag glad att höra att varmvattnet äntligen kommit tillbaka efter ett par dagars frånvaro.

Sista kvällen sitter jag åter på en restaurang vid vattnet. Jag har promenerat genom byn, förbi stranden och efter den mörka vägen för att komma till mitt favoritställe som ligger en bit bort. Här sitter jag och hör havets kluckande. Jag ser fiskarna simma i vattnet. Månen speglar sig i det stilla havet. Vid bryggan ligger en fiskebåt. Är det kanske den som fångat bläckfisken jag ska äta till middag?