Änglar i landet som gud glömde, del 1

I byn Pastores i Guatemala har 19-åriga danska Helene Rygaard på eget initiativ återupptagit verksamheten i ett nedlagt volontärprojekt. Svenska Therese reste runt i landet, och träffade Helene i april. Therese skriver i dagens artikel om denna unga tjej som gjort så mycket för de fattiga barnen i den lilla byn.

I Guatemala volontärarbetar de flesta i samband med sina spanskstudier; även om det inte var planen när man kom är det svårt att oberörd festa bort hela sin tid med fattigdomen så nära inpå. Vissa tillbringar några timmar varje eftermiddag på något sjukhus, andra ägnar hela sin tillvaro åt att starta upp nya projekt.

Helene Rygaard Jensen från Danmark är bara 19 år gammal men talar med ett beundransvärt lugn om sina sju senaste månader. Hon har vetat från väldigt ung ålder att hon ville volontärarbeta i framtiden och när hon slutade gymnasiet hade hon redan bra koll på många organisationer.

Bland ca 70st valde hon till slut en liten dansk organisation som hette ”Mundo”, mycket för att den gav sina volontärer stor frihet. Bland organisationens projekt fastnade Helen för en hjälpverksamhet för de fattigaste barnen i byn Pastores utanför staden Antigua. När projektet visade sig ha stängt ned pga brist på pengar och volontärer, och då de flesta skulle ha försökt hitta ett annat projekt, bestämde sig Helene för att öppna upp verksamheten igen.

Tillsammans med ett guatemaltekiskt par som varit aktiva i projektet tidigare frågade hon runt bland byns familjer om det fanns intresse och behov av hjälp. Det hölls ett informationsmöte för föräldrarna och till gården utanför parets hus kommer nu sammanlagt ca 45 barn varje dag. De yngre barnen har möjlighet att vara på projektet hela dagarna och de äldre kommer dit efter skolan. I verksamheten får de hjälp med läxor, de leker lekar, pysslar, övar på att prata inför varandra etc. De äldre får även lära sig engelska. Många av barnen saknar stöd hemifrån och har dålig självkänsla, varför omtanke och närhet utgör en minst lika viktig del av verksamheten som inlärningen.
 
Här får de någon att prata med, som tar sig tid och lyssnar, som blåser när det gör ont och som kramar om när allt känns för tungt. Smuts och gråt blandas med lek och skratt ända från magen. Helen känner alla barnen, känner deras föräldrar och deras olika livssituationer. Många av barnen är sjuka ofta, vissa familjer har inte alltid råd med mat åt alla sina barn. Hygienen brister och okunskapen är stor då många av föräldrarna aldrig haft tillgång till utbildning. Med oändligt mycket kärlek behandlas ämnen som hur man är en bra kompis eller varför det är viktigt att göra sina läxor, och dagen avslutas med att de ber tillsammans i en ring.
 
Helene håller i det mesta runt projektet då paret, även om de vill väl, inte vet så mycket om just organisation. Hon har rekryterat volontärer bland sina vänner och vänners vänner, killar och tjejer från världens alla hörn som tar bussen till Pastores varje dag för att göra tillvaron mer meningsfull för dessa barn. I början deltog även fem barn från gatan men de visade sig svårintegrerade i gruppen och kommer inte längre till projektet. Med större tillgångar hade de kunnat separera gruppen i två, men än så länge finns varken volontärer eller lokaler till att ta hand om två grupper.
 

Under sin tid i Guatemala har Helen även hunnit hjälpa en guatemaltekisk familj att bygga ett nytt hus. Med pengar insamlade från andra volontärer och från vänner och bekanta i Danmark har hon lyckats finansiera både det och barnprojektet. När jag träffar Helene i början av april är det snart dags att åka hem. Det gör ont till och med att prata om, det syns på hela henne. Att lämna alla barnen som lärt sig lita på henne, att lämna en verksamhet hon kämpat så hårt för att få ihop och som nu blomstrar.

Att lämna över allt i andras händer utan att veta hur det ska gå, är svårt, men det måste ske. Man blir inte rik på att dra igång projekt och pengarna är slut. Hemma i Danmark väntar studier i pedagogik för specialbarn och spanska. Kanske ett extrajobb som översättare i staden där hon bor och dessutom ska hon själv ge spansklektioner. Framtiden är i övrigt inte helt utstakad, drömmen är att jobba på någon hjälporganisation eller kanske med autistiska personer.
 
Oavsett var hon slutar, kommer hennes framtida arbetskamrater skatta sig lyckliga. Jag kommer aldrig att glömma Helene, jag tror inte att någon som träffat henne gör det. Hon visar med sitt engagemang att vad som helst är möjligt bara viljan finns, och med sin inställning att ålder inte behöver säga något alls om mognad eller förmåga att bry sig om.

3 kommentarer på Änglar i landet som gud glömde, del 1

  1. Lisa Larsson

    Vad starkt gjort! Ska själv till Ecuador i höst som volontär och efter att ha läst detta är jag ännu mer säker på att det är precis vad jag vill göra. Tack för inspirationen!

  2. Linda

    om du fortfarande har kontakt med Helene kan du hälsa henne att hennes projekt fortfarande var igång när jag var där januari till april och att Carmen vårdar det hela väl.
    Jobbade själv på Los niños de Jesus under min tid i Antigua fast då i San Lorenzo. Men det fanns även tjejer som jobbade i Pastores. 😀

  3. Frida434@hotmail.com

    hej, läste detta inlägg och befinner mig själv i Norge för tillfället men ska inom kort ta mig till mexico och sen vidare till guatemala..Jag har länge haft planer om det och förbereder mig nu och vet att detta inlägg är väldigt gammalt och vet inte om du är aktiv här länge men finns ingen mejl jag kan skriva till. Jag blir inspererad och har länge haft samma drömmar. jag vill förändra och vet att det är svårt men man kan alltid göra nåt, själv vet jag att jag aldrig skulle kunna åka dit oberörd. jag har varit och gjort projekt i Indien och vet hur det är att stå framför den orättvisa som vi har i världen. Vet även att så lite kan göra så stor skillnad. Att komma till ett land där hoppet kan kännas borta blir lätt annorlunda när man träffar människorna och ser hur mycket kärlek som finns. Hade gärna velat få kontakt och veta mer om organisationen så kanske man kan stå till hjälp både där och härifrån. tacksam för svar!

    Kram från Frida

    Mejl: Frida434@hotmail.com

Svara till