Lago Atitlan & Den förlorade ödlans oas

Therese som vistats i Guatemala skriver i denna artikel om vad som kallats världens vackraste sjö; Lago Atitlan. Ett ställe att åka till när man bara vill komma ifrån de stora städerna, och slappna av, äta gott och roa sig vid vattnet.

Spansklektionerna har gjort nytta, jag förhandlar problemfritt med kvinnan bakom disken hos en av Antiguas oändligt många researrangörer. Vi är en grupp på tio och betalar till slut 70 quetzales per person för en egen minibuss fran Antigua fram och tillbaka till Panajachel, en tur på ca 2,5h. En quetzal motsvarar ca en svensk krona. Chauffören släpper av oss där hans kompis har en båt. För 20 quetzales per person vill han köra över till Santa cruz; den allmänna båten kostar hälften men den går förstås två kilometer därifrån. De är vana, de vet precis vad de ska säga och de vet att vi är för trotta och hungriga efter bussresan för att orka bråka om saken.

Vi befinner oss vid sjön Lago Atitlan, av många kallad världens vackraste sjö. Denna del av landet drabbades hårt av orkanen Stan som i oktober 2005 krävde tusentals människoliv och begravde hela byar i lermassor. I flera av de olika byarna drivs nu projekt av olika sorter för att hjälpa den redan innan fattiga befolkningen. Sjön är omgiven av vulkaner och av ett tiotal byar av olika storlek och med olika karaktär. San pedro är exempelvis känd som partybyn och högkvarter för landets droger, till San Marcos kommer istället de som söker lugnet. Här finns hotell helt ägnade åt meditation och massage.

Vi har efter många rekommendationer från andra resenärer reserverat rum på hostelet “La iguana perdida” i Santa Cruz, en av de mindre byarna. Hostelet ligger precis där vi går av båten och vi kommer fram lagom till en stor trerättersmiddag som serveras varje dag klockan 18.30 för ett pris av 45 quetzales. Dagens middag består av soppa med hembakt bröd, grönsakscurry med ris, och nybakad apelsinkaka. Middagen är vegetarisk alla dagar utom lördag och anmälning görs innan 15.00 samma dag om man vill delta. Fram till 15.00 serveras frukost och lunch fran vanlig meny med ett tillitssystem där man själv skriver upp sina beställningar i köket, samt skriver sin egen nota. Alla som bor på hostelet äter tillsammans, ett smart drag som genast skapar en familjstämning bland samtliga gäster.

Under dagarna i Santa Cruz kan man till exempel lära sig dyka, ta spansklektioner, hyra båt och åka vattenskidor, dyka från bryggorna eller vandra upp i bergen för att se allt det vackra från ovan. Det går båtar mellan de olika byarna mellan ca 7.00 och 19.00 varje dag. Det finns dock ingen tidtabell, när båten väl kommer väntar de oftast tills den blivit överfull innan den överväger att ge sig av. Är det bara du där finns alltså risken att båten inte går alls. Om du verkligen behöver åka till ett visst ställe en viss dag; chansa inte på att ta sista båten. Priset för en båttur är i dagsläget fem quetzales för lokalborna och tio quetzales för turister, även om många försoker begära 15 tills du talar om att du vet vad det kostar. För den hurtiga går det även att vandra mellan många av byarna, men fråga först om säkerhetsläget.

Lördag kväll är maskeradkväll på La iguana perdida. Happy hour i baren startar klockan 17.00 och jag betvivlar att det är ett sammanträffande att det är i samband med denna som vi släpps in i kostymförrådet. Här finns ett förvånansvärt stort antal förskräckligt fula kläder och efter många Cuba libres och mycket beslutångest marcherar vi alla ut på topphumör och misstänkt likt någon slags miniparad från Pride-festivalen.

Lördagens middag består enligt tradition av grillbuffé och efter maten höjs volymen. Det bildas ett litet dansgolv och framåt natten drar ägaren fram gitarren. Med bara gitarr, trumma och två röster skapar han och hans vän ett osannolikt drag. Låtar av Tom Petty och andra gubbar blandas med egenskrivna sånger som föregås av varningar; alla hinner förolämpas i fräcka texter med svängigt komp som gör det svårt att stå stilla. En kille fran Japan iförd enbart blommig baddräkt börjar plötsligt dansa breakdance och den unga managern Rich är inte sen att anta utmaningen i sina alldeles för tighta kvinnokläder. Natten slutar sent, när jag går upp till mitt rum runt fyra på morgonen hör jag fortfarande musik och skratt inifrån bastun.

Veckans övriga dagar kommer gästerna hit för lugnet, för att ligga i hammocken med en bok eller för att dricka ett glas vin med utsikt över sjon. Vi åker hem trötta och nöjda, rörande överens om att vi förstår varför folk fastnar. Här, vid världens vackraste sjö.

1 kommentar påLago Atitlan & Den förlorade ödlans oas

  1. LIna

    Jag tillbringade själv några dagar förra sommaren vid samma hostel. superhärlig stämning, sköna människor. Rekommenderas varmt 😀

Svara till