Men hur är det med barnen?

Karolina som rest runt och volontärjobbat i Guatemala har tidigare skrivit om fattigdomen där, och kvinnornas ställning. I dagens artikel tar Karolina upp barnens ställning i landet.

Jag sitter på kyrkotrappan i Chichicastenango, Guatemala och fram kommer Jorge, 12 år och skoputsare. Med sotsvarta händer ber han att få putsa mina sandaler.

Detta är Jorges vardag, en vardag han delar med många andra unga skoputsare och arbetande barn i Guatemala. Här är en stor del av befolkningen väldigt fattiga och då är det barnen som får se till att hjälpa sina föräldrar med att få ihop lite pengar till familjen.

I Guatemala bor det ca 12 miljoner invånare och av dem är hälften barn under 18 år. Enligt grundlagen är skolan obligatorisk och gratis, men i verkligheten är detta inte sant. Sanningen är att familjen ändå måste betala barnets skoluniform, skolmat och registrering. Har man många barn är detta en omöjlighet. Och om en familj möjligtvis skulle ha råd måste de välja vilket av barnen som skall få gå i skolan. Ofta blir det någon av pojkarna, då flickorna ändå skall bli hemmafruar.
 
En mätning år 2002 bekräftade att 30% av alla 7-19 åringar inte går i skola. Detta resulterar också i att många över 15 år inte kan läsa. Guatemala har en stor del mayabefolkning, ett land med 23 olika indianspråk där spanskan oftast är deras andraspråk. I skolorna som finns i landet undervisas det endast på spanska vilket gör det till ett stort problem för ursprungsbefolkningen.
 

Skolgångens fiende är att barnen oftast behöver arbeta och detta leder till många avhopp och ofärdiga studier. Mindre än hälften av de som börjar skolan går ut lågstadiet.

Sanningen är också att så mycket som en femtedel av arbetskraften i Guatemala består av barn mellan fem och sjutton år trots att lagen säger att barn under arton år inte får utsättas för alltför tungt eller långvarigt arbete.
 
Konventionen om barnens rättigheter säger att alla barn skall ha möjlighet till lek och fritid, men här får många inte chansen att vara barn på riktigt. De har ingen fritid alls.
 
Barnen har många typer av arbete här. Många är skoputsare som ser ner hela dagarna för att leta efter människor med skinnskor, andra säljer diverse småföremål som karameller eller hantverk på stadens gator.
 
Ett utsatt arbete är fyrverkeritillverkningen som finns i otaliga lokaler i landet. Olagliga såklart, men är man fattig tar man till många knep för att tjäna pengar. Barnens små flinka fingrar sköter arbetet och visst händer det att smällare sprängs när de inte skall sprängas. Barn förlorar händer, armar och ibland sina egna liv.
 
Vad de än har för arbete så är det inte många kronor som tjänas. En skoputsares årslön ligger på ungefär 8-9000 kronor – om man har arbetat sju dagar i veckan hela året vill säga.
 
En annan sanning om barnens situation i Guatemala är att dagligen utsätts ungefär 2000 barn för sexuella övergrepp eller våld.

Många barn utnyttjas i form av incest, prostitution eller pornografi. Att locka barn med jobb på tvätteri eller restaurang är ett sätt att få in dem i sexhandeln. I huvudstaden Guatemala city bedöms det att det finns cirka 600 bordeller där barn drogas och tvingas ta emot kunder dagligen.
 
Anledningarna till den massiva sexhandeln med barn är många. Svagheter i lagstiftningen, fattigdom, brist på sysselsättning, trasiga familjerelationer och den traditionella machokulturen är några av faktorerna.

Enligt den lokala machokulturen är det fadern eller mannen som bestämmer om barnens och sin hustrus liv. Vanligen tillfrågas inte barnen alls i frågor som gäller dem själva. Detta leder till att många barn inte känner till vilka rättigheter de har och varken kan eller vågar sätta sig upp mot sina föräldrar, inte ens då besluten och handlingarna skadar dem. Familjevåld är vanligt och ofta är det fysiska våldet förknippat med sexuella övergrepp.
 
Det är ett hårt liv för barn i Guatemala. Många behandlas orättvist och sätts i arbete i unga år. Ibland genom tvång. Trots detta så finns det givetvis barn som har det väldigt bra här och som inte hör till den del jag nu skrivit om. Men jag vill genom min artikel få ut budskapet att en stor del av Guatemalas barn lever på detta vis.

Hoppas bara att det någon gång blir en förbättring för landets barn. Att de kan få vara barn på riktigt utan krav på arbete eller andra orättvisor.
 
Det är en lång väg att gå för Guatemala. Och visst, det kommer att ta tid.

Men hoppas kan jag alltid.

2 kommentarer på Men hur är det med barnen?

  1. Louise Henriksson

    Jättebra, men hemsk artikel. Tack för att du tar upp så viktiga saker som denna!

Svara till