Transporter i Centralamerika

Oavsett var man reser i världen brukar lokaltrafiken avspegla det lokala klimatet. Centralamerika delar många likheter med många andra varma resmål i till exempel asien. För alla som gillar farliga karuseller erbjuds flera olika ’åkvärdheter’! I denna artikel berättar Linda om olika transportmedel i Centralamerika.

Chickenbuss

Gillar du bergodalbanor och karuseller kan du med fördel åka lokalbuss i Centralamerika. För mindre än tio kronor bjuds du på en timmes åktur. Se till att du sitter längst fram, inklämd mellan två andra personer på det lilla sätet. Försök också att sitta direkt bakom chaufforen för bättre sikt eftersom bussen alltid blir knökfull.

Sedan är det bara att hålla i sig i den smutsiga metallstången och njuta av åkturen. Du kan lyssna på den höga musiken, höra människorna omkring dig tjuta och skrika för att överrösta dunkadunkat. Eftersom varje kurva är en kom-till-mig-kurva kommer du snart att känna dig bekant med dina medresenärer och åkturen, som är den bästa kombinationen av bergodalbana och svänggunga, kan med fördel åkas om och om igen. Favoritbana: Vägen mellan Guatemala City och Antigua.

Dollarbuss

En annan åkattraktion är dollarbussen. Den dyrare bussvarianten vilken många föredrar vid längre resor och passövergångar. Trots att bussen inte stannar var tioende meter är den fullpackad av människor, matvaror (levande och doda) och andra otympliga föremål. Dollarbussen är den självplågandes favorit.

Instängd i en liten kapsel, med mörkfärgad glasdörr fram till förarsätet, utgör dollarbussen ett kusligt reserum. Vid alla fönster finns fördragna svarta gardiner. Drar du ifrån dem för att se ut kommer du att få sura kommentarer från dina medresenärer som föredrar att sova under hela resan. Du vill kanske också sova men kan inte gora det av två skäl. Först och främst för att de videofilmer som visas i bussen (som ingen tittar på) spelas upp på högsta volym. Vidare så är dollarbussarna luftkonditionerade. Eftersom bussarna har den lyxen så krämar de på rejält. Iskallt med andra ord. Räkna med att det ar max 15 grader i bussen.

Vid de få stopp som dollarbussen gör för att resenärerna ska få komma ut, svettas till döds och gå och kissa, gör sannolikheten till att du kommer att bli förkyld ganska stor. Och det finns naturligtvis toalett på bussen. Men det finns inget papper, ingen sits, inget lås och man får inte göra nummer två. Sitter man bak i bussen kräks man av urinstanken.

Dammsugarpåsen

En annan självklar favorit är dammsugarpåsen. De små vita minishuttlebussarna som suger in allt vägdamm genom de öppna sidofönstren och som blir fulla på en gång.Dammsugarpåsarna går dit inga andra bussar når, på rekordtid. Att paketera in 25 personer i en minibuss är ingen omöjlighet förutsatt att antalet vita utlanningar inte överstiger antalet fyra. För den karusellsugne finns även här vissa adrenalinpumpande svängar och hiskeliga omkörningar.

Tuk Tuk

Thailandsälskaren ombeds åka till Antigua som erbjuder nostalgitrippar i TukTuks. På kullerstensgator.

Häst och vagn

Om masochisten väljer Dollarbussen så är sadistens förstahandsval att åka häst och vagn. En företeelse som fortfarande finns på flera platser. Många häststackare lunkar genom svarta avgasmoln (Chickenbuss) hela dagarna och deras hovar klapprar trögt på den trasiga alsfalten. I gryningen börjar deras arbetspass och har du tur att åka på deras sista tur för dagen kan det gå aningen fortare eftersom de känner att de är på väg hem för dagen. Avgasmolnen drabbar inte bara hästen.

Pick-Up

Slutligen, resenärens favorit i Centralamerika; Pick-Up, eller Bak-på-flak. Favoritkarossen heter Toyota och på dess öppna pick-up-utrymme bakom förarhytten finns plats för cirka 15 personer. Att åka Bak på flak är inte olagligt i Centralamerika, så länge du sitter på kanten men har benen innanför pick-up utrymmet. Oavsett om det är branta grusvägar eller femfiliga motorvägar så går det bra att åka bak på flak.

En krydda till färden är avgasmolnen, som man likt hästdroskan, får ta del av. Eftersom Toyotorna kör fortare än Chickenbussarna hamnar de ofta bakom de svarta moln som de pruttar ut. En kedjerökare framstår som hälsosam i jämförelse med en tur på pck-up. Med svartprickig hud, lungorna fulla av avgaser stiger du med darriga ben och vaglar i ögonen av pick-upen efter fyra timmars blåsig resa. Håret står åt ett enda håll men vilken adrenalinkick. Att åka bak på flak är, till skillnad från i Sverige, inte alls farligt.

1 kommentar påTransporter i Centralamerika

  1. Martin Strandberg

    haha, lokalresor i syd/centralamerika är alltid lite av självmordsförsök. När jag var i Lima fick vi reda på att det dog 11 människor om dagen i trafiken där. Är inte förvånad =)

Svara till