Bundi och Udaipur – en blå och en vit stad i Rajasthan

Den blå staden BundiBundi är en mysig liten stad där många av husen är vackert blåmålade. Stadskärnan innanför murarna bjuder på havelis och ett mäktigt palats. I Udaipur däremot är de flesta hus kring den berömda sjön Pichola vita. Städerna är väldigt olika – men lika härliga att besöka. Wilda berättar mer om sitt eget besök i dessa färgstarka, indiska städer.

Bundi

Från Kota var det enkelt att ta bussen till Bundi. Stadens kärna ligger inanför de gamla murarna. De flesta av husen är vackert blåmålade. Detta är gjort för att smutsen inte ska synas lika tydligt. Staden är som en korsning mellan Pushkar och Jodphur. Som vanligt dök en kille med ett visitkort i handen på oss när vi stigit av rickshawn. Vanligen följer jag aldrig med dem till deras morbrors guesthouse, men denna gång kändes det annorlunda.

Att lita på honom visade sig vara smart och vi kunde snart ställa av oss väskorna på Haveli Elephant Stable. För 200 Rs bor vi i ett nedlagt elefantstall precis nedanför fortet. Rummet är gulmålat och riktigt mysigt. Toaletten är ett hål i golvet och duschen en spann vatten. Vi bjuds på té och skriver in oss i liggaren.
 
Lunchen äter vi på Pink Panther – en restaurang med mattor att ligga på och som frekventeras av de flesta backpackers. Promenaderna i gränderna bjuder på små affärer med mässingsprylar, vänliga kor och avlopp. Här finns inga nedgrävda rör från toaletterna utan enbart en öppning ut i rännstenen. Vi kan med en gång konstatera att även indier ofta har problem med dåliga magar.
 

Middagen åt vi på Kathkoun Haveli. Många av vandrarhemmen är så kallade Havelis vilket översatt från persiska betyder innesluten plats och som beskriver ett privatägt större hus som är rikligt utsmyckat av målningar. Maten är över lag dyrare här än i södra Indien. Senare på kvällen låg jag och läste på rummet. Plötsligt smäller det till. Flera gånger låter det som om någon spränger någonting. Ljudet visade sig komma från haveliägarnas hemmagjorda sprängladdningar gjorda för att skrämma bort alla klåfingriga apor.
 
Nyfikna som vi var på att bo på ett av de mer klassiska havelis flyttade vi nästa dag till Kasera Paradise Haveli. För 400 Rs har vi ett underbart rent och vackert rum. Från takterassen bjuds vi på utsikt över staden och äter väldigt god vegetarisk mat. I bakgrunden hör vi sång från ett högre torn. Ägaren till Kasera berättar att sången är en text från en hinduisk religiös bok som läses högt dygnet runt en gång per år. Han säger att han själv också brukar läsa ett par timmar.

Över Bundi tornar Garh Palace upp sig. Ett besök där måste du göra. Inträdesavgiften ligger på 60 Rs. Stora salar, höga tak och en mysig innergård, allt gjort av sten, väntar. I ett av rummen lever en hel koloni fladdermöss och stanken är fruktansvärd. Från små utstickande balkonger ser du ut över hela dalen som Bundi ligger i.
 

Efter dessa underbart lugna dagar i Bundi var det återigen dags att ge oss av ut i den indiska tågtrafiken. Vi köpte biljetter till andra klass med träbänkar igen. När tåget kom in var det långt ifrån fullt i de andra klasserna och vi smet in i sleeper class istället. Tyvärr blev vi snart påkomna, men som vanligt i Indien löser sig saker och ting. Vi la bara till lite pengar och kunde sedan åka kvar i den bekvämare klassen. I Chittorgarh bytte vi tåg och hamnade återigen på bagagehyllan i en överfylld vagn.

Udaipur

Framme i Udaipur förstår vi varför den kallas den vita staden. Husen är fantastiskt vackra och relativt vita. Gatorna är fyllda av både västerländska och indiska turister, auto-rickshaws, kor och hundar. Vi satte kurs mot Edelweiss café vid Gangaur Gaht. Kakor, pajer och kaffe serveras där till dem som tröttnat på masala i olika former. Vid bordet bredvid oss satt Ann- Sofie och Henrik som visade sig vara ägare till webbsidan indien.nu.

De visade oss vägen till ett jättebra guesthouse vid namn Hotel  Minerwa. Stället ägs av en israelisk tjej så passa på att äta supergod falafel och hummus på takrestaurangen. Därifrån har du utsikt mot det berömda Lake Palace (känd från Bondfilmen Octopussy). Palatset ligger i den konstgjorda sjön och är numera ett mycket exklusivt hotell, men om du inte har ett specialintresse är det knappt värt kostnaden för att åka ut dit.

Känner du för något mysigt bör du testa den hemmagjorda pastan på Savage Garden, dyr men god! Shoppingen är också trevlig. Mina favoriter var de läderinbundna anteckningsböckerna för ynka 150 Rs styck. I Goa var priset för liknande böcker 900 Rs! Även fotoalbum finns.
 

Stadens klart bästa restaurang, som hittills inte finns i Lonely Planet, är Natural View. En tjock tax hälsar dig välkommen och du ska inte göra misstaget att bedöma restaurangens kvalitet efter toalettens. Kycklingen som lagas i tandooriugn är underbar. Tänk bara på att äta middag här, inte lunch. Ugnen är bara igång kvällstid. Något utskänkningstillstånd har stället inte, men be om special coke så får du rom och cola. Det finns även hemliga kodord för öl, men se till att ha flaskan ståendes på golvet!

När vi slutligen beger oss mot tåget som ska ta oss upp till New Delhi ångrar vi att vi inte stannade fler dagar i Udaipur, som är en av mina favoritplatser i Indien.

Var den första som kommenterar

Svara till