Iakttagelser av backpackerkulturen

Dagens artikel utspelar sig i Indien, men kunde i princip ha utspelat sig var som helst, av världens alla fattiga länder dit horder av unga västerländska backpackers reser. Christer beskriver ett vanligt förekommande beteende som egentligen är ganska sorgligt.

Klockan är 10 på morgonen och jag kliver ut på gatan. Solen och värmen slår mig som en käftsmäll i ansiktet och jag får slänga mig baklänges för att inte bli överkörd av en cykeltaxi.  Tutor, visselpipor och folk som skriker obegripliga ord blandas av lukterna av kobajs och sopor och slår mig kanske ännu hårdare än solen.

Jag går gatan fram tills jag finner en tillflykt i ett litet café där jag kan få ta en cigarett i lugnade ro för att få börja suga in Delhi.  Jag får en meny jag inte har språkkunskaper nog för att förstå mig på och beställer en curry vilken jag tror mig veta hur den ska smaka. Givetvis har jag helt fel. Det första som slår mig är likheten med alla ”backpackergator” världen över; Khao san road, Jalan jaksa eller Long-Street m fl. Fram och tillbaka längs gatan går västerlänningar omkring med byxor som ser ut som någon ballongvariant med grenen i knäna, vilket antas vara mode bland dessa resenärer.

Tillhörande hennatatueringar och dreadlocks verkar vara det som är den senaste flugan och jag känner mig konstigt nog annorlunda i ett linne från H&M, vilket kan tyckas vara det vanligaste man skulle kunna ha på sig när denna varumärkesjätte finns så gott som överallt i världen numera.

Jag sitter inte mer än ett par minuter och försöker konversera med caféägaren innan en grupp med israeler vräker sig ner runt mig. De verkar inte bry sig om att ens hälsa, än mindre att vilja konversera med vare sig mig eller ägaren, så jag tänder en ny cigarett och njuter av att få vara ifred med den vänlige mannen. Någon i sällskapet verkar ha synpunkter på att en kaffe kostar någon rupie mer än på ett annat café och låter ägaren få veta detta och försöker pruta ner dessa ören av honom.

De beställer in en ris utan tillbehör att dela på 3 personer och tar upp deras medhavda dryck som de börjar häva i sig.  En till synes bekant kommer gåendes och de lyckas överrösta tutorna på gatan och får dit sin vän. Denna tittar snabbt i menyn innan den konstaterar även den att en kopp te inte borde kosta 20 öre mer än på stället ett kvarter bort. Denna person verkar vara oerhört insiktsfull i de indiska vanorna och sederna av alla smycken den samlat på sig att döma, och börjar tala med vännerna och en tysk den har medfört till sällskapet.

Konversationen pågår nu på engelska vilket jag tyckte var bra underhållning för stunden. Tydligen så försöker alla indier bara lura av en pengar och man ska aldrig tala med någon på gatorna för det slutar bara i att de vill ha alla ens pengar. Ytterligare en brittisk kille sluter sig till sällskapet då de tycks ha mötts tidigare på sin resa.

En säljare går förbi och försöker få dem att köpa smycken av honom. De tittar alla en stund och en hittar något den fattade tycke för och frågar efter priset. – Forty rupie, svarar mannen och killen utbrister genast att 7 kronor är oerhört dyrt för ett smycke och att han inte är rik. Han får smycket till sist för 10 rupier mindre och känner sig belåten med sitt inköp. En annan i sällskapet påpekar då att han kunde fått samma smycke för ytterligare 5 rupier mindre och killen utbrister att han blev blåst och att alla bara blåser en i det här landet. Alla instämmer de nickande.

Konversationen fortsätter sen en stund till om hur alla bara försöker lura en på pengar och de anser att alla indier ser dem som rika vilket fallet inte alls är. En stund senare pratar de om vilket flygbolag som har den bästa videoutrustningen och att man numera borde kunna kräva en egen skärm på planet, medan en pojke utan ben rullar förbi på en planka med hjul på. De instämmer då alla att Indien är ett underbart land där man kan se en pojke utan ben ändå le och vara lycklig.

29 kommentarer på Iakttagelser av backpackerkulturen

  1. Jesper Jönsson

    Bra artikel!

    Visst är det ett lustigt fenomen det där… Och som backpacker vill man gärna tänka sig vara lite högre än ”charter-turisterna”. Men är man det? På vissa sätt så är det så men det tål att tänkas på…

    Fortsätt skriv Christer, du gör det bra!

  2. Jon

    Verkligen träffsäkert, Christer. Lite ”Are you Experienced”-vibbar fick jag allt. Bra text!

  3. Christer

    Vad skoj att ni gillade den.

    Tack, äntligen fick jag fram namnet på boken Jon, ska läsa den så fort jag får tid sen!

  4. Thomas Johansson

    Ja, där talar du sanning Christer! Sorglig med människor utan självdistans..

  5. Kenneth

    Precis som för 15 år sen………
    Har sett samma typer ta in på ett dubbelrum och sen sova 5-6 personer i skift.

  6. Alex mcfire

    Fattar ni varför Israeler inte är populära i Indien,
    ”Israelis are the worst people” hörde jag många icke-muslimska Indier säga. Deras
    bazaar mentalitet passar inte i Indien..

  7. Lollo

    Där satt den! Bra skrivet. Det är intressant hur man känner en sak, men samtidigt jäkligt svårt att få ner det på papper så att folk förstår.

    Israeler, amerikaner, engelsmän, svenskar…samma egentligen om man tänker efter.

  8. Artur Nilsson

    Hahahahaha det dar med att alla ska ha en speciell stil med klader och dreads och sant kanner jag verkligen igen. Fattar inte varfor alla backpackers ska vara sa spacklade i Indien! Ingen indier skulle kla sig sa heller. Men det finns nog ratt schyssta israeler ocksa (aven om manga ar precis sa som du beskriver).. har jag fatt for mig.

  9. Christer

    Givetvis gäller det inte bara Israeler när det kommer till det här sättet att bete sig på, men just i det här självupplevda tillfället så råkade det vara det.

  10. granQ

    fördelen är väl att det oftast är så begränsat. jag menar vem skadar det? försäljaren som säljer smycket för 5 rupier eller liknande går ändå med vinst osv.. dom enda förlorarna är väl backpackersna själva som betalar så mycke för flygbiljett osv och ändå går miste om typ allt som gör det värt resa.

  11. Suequita

    Jag har aldrig backpackat, men det är samma visa om man åker på charter och ska shoppa.. och sedan ser någon fattig pojke eller något som ändå ser glad ut.

  12. goski

    Jag hade gärna sett artikeln dubbelt så lång minst men nu fick jag iallafall lust att börja på del två i häxjakten på backpackersen 😛

  13. Sebastian Ericson

    Insiktsfullt! Otroligt bra skrivet.. Håller med.. Det här är något man känner igen, det förekommer överallt!

  14. Maria Henningsson

    Hm, hoppas jag inte direkt kommer bli utpekad som en av dessa läskiga backpackers nu bara för att jag har dreads :S

  15. Robin Bentley

    Det du skriver med kaffe priset och den medtagna drycken..
    Så typigst judar:D

  16. Richard Winkfield

    Mycket bra skrivet och har själv sett en hel del av detta. Kommer i framtiden så mycket jag kan undvika destinationer där backpackers tagit över…

  17. Mikaela Östlin

    Tack för artikeln!

    Kan bara säga att det där känner jag igen och håller med dig, suck suck. Fortsätt skriv.

  18. Robert

    yes, men det gäller främst israeler, visst kan vi svenskar också vara såla och pruta men israeler gör det på ett otrevligt sätt, överallt och hela tiden. Har man inte pengar nog ska man stanna hemma!

  19. lifeartist

    Bodde i Israel och på Golan under några år på 70-talet och inställningen var likadan där å´då…, till pengar etc menar jag. Men den här inställningen har jag mött under många resor på många olika platser och av många nationaliteter…. Tyvärr så blir de stora förlorarna de mest giriga som förlorar skönheten i mötet med en ny kultur. Tänker då och då på ngt Dalai Lama sagt om buddismen att dess tro är en evighets övning i förståelse, att förstå på ett empatiskt vis så att man får om inte annat ett litet hum om varför ex en taxi förare ”lurar” en 2-3 kr.; Han har kanske fru och tio barn som man genom att betala ger en eller två dagar guldkant på tillvaron? Sedan kan man ju ställa sig själv frågan om man inte har möjlighet att betala ngn krona extra då och då….

  20. Vin

    synd de jagar upp sig över att bli blåst på ören pga sin snålhet så de njuter mindre av stunden i ett nytt land, men nu sitter vi här å retar upp oss bakom våra skärmar

Svara till