Indien – ett organiserat kaos

Christer har nyligen rest runt i Indien, ett stort land, med enorma variationer. Trots att Christer tidigare rest runt i många olika delar av världen, var Indien det land som kanske var svårast att resa i, men icke desto mindre givande.

Indien – ett fjärran land med exotisk mat och främmande kultur. Det är nog så de flesta ser på landet som inte kommer att lämna någon oberörd. Den som förväntar sig att Indien ska vara ett lätt land att resa i får nog tänka om. Jag talar inte bara om de jättelika avstånden eller dåliga vägarna utan mer om att varje resa du gör –  kort som lång – aldrig är, och kommer aldrig att bli vad du förväntas tro utav den. Detta ena land rymmer fler religioner, matkulturer och folkslag än många andra hela kontinenter gör. Det är som att resa runt i en hel världsdel i ett o samma land.
Excuse me Mr where are you from? Which country are you from?

Dagligen möts man av samma nyfikenhet från dess invånare, och att tro att man ska kunna vara anonym eller få vara ifred är bara att glömma bort i samma stund man sätter sin fot i landet. Även den enklaste sak kan förvandlas till det största av äventyr. Att bara gå och köpa en flaska vatten är inte alltid den enklaste sak att göra, du kommer nog att någon gång under den promenaden stöta på någon som kommer att fråga dig nyfiket om din kultur, familj, land och huruvida du är av den sorten som tror på det heliga äktenskapet. Är du inte gift kommer du garanterat att få konstiga blickar och folk kommer förundrat att få fram orsaken till detta fenomen. Vem vet, kanske blir den personen som du talar med så nyfiken att du kommer att bli hembjuden till denna och kanske kommer detta att bli just en av de mest magiska stunder du upplevt på din resa.

One packet of cigarettes please. 
Solen stekte mig i nacken den tidiga morgonen när jag bara var på jakt efter ett paket cigaretter för att stilla mitt nikotinbehov, när jag plötsligt känner någon som petar mig på axeln. Mannen som är medelålders pekar ner i sin medhavda korg där jag ser något svart som glimmar. Jag tar en ny titt och ser att den svarta glimmande saken är en kobra han tydligen vill tjusa för en billig penning.

Jag försöker förklara att ormar inte tillhör den kategori djur jag gärna har decimeter från mitt ansikte när han klappar till den på huvudet och den reser sig upp och kommer ännu närmare mitt ansikte. Jag backar två steg för att klargöra vad jag tycker om reptiler som faktiskt kan vara dödliga, stirrandes rakt i ansiktet på mig. Mannen verkar fortfarande inte förstå min poäng och ett hastigt skutt bakåt och ett inlärt ”nahi” som betyder nej på hindi verkar vara den enda lösningen.

Mannen lägger på ett lock och tittar besviket på mig när jag i den smala gränden försöker ta mig runt ormen på så långt avstånd som möjligt. Jag gick tillbaka nöjd med mitt inköp av cigaretter till godkänt överpris och tänkte att inte ens en så enkel sak som att köpa cigaretter ofta blir vad man förväntas tro att det ska bli.

Jag hinner bara halvvägs till mitt vandrarhem när en ung kille ropar efter mig på gatan. – Hey, Mr where you from? Jag vänder mig om och säger Sweden. Han lyser upp och säger – Ah Switzerland!
No no, Sweden försöker jag förklara men ger upp och låter han tro att jag bor i ett gökurstillverkande land. – You married? No, not maried, svarar jag och han ser förvånat på mig. How many years you? Jag svarar sanningsenligt 27 och han tittar undersökande på mig som om han var en doktor letande efter fel på mig. Why? Utbrister han efter en stund då inga synliga fel upptäckts och tycks vara orsaken till mitt ickegifta tillstånd. – Wife very expensive, förklarar jag på simplifierad engelska och han utbrister i skratt.

För en stund verkar vi vara på samma våglängd och förståelsen att fruntimmer alltid kostar pengar verkar vara en allmän åsikt världen över. Vi pratar en stund till innan jag slutligen hittar tillbaka till mitt vandrarhem där jag får en stunds fristad från folk som undrar varför jag inte gift mig.

Så här fortsätter dagarna att vara under min vistelse i Indien ingen dag den andra lik med varje dag fylld med folk som nyfiket vill veta min härkomst eller tillgå mig en tjänst jag förmodligen aldrig kommer behöva.

You have wrong train!
Jag springer ner längs perrongen och kommer svettig ner till den plattform där mitt tåg ska ta sin avresa ifrån. Jag frågar en polis om det är mitt tåg, eftersom det givetvis saknar allt vad skyltning heter. – No your train is the next that comes to the platform. Ah, äntligen ett enkelt svar på en enkel fråga tänker jag och ser tåget rulla iväg. Nästa tåg som anländer får jag bekräftat att ska vara mitt tåg, av flertalet personer och jag kliver på tåget säker på att jag är på rätt tåg.

Tåget rullar iväg precis vid avsatt tid som jag direkt ser som en varningsklocka. Jag ignorerar mina onda aningar och lägger mig tillrätta på den enda bädd som var ledig på tåget. Efter 5 minuter så kommer en konduktör och vill se på min biljett. Han tittar på den oroväckande länge och säger efter en stund, – You have wrong train! Jag tittar frågande på mannen och får sen förklarat att mitt tåg var försenat med 2 timmar och tåget jag klivit på gick i rakt motsatt riktning mot vad jag var på väg till. Jag får kliva av mitt i obygden och får förklarat att mitt tåg kommer att komma en timme och fyrtiofem minuter senare till samma perrong jag står på.

Lämnad mitt i ingenstans så inser jag att det bara är att gilla läget och luta mig tillbaka och invänta mitt tåg. Jag får återigen en bekräftelse på att mitt tåg är på intågande och jag kliver återigen på ett tåg hoppandes att det är rätt tåg den här gången. Till min stora förtjusning så är det tåget till min utvalda destination och jag kommer 12 timmar senare fram något utmattad och med insikten att ta ett tåg i Indien inte alltid är en barnlek som jag trott.

9 kommentarer på Indien – ett organiserat kaos

  1. Johan

    Fick du aldrig frågan om du inte kände några flickor som, enligt sägnen om Sverige, ville bli flickvän med den du talade med, trots att de aldrig mötts eller talats vid ?

  2. Daniel Peterson

    Haha, ska bli intressant att besöka detta land i vinter. Bra artikel!

    Danne

  3. Danne

    Ja fy fan, indien är sannerligen en utmaning.
    Jag ångrar inte en dag där, men jag undrar om jag någonsin kommer att resa dit igen.

  4. Victor Lombard

    Denna artikel stämmer SÅ bra.. Indien är inte ett lätt land att resa i, men samtidigt ingenting man vill ha ogjort heller.. Förutom magsjukan då kanske….

  5. roine s

    Mm, skumt land.

    Borde val forstott att man inte kan vara ensam i ett land med en miljard manniskor, men lite chockad blir man.

    Kvinnorna jobbar som byggarbetare, mannen jobbar i affarerna, kanske nagon form av feminism?

    Pa vag in i en affar, sa kommer det nagon o forsoker lura ivag en till en annan affar, ”for man maste ha tillstand att komma in i den forsta affaren”.

  6. H Magnusson

    Mystiskt land. Bra artickel. Jag köpte en biljett igår så jag skall försöka mig på detta land igen.

  7. Johanna

    Vilken rolig och välskriven text! Påminner mig om den fyndiga boken ”En tripp till Indien” som alla resenärer någon gång borde kika i. Tack för läsningen!

  8. Gonnar o IngBrith

    Kortfattat så är en Indienresa ett äventyr. Tack för en trevlig artikel.
    Gonnar

Svara till