Kasar Devi – magi i Himalaya

Madelen har varit i Indien fyra gånger och är på god väg att bli expert på hur och vart man ska resa i landet. Hon älskar Indiens varierade natur – dess berg, öken, djungel, risfält och milslånga vita stränder. Men kanske mer än något annat älskar Madelen den avlägsna lilla byn Kasar Devi i indiska Himalaya. I denna artikel berättar hon varför.

Jag ska dela med mig av en av mina hemliga pärlor i Indien. Ett av mina absoluta favoritställen i hela landet är en liten by vid namnet Kasar Devi. Byn är belägen i delstaten Uttaranchal/Uttarakhand i norra Indien, vid fotkanten av Himalaya och nästan på gränsen till Nepal. Befolkningen består av cirka 200 invånare, av vilka de flesta är nepaleser. Dessa människor måste vara de lyckligast lottade i hela världen. Försök föreställa er att varje dag se soluppgången och solnedgången över en 360 graders panoramavy av Himalayas snötäckta bergskedja, ingen som helst trafik (förutom ett par minibussar som kommer ytterst sällan), alla människorna odlar mestadels sin egen mat, glada människor med ett ständigt leende på läpparna. Ingen är rik, alla jobbar hårt. Men invånarna i byn lever ett otroligt fridfullt och harmoniskt liv.

Att ta sig till Kasar Devi är varken bekvämt, lätt eller snabbt gjort. Men det är definitivt värt mödan att ta sig dit, i alla fall om man tillåter sig att stanna i byn i åtminstone en vecka. Det är minimum. Om jag inte hade haft en returbiljett att ta vara på tillbaka till Sverige, hade jag kunnat stanna i en månad. Det är väldigt lätt att falla in i en rytm att aldrig vilja lämna platsen.

När jag reser i Indien (eller vilken som helst destination runtom i världen) försöker jag att aldrig resa med en plan och jag använder dessutom aldrig en guide eller karta. Detta gör resan mycket mer intressant, och rikare. När man har tusen olika planer och biljetter bokade faller man in i ett mönster som gör att man i många fall går miste om otroliga upplevelser. Så om jag ska ge ett tips när ni reser till Indien, ”No plans are the best plans”.

Jag befann mig i Rishikesh då jag beslutade mig för att följa med en vän till Kasar Devi. Vi satt en kväll ute på en restaurang och stötte ihop med ett par från Österrike som nyligen varit där i en månad. De berättade för oss om deras upplevelse och visade oss otroligt vackra foton därifrån. Dagen efter bokade vi bussbiljetter för att bege oss. Men tack gode gud att de varnade oss om kylan, detta var i oktober månad då vintern i norra Indien sakta men säkert börjar smyga sig på. Vi spenderade en hel dag med att inhandla tjocka tröjor, sjalar, filtar och byxor. Inget som man direkt i första hand tänker på att ta med sig när man reser till Indien.

Från Rishikesh tog vi bussen till Almora vilket var en av de mest krävande bussturer jag någonsin gjort. Men jag uppskattade den på många sätt. Turen tog cirka 16 timmar ombord på en buss som antagligen inte haft många besiktningar sen 60-talet. Inte ett enda säte var ledigt, fönstrena på bussen gick inte att stänga och på vissa ställen var det charmiga lufthål i golven så att man kunde se vägen under oss. Vi hade samma energiska chaufför under hela resan och han dessutom älskade, som alla andra cirka 1,2 miljarder indier, indisk musik – på hög volym. Detta kanske för många låter som en mardröm, men jag älskade varje sekund av det (förutom när vi kom upp i bergen och det blev minusgrader utomhus).

Vägarna i dessa delar av världen är inte att leka med. Resan blir automatiskt ganska skumpig och skakig. Särskilt när man kommer av de större motorvägarna och börjar klättra mot högre altituder. Vissa hörn man kommer runt är det bäst att bara blunda. Staket och dylikt existerar inte i Indien, vilket gör resan ännu mer spännande. Man stannar regelbundet under resans gång och det finns alltid små gatustånd som serverar den mest utsökta dahl med chapatis och utsökt chai té. Men eftersom det inte finns toaletter ombord på bussen så gäller det att inte dricka alltför mycket vätska. Detta på grund av att chaufförerna stannar när de känner för det, oftast på deras egna stammishak längs vägen.

När klockan närmade sig 04.00 på morgonen hade vi alla de tjockaste kläder vi ägde på oss, och fortfarande frös vi så vi skakade. Den biten kommer jag aldrig att glömma. Man är halvvägs uppe i Himalaya och har rest nerifrån varmare breddgrader med solsken och värme. Som tur var stannar man allt oftare för att få i sig en varm kopp chai té.

Vi kom fram till Almora cirka fem på morgonen. Almora är en relativt liten by, med omkring 10 000 invånare, och är belägen 15 kilometer från Kasar Devi. Sorgligt att säga hej då till alla otroligt vänliga själar man mött ombord på bussresan. Från Almora tar man minibuss upp till Kasar Devi. Men förvänta er inte att det går bussar så tidigt på morgonen. Vi fick vänta cirka 4-5 timmar på att chaufförerna började köra dit. I Indien fungerar det många gånger på det sättet att så fort bussen är full, och endast då, avgår fordonet. Och eftersom Kasar Devi är ett otroligt litet samhälle tog det ett tag att få bussen full.

När man sitter i bussen på väg upp längs alla serpentinvägar förstår man hur avlägset Kasar Devi faktiskt är och hur högt upp byn är belägen. När man ser ut genom fönstren möts man av en 360 graders panoramavy över snötäckta bergstoppar. Helt otroligt, annat än Sveriges snötäckta kullar. Bussfärden från Almora till Kasar Devi tog oss cirka en timme och kostade oss inte många kronor.

Väl framme i byn möts man av vackra leenden. Det finns ett par olika boenden att välja på och alla vill försöka få sina kunder för natten. Vi hade antagligen fem olika personer som försökte övertala oss att bo på just deras backpacker. Men vi visste redan vart vi ville bo. Stället där jag bodde heter Sunflower och drivs av ett gift par. Otroligt vackert! Tar cirka 30 minuter att vandra ner till gästhuset, beläget i en dal med en underbar utsikt. Det är en ganska intensiv hike nedför, men värt mödan när man väl är nere. Paret som driver stället är ett gift nepalesiskt par, gästvänliga, ödmjuka och otroligt snälla människor.

Alla rum är dubbelrum och alla kommer med egen öppen brasa, vilket är tur då det blir ordentligt kallt om nätterna. Huset har egen grönsakslanne och alla sorters frukter och bär. Omgivet av tusentals olika blommor, så vackert. Man får en känsla av att man kommit till den mest fridfulla platsen på jorden. Det är dessutom inga pengar vi pratar om. Jag tror att vi betalade runt 20-30 kronor per natt.

Kasar Devi har ett café där det finns en dator som antagligen köptes någon gång på 80-talet, det finns några stånd där de säljer frukt och grönsaker, en liten familjedriven restaurang (serverar vad som finns tillgängligt för dagen) och inte så mycket mer.

Att göra en del vandring rekommenderas starkt, och att ta med en riktigt bra kamera. Passa även på att öva på era yogamoves. Ta med ett par bra böcker, en anteckningsbok och penna. Man har mycket tid till övers. Det förekommer ingen som helst stress och inga måsten. Man kan spendera hela dagar med att fota, läsa, skriva, sticka, vandra, sova och så vidare. Den fridfulla känslan som existerar i denna del av världen är obeskrivlig.

Det finns en sevärdhet i byn, nämligen ett tempel. Templet kan lätt nås genom en kort hike upp genom en skog. Inget speciellt märkvärdigt med templet om man rest genom resten av Indien och sett andra tempel, men det är väl värt att ta sig dit för vyns skull.

Om man blir alldeles för uttråkad kan man ta en taxi tillbaka ner till staden Almora, där man även kan testa världens bästa Lassi. Fråga bara någon på gatan, de kommer alla att skicka er till samma ställe. Eftersom det är väldigt känt ska ni se till att befinna er där tidigt på morgonen. De stänger redan runt lunch då de vanligtvis redan sålt slut. Annars kan man besöka någon av de otroliga garnaffärerna, ruskigt billigt med garn. Eller bara strosa omkring i staden i några timmar.

De flesta faller helt för Kasar Devi. Men tyvärr är besökarna dit ofta på tajta scheman. Det finns även möjligheter att hyra hus i Kasar Devi. Några människor som jag mötte när jag befann mig där hade hyrt ett litet hus med en otrolig utsikt. Simpelt men hade allt man behövde och jag tror att de betalade cirka 300 kronor i hyra per månad. Rena rånet.

Så, till alla er som planerar att resa till Indien – se till att ni inte missar detta guldkorn. Men gör mig en tjänst och håll det relativt hemligt.

7 kommentarer på Kasar Devi – magi i Himalaya

  1. Paulina Åhlander

    Låter helt fantastiskt! Har så länge velat åka till Indien och bara vara… Uppleva allt där, fast i min egna takt. Om man stannar där en månad eller två, hur mycket behövs det i pengar väg då tror du? Kram paulina

  2. Crille

    Skrev i förregår att jag tyckte det var en bra artikel, varför är den kommentaren borta nu?

  3. Simon

    Mycket trevlig läsning, vill också dit! Varför inte ? Har inte många planer och flera månader på oss!

  4. Nisse

    Utmärkt text!

    Problemet med Indien och då Nepal – är ju att magen ofta blir det enda man får tänka på.. Dvs, ett ställa att skita på..
    Snälla Du fixa det!!

  5. Jenna

    Hej! vilken fantastisk guide, jag och min sambo ska åka nu i september, hur är värmen då? har du fler foton från denn by? kram Jenna!

Svara till