Main bazaar- ett Indien i miniatyr

Julia berättar i sin första artikel på Backpacking.se om hur det är att anlända mitt i natten till den indiska miljonstaden Delhi, och om den bland backpackers populära stadsdelen Main Bazaar. När jag landar i Delhi är klockan mitt i natten och ute är det mörkt och kallt.

Uppskrämd av alla skräckhistorier om vad som kan hända en ensam kvinna i taxin från flygplatsen in till centrum söker jag med blicken snabbt upp några andra backpackers. En av ryggsäcksbärarna är en fransman med minst en meter långa dreadlocks och genom en snabb uträkning kommer jag fram till att han, han måste ha varit med förr, han måste veta vad vi ska göra!

Utan att vilja verka för angelägen ser jag till att inte tappa bort honom i vimlet och tillslut står vi fyra västerlänningar samlade tillsammans. De andra två är en amerikansk medelålders kvinna som varit i Indien många gånger förut och en kanadensisk yngre man som aldrig tycks vilja släppa sin resebibel (Lonelyplanets Indienguide). Fransmannen, Eric, som inte alls vet någonting om Indien då detta är hans första resa i landet, föreslår att vi ska dela taxi och en stor sten faller från mitt bröst.
  
Efter många om och men med taxichauffören som hävdar att vår förbetalda biljett endast gäller en person, och inte per bil, kommer vi äntligen iväg.
  
Det är nämligen så, precis som på många andra ställen, att man kan välja mellan svart- eller statsägd taxi. Inne på flygplatsen kan man köpa sig en biljett för en vit taxi och på så vis bli försäkrad om att man får en någorlunda trafikvettig chaufför till rätt pris. Men ser man det minsta osäker ut tar de sin chans att lura en på reskassan, något vår förare alltså inte var sen med att försöka. Men tack vare vår dreadsprydde vän som inte var rädd att skrika tillbaka när föraren bråkade och vägrade köra kommer vi äntligen iväg. Precis som de flesta andra backpackers som kommer till Delhi beger vi oss mot Main Bazaar i stadsdelen Pahar Ganj.
 

Main Bazaar ligger vid den nya järnvägsstationen och är en lång gata som bäst beskrivs som ett Indien i miniatyr. Trots att de flesta turisterna bor där känns det inte alls turistigt. Även om det finns massor av hotell och butiker med allt det krimskrams som resenärer gillar att tynga sina ryggsäckar med finns där också ett torg med en grönsaksmarknad, små chai- och lunchhak och annat som gör att indierna också kommer dit.

För det mesta råder ett totalt kaos av slöa kor, lockande försäljare, tutande cykel- och autoriksaws, bönade tiggare och bohemiska turister, men när man som jag kommer mitt i natten är gatan istället ödsligt lugn. Förutom några sovande kor och kringstrykande hundar står där män i klungor som alla ser ut att vara hämtade direkt ur någon polisserie på tv. Under sina svarta skinnjackor och neddragna mössor kikar de på oss utan att säga ett ord, än en gång är jag glad över att ha min dreadlockkompis bredvid mig. 
  
Eric och jag går in i entrén till ett av de nattöppna hotellen och får veta att ett enkelrum kostar 180 rs och ett dubbelrum 250 rs. Skillnaden mellan 36 kr eller 50 kr kan tyckas liten men i Indien får man mycket för det mellanskillnaden så när han föreslår att vi ska dela på ett dubbelrum för att spara pengar har jag tackat ja innan varningslarmet i mitt huvud hunnit reagera.

Det är först på väg uppför trapporna med nyckeln i handen som jag minns mammas och alla vänners förmaningar om att jag ska passa mig för främmande människor, och särskilt män! Jag tänker att detta kan komma att bli en lång natt. Men min första magkänsla har varit att lita på och på morgonen ler jag mest åt självförsvarsalarmet som jag lagt under kudden några timmar tidigare.

Utifrån gatan hörs ett stimmigt kaos av människor, ringklockor och riksawsmotorer, och jag och Eric är snabbt uppe för att ge oss ut i vimlet. Jag håller hårt i min axelväska och aktar mig hela tiden för att inte bli överkörd av en riksaw, trampa i en koblaja eller gå rakt in ett fruktstånd som helt plötsligt har placerats i mitten av vägen. Jag är i Indien! Men jag kan inte fatta att det är sant! På många sätt är det som jag tänkt mig men att det skulle kännas så mycket det gör trodde jag inte! I flera timmar vandrar vi bara runt på gator och i gränder, dricker några glas chai och smakar vår första indiska måltid som blir chapati och channa masala för min del.

Jag älskar att befinna mig i mitten av detta kaos av liv och rörelse och det är först framåt kvällen när det börjat skymma som jag märker hur trötta mina fötter är. Hunger eller energibrist har jag inte känt på hela dagen men jag förstår att det borde vara dags för en måltid så jag slår mig ner vid ett bord i en lysrörsupplyst restaurang och får snart min första thali serverad.
  
Den kvällen somnar jag tidigt, utmattad av alla intryck och långt innan den andra, mörka, sidan av Delhi tagit över.

5 kommentarer på Main bazaar- ett Indien i miniatyr

  1. Preethy

    Bra skrivet. Jag landade själv i Mumbai och hamnade på ett hemskt hotell där det bara bodde män. Jag grät hela natten sen stack jag därifrån. Nästa resa hoppas jag blir till Delhi.

  2. Catrin

    Skönt att se att den lilla gatan står kvar, känns som att allt bara borde rasa samman i det lilla kaoset som Delhi består av, men, det är bara att leva med citatet ”well, this is India”, som räddade mig i många uppretade situationer….

  3. Gonnar & IngBrith

    Liksom du anlände vi också mitt i natten och regnet öste ner. Geggan bestående av all sots bajs + annan skit på gatan var 5 cm tjock så känslan att trampa i den med sandaler var ganska exstrem. Av bara åsynen vill min fru därifrån omgående men som tur var blidde det inte så utan vi stannade en vecka på Main Bazarstreet och det blev en upplevelse för livet. Nästa gång Dehli hamnar vi säkert där igen.

    Gonnar

  4. Sofia

    Spännande berättelse! Jag ska till Indien och backpacka för första gången i januari så det känns bra att läsa om hur andra haft det, så jag kan börja försöka förbereda mig mentalt (även om det säkert inte går).

Svara till