Rickshawrun, en resa utöver det normala

Rickshawrun är Indiens motsvarighet till amerikanska Cannonball run. Man ska utan några förberedelser korsa Indien i en tuk tuk. Ett äventyr som är fullt av överraskningar.

En kall höstdag sitter man på jobbet och surfar omkring på olika hemsidor som handlar om engelsmän som genomför Dakar rallyn med pizzabuds mopeder och roadtrips till Mongoliet med hundkojor. Då finner jag även en grupp som ska korsa Indien i tuktuks. Självklart tänker jag och anmäler mig på stående fot.

Problemen hopar sig direkt då ingen utan minna polare, eller några utav mina inlägg på diverse forum på Internet gav mig någon ”co driver” som behövs i allra högsta grad när man ska korsa Indien i en tuk tuk. I sista minuten fick jag tag på en co driver, nämligen en engelsman som jag aldrig ens sett på bild.

Efter ett djupt samtal med mitt försäkringsbolag om mina planer tog jag flyget till Cochin i södra Indien. På platts spelade vi Cricket och drack öl ur tekannor, som man tydligen gör i delstaten Kerla. Livliga diskussioner med indiska tuktuk förare och andra deltagare om det över huvud taget är genomförbart att resa från Cochin till Darjeeling i norra Indien med dessa fordon. De flesta var övertygade om att vi inte skulle lyckas, speciellt indierna, detta var dessutom första gången rallyt genomfördes.

Något dygn försenat kom dock våra Auto Rickshaws som indierna kallar det. Innan vi begav oss iväg ut i kanske världens mest kaotiska trafik för att avverka de drygt 400 mil som det var till vårt mål, så skulle vi givetvis genomföra ”Pimp my ride” (ni som sett på MTV vet vad det handlar om). Nämligen att bygga och måla om dessa rickshaws i olika teman. Valet blev givetvis att måla döskallar på vår rickshaw och montera piratflaggor, man kan nästan tro att vi skulle på maskerad. Ett mycket bra val eftersom att döskallar betyder fara även i Indien, vi hade dessutom plastsvärd att vifta med.

Efter en ceremoni med stadens borgmästare och polis chef (som tyckte att vi skulle ta det försiktigt på vägarna) begav 34 st rickshaws ut på väl trafikerade gator. Vissa hade stora problem med att framföra dessa fordon, ingen utav oss viste egentligen inte hur man kör en rickshaw. Några hamnade på sjukhus efter att ha hamnat mellan en mur och en buss. Ingen större fara eftersom att dagen efter var även detta lag på god väg, efter att ha reparerat sin rickshaw med hjälp av stockar och stenar. Själva råkade vi ut för tekniska problem då en av våran rickshaw gick dåligt, efter timmar av felsökning fann vi att ”någon” klistrat en dekal över luftintaget till motorn, något pinsamt eftersom att jag är mekaniker till yrket….

Efter mycket om och men så begav vi oss upp i bergen för att inte finna något hotell. kvällen slutade med att vi sov i en fabrikslokal tillsammans med fabriksarbetare på golven, en upplevelse för sig. Nästa morgon startade tidigt med tillhörande seriekrock utanför byns polisstation, som tur är så blev det inte några större skador på oss, värre för våra rickshaws som förlorade ljusen och det viktigaste av allt tutan… Men resan går vidare trots våra trasiga fordon, vi ville givetvis inte missa nyårsfesten som utspelade sig på Mamallapurams strand.

Nya året började med motorvägskörning. Något som jag inte direkt rekommenderar då man bitvis kör mot körriktningen för att komma till en avfart. För att umgås mera med lokalbefolkningen plockade vi ofta upp liftare, vissa bjöd även hem oss för att dricka the och även logi, vilket alltid var lika roligt. Till slut tröttnade vi totalt på motorvägar och styrde in i landet mot delstaten Bihar. Eller som det står i Lonely planet, Bihar the lawless state. The extreme poverty in Bihar can make tourist buses and private hire cars target for dacoits (bandits), who periodically use mock accidents and roadwork’s to stop vehicles. There has also been an alarming rise in banditry and violence abroad trains…

Vi hamnade antagligen på sämsta vägarna i landet, med potthål så stora att man behöver karta och kompass för att hitta ur dem. Vi konstaterade att norra Indien har sämre vägar än södra delarna. Hur som helst så råkade vi inte ut för några banditer på resan, det mest kriminella vi råkade ut för var att vi blev bestulna på vårat plastsvärd i Patna, (alla trafik brott räknar vi inte med). Vi lyckades däremot ha sönder en tio liters bensindunk på ett hotellrum, vilket löstes med att vi fick ett nytt rum.

Personalen på hotellet berättade att detta var helt normalt. Dagen efter började slutetappen på resan och målet i Darjeeling var inom räckhåll, endast några krokiga vägar genom bergen och vi var där. När vi äntligen kom fram så tog vi in på det kanske finaste hotellet i Darjeeling, hotell Elgin. Vi hade genomskitiga kläder, då vi aldrig haft tid att tvätta kläderna på dessa 407 mil som trippmätaren på rickshawn stannade på.

Hotellpersonalen förstod genast vad vi varigt med om och serverade oss varsin gin och tonic, samt parkerade våra genomskitiga fordon framför entrén. Efter en middags buffé fortsatte vi ned till Joeys pub för att dra historier tillsammans med andra deltagare om när vi bogserade varandra i motsatt körriktning på motorvägen i Chennai, tappade bensintanken, avgassystemet och framhjulet, på obefintliga vägar och när vi körde fast i ett lerhål som visade sig vara en åker. Festligheterna pågick till tidig morgon, då vi begav sig iväg till flygplatsen för att resa hem till våra arbeten som flertalet av deltagande redan var försenade till. Och första upplagan av Rickshawrun var hade kommigt till sitt slut.

Ett tv team gjorde en dokumentär om detta rally, en dokumentär som visas på tv i Storbritannien. Vilket har resulterat i att deltagarantalet inför vinterns rickshawrun genast blev fullbokad. Denna gång ökar svårighetsgraden Nepal ligger längst färdvägen. Så nu börjar planeringen inför vinterns rickshawrun. Och den svåra jakten, nämligen att hitta en co driver som vill åka med.

Jag har även lyckats få fram en auto rickshaw här hemma i Uppsala. Som jag pendlar med till jobbet om dagarna, Polisen och bilprovningen har givetvis en annan uppfattning om detta fordon.

Var den första som kommenterar

Svara till