Indonesien-Meet the Parents

Sitter vid matbordet hemma hos min pojkväns familj i Jakarta, lite vilsen men så länge man ler så ser man väl söt ut. Jag kunde mer indonesiska än vad dem kunde engelska, vilket inte var mycket att heja på. Träffade pojkvännen på Nya Zealand och har nu varit tillsammans i 4 år, men det första besöket trodde vi att vi inte skulle klara av!

Mamman tittar, eller rättare sagt glor, på mig och säger ”me, Tante Nelly”. Känns inte så trevligt att kalla en ung kvinna för en tant! Måste säga att man blir himla bra på tecken språk när man vistas i såna här situationer.
 
Mat serveras varje dag, dygnet runt plus att det är oartigt att säga nej. Tror jag gick upp 5 kilo bara i Jakarta under 2 veckor, men det var det värt, för maten är otrolig. Olika slags curry, soppor, ris och nudlar, och så klart dem hemliga små bönorna som man blir dålig i magen av, men det sa ingen något om. Jakarta är fullt av ’shopping malls’, restauranger, parker och mera shopping, en hysterisk blandning mellan Singapore och Bangkok.
 
Efter 3 veckor i Jakarta var nästa destination Sumatra för att hälsa på hans farmor i Bukittingi, som för länge sedan var huvudstaden. Hon pratade på, på holländska, och försod inte varför jag inte svarade artigt, tills Harry försäkrade henne om att alla vita inte är från Holland. Holland hade ett stort inflytande av landets handel under nästan 500 år, vilket förklarar språk-likheterna med holländska och därmed även svenska. Efter någon vecka kunde jag säga slang, postkontor och skola på indonesiska, vilket heter det samma.

Hennes typiska trähus på styltor va det största huset i området och en samlingsplats för grannarna. På baksidan av huset fanns en damm där de små middags friterade fiskarna kom från och ett gigantiskt trapp-risfält. Dammen, som jag fick reda på dagen efter, va också dasset för nummer två så blev ingen mer fisk för mig till middag.

Under natten vaknade jag av ett himla oväsen utanför huset, lät ungefär som en skrikande man från mentalsjukhuset. Efter att ha hört ’Allah’ ett antal gånger forstod jag att det kom från moskén bakom huset. Det va dags for 05:00 bön innan solen gick upp. Farmorn tog min hand och drog mig ut i regnet i pyjamas, come, come, drog på mig ett huckle över huvudet och satte mig på golvet. Som tur va satte sig Harry framför mig och gav mig samma ’kom och hjälp mig-blick’ vilket va en lättnad. Det var en väldigt förenklad bön med mat, sång och barn lekande bland de bönfallande.

Bukittingi, Sumatra, är väldigt vackert, som ett levande zoo. Orangutans springer löst längs vägen, har man tur kan man träffa på Sumatra tigern. Några timmar ifrån ligger Padang, en av Sumatras största städer, traditionellt muslimskt men med ett stort inflytande av globalisering. Lätt att ta sig runt med billig buss transport eller flyg. Sumatra är också väldigt populärt med surfare längs kusten där de lever billigt i guesthouse.

Efter Sumatra flög vi vidare till Java, Yogyakarta, där en av dem sju världsundren finns. Borobudur och Prambanan buddist templen är som att stiga in i början av 800-talet och där många kristna och hinduer levde tillsammans med buddister för att be och undervisas. Ett otroligt märkligt ställe mitt i ingenstans.

Java har inte lika många turister som till exempel Sulawesi eller Bali, och varenda vit människa tror dem är från Hollywood. Blev under en timme fotograferad av kanske 40 barn i grupp, och efterföljd av tre killar i min egen ålder, lite absurt. Inte ens Harry kunde få dem att förstå med hans Jakarta dialekt. Hyrde motorcycklar och åkte till en helig strand, där man absolut inte fick ha på sig något grönt plagg, om man inte frivilligt ville bli tagen av onda gudar ifrån havet, det visste ju inte vi om, så va lite pinsamt för mig som bara hade en grön t-shirt med mig och kunde inte hitta något turist stånd där dem sålde kläder. Som tur va blev jag inte ned-dragen i havet, men måste ha varit väldigt nära berättade en gammal man på vägen tillbaka till guesthouset.
 
Efter ett par stressiga veckor trodde jag det skulle bli skönt att slappna av under några dagar på Bali. Började bra, låg på stranden och solade för en gångs skulll, men blev snabbt bombarderad av två smyckes-, en manikyr, och majs säljare samt en hårfrisör. Blev så förbannad att dem började kände sig lite smått elaka, men kort därefter kom pojkvännen och blev bästa kompis med dem alla. Suck!

Någon från jakarta kan vara lika mycket av en främling som en svensk när man reser runt i Indonesien, där dialekter, religioner och kulturer skiljer sig så otroligt inom ett och samma land.

Var den första som kommenterar

Svara till