Den italienska fotbollen – mer än bara en sport

Den italienska fotbollen, il Calcio, är så mycket mer än bara en sport i Italien. Den är en stor del av vardagen och den italienska kulturen och det finns inte en italienare som inte har en åsikt om hur ligaspelet går.

Derbyn som delar miljonstäder och mormödrar som tar med barnbarnen på match. Spelare som tjänar miljoner, blir pojkidoler och som gifter sig med tv-värdinnor. Matchdagar då alla pratar om fotboll vid piazzor, i pizzerior, i kullerstensgränder och på tv. Följ med på en resa genom ett land där laget du hejar på säger vem du är, där fotboll tas på största allvar, och där allt stannar upp på söndagarna klockan tre på eftermiddagen då det spelas för ligatiteln, lo Scudetto.

För att få en uppfattning om fotbollens plats i det italienska samhället måste man veta hur utbrett spelandet är. Ligaspelet i Italien är organiserat i Serie A, B, C1, C2 och D och innefattar de flesta italienska städer och öarna Sicilien och Sardinien. Det är Serie A, högsta divisionen, som drar till sig mest intresse nationellt och internationellt i kraft av att vara en av världens bästa fotbollsligor, med många internationellt starka lag; såsom Juventus, Milan, Inter och Roma. Även Serie B har sin skara anhängare, mer än man kanske först kan tro. Speciellt de lag som ofta flyttar mellan Serie A och B har supportergäng som följer varje match och har även ett stort intresse i hemstaden. Ligaspelet, il Campionato, pågår mellan augusti och maj och vinnaren tar hem lo Scudetto.

Juventus, från Turin, är den klubb som har vunnit flest ligatitlar (27) följt av Milan (17) och Inter (17).

De största städerna är ofta representerade i Serie A med mer än ett lag, såsom Milano och Rom, och då skapas såklart förutsättningarna för riktiga derbyn. Milano har lagen Inter och Milan, som kallas för kusinerna. Milan och Inter spelar i SanSiro-arenan med plats för över 80 000 åskådare och där man två gånger om året  spelar derbyt della Madonnina. Även Roms fotbollsarena, Olimpico, är hemarena för två stora lag i Serie A, Roma och Lazio som ger liv till derbyt della Capitale, ofta med politiska motsättningar.

Turin är lagen Juventus och Torinos hemstad medan Genova delar upp sig i två anhängarskaror kring Genoa och Sampdoria. I dessa stadsderbyn vaknar motsättningar, starka känslor och bestämda åsikter till liv bland personer som vanligtvis lever sida vid sida. Varje lag har sin egen historia, sina egna spelare (ofta med färgstarka personligheter) och i vissa fall även sina politiska ideologier. Milan ägs av Berlusconi, Lazio är det högervridna laget i Rom och Livorno är historiskt sett ett lag med vänstervärderingar.

En del matcher kan väcka lika starka känslor som derbyn. Utöver de regelrätta stadsderbyn som förekommer så finns det starka motsättningar mellan andra lag. Lag som ofta ligger högt i tabellen, exempelvis Juventus (som även har flest ligatitlar) uppfattas ofta som provokativa när de har bortamatcher. Samma sak gäller de lag som slåss om ligatiteln. Det finns även motsättningar mellan lag från samma regioner. Ett exempel är Toscanas tre mest berömda lag Fiorentina, Siena och Livorno eller Siciliens stora städer, Palermo och Catania. De tål verkligen inte varandra.
 
Man talar ofta om fede calcistica (vilket kan översättas till fotbollstro) när man diskuterar fotboll i Italien. Man hänvisar då till sitt lag, på samma sätt som man skulle göra till sin religionstillhörighet; så att påstå att fotbollen på vissa plan är religion i Italien är alltså ingenting som är taget ur luften. Ofta går ”fotbollstron” i arv i familjerna och barnen hejar på samma lag som sina föräldrar. De har vuxit upp med lagets färger, har följt deras hemmamatcher och de har sjungit lagsången sedan de var små.

Man går på matcher med kompisar, men likaväl med hela familjen, mormödrar och farmödrar inkluderade. Inte sällan skämtar man om problem som uppstår om två unga förälskar sig och deras familjer tillhör rivaliserande fotbollslag och därför inte kan tillbringa fotbollssöndagarna tillsammans. Speciellt laddat kan det bli om det olika lagen har skilda politiska värderingar.

Favoritlaget, la squadra del cuore, följer ofta blodsbanden snarare än hemstaden och många italienare hejar på lag som familjen historisk sett hejat på, även om de bor i andra städer. En av de största supporterklubbarna för Juventus hittar man i Neapel till exempel och det är alltså inte konstigt att matcherna med Napoli och Juventus upplevs som derbyn. De största och mest framgångsrika lagen har nästan alltid anhängare även utanför hemstaden och ofta även utanför Italien.
 

 
Om man lägger de mest extrema fotbollssupportrarna och matchsöndagarna då all media ägnar sig åt fotbollsrapportering åt sidan, så är fotbollen fortfarande det lilla extra i vardagen som alltid skapar möjligheter till igenkännande och diskussion. När italienare som inte känner varandra träffas är det vanligt att de frågar vilket fotbollslag de hejar på, för att snabbt bilda sig en uppfattning om personen. På samma sätt som olika lag kan ge olika uppfattningar om en person, så är de icke fotbollsintresserade också en kategori full med särskilda implikationer.
 
Utöver all uppmärksamhet som fotobollsspelarna får på planen så blir även de mest berömda spelarna ofta kändisar och idoler som får leva under hård mediebevakning. De senaste åren har många TV-värdinnor och modeller från TV gift sig med fotbollsspelare. Man kallar fenomenet för calciatori e veline. Dessa par representerar ofta många unga italienares dröm för kändisskap och pengar; killar som vill bli rika och berömda inom fotboll och unga tjejer som vill vara vackra, berömda och tillsammans med Italiens moderna hjältar. Sett ur ett ekonomiskt perspektiv så omsätter fotbollen otroliga summor pengar; biljetter, merchandise, spelarlöner och politiken runt omkring.
 
Sommaren 2006, under förberedelserna inför VM, skakades den italienska fotbollen av en skandal som media kom att kalla Calciopoli. Det uppdagades en omfattande korruption, med mutade domare och förutbestämda resultat. De inblandade fanns i alla läger, från spelare, till domare, till högsta managers inom lagen. Värst drabbades Juventus, som tappade ligatiteln och kastades ner i Serie B, då otaliga matchresultat visade sig vara förutbestämda. Även Milan och Fiorentina förlorade anseende och startade med minuspoäng säsongen därpå.

Det långsamma rättsväsendet i Italien har lett till att många definitiva domar fortfarande väntar på att avgöras. Självklart har italienarna delade uppfattningar om vad som egentligen hände och vad som är rätt straff. Många Juventus-anhängare hävdar att de förlorat sin titel på felaktiga grunder, och att det blev en häxjakt. Andra hävdar att saker man länge spekulerat om äntligen har uppdagats och tvivlar nu på att Juventus verkligen vunnit alla sina ligatitlar på ett rättfärdigt och sportsligt sätt. Speciellt skarp är diskussionen mellan Juventus, som blev av med titeln, och Inter som fick den.
 

 
Det italienska landslaget, gli Azzurri, är det enda fotbollslaget som enar Italien och den enda möjligheten man har att heja på spelare som i ligaspelet tillhör ”fel” lag. Hur det går för landslaget och tränarnas val av spelare berör alla och diskuteras livligt speciellt inför viktiga turneringar. Det italienska landslaget kan stoltsera med en EM-titel, 1960 och fyra VM-titlar, 1934, 1938, 1982 samt 2006 som gör Italien till regerande världsmästare fram till 2010.

På landslagsnivå återfinns mycket av den italienska fotbollens konkurrens och prestige i mötena mellan Frankrike och Italien. De är alltid matcher där ryktet står på spel och ofta har de fått mötas i finalmatcher i VM och EM. Att som italiensk fotbollsspelare bli uttagen till landslaget är ingen självklarhet även om man är duktig, för konkurrensen är stenhård och taktiken viktig, och att få ta på sig den blå landslagströjan är något alla fotbollspelare drömmer om men något få någonsin får göra. Många internationellt berömda spelare som Baggio, Zenga, Bergomi, Maldini, Totti, Buffon, Materazzi och Cannavaro är några namn på de som fått vara med i den eftertraktade landslagstruppen.

Praktisk information

Om du vill gå på fotboll i Italien, kan du självklart köpa biljetter via internet, men priserna är ofta väldigt höga. Vanligtvis släpps biljetterna måndagen samma vecka som matchen går av stapeln och lättast är att köa för biljetterna i auktoriserade biglietterior i staden där matchen ska spelas eller direkt vid stadion. För att köpa biljetter måsta man ha med sig en identitetshandling, och kopior av identitetshandlingarna för de personer man eventuellt ska köpa biljetter åt.

Barn, kvinnor och pensionärer har rätt till lägre pris, så kallat prezzo ridotto. Att köpa biljetter svart av försäljare utanför stadion kan vara en dyr affär, eftersom de oftast tar riktiga ockerpriser och man riskerar förfalskade biljetter. Vid speciellt viktiga matcher, vid derbyn eller då lag med starka motsättningar möts, kan länspolismästaren välja att ändra biljettförsäljningen av säkerhetsskäl, och ibland släpps biljetterna tidigare. Enklaste sättet att ta reda på hur man får tag på biljetterna och när, är genom att informera sig på hemsidan för det lag som spelar på hemmaplan, eftersom de ansvarar för biljettförsäljningen och tillsammans med länspolismästaren bestämmer hur försäljningen ska gå till beroende på hur viktig eller rivaliserande matchen är.
 
Tänk även på att det är förbjudet att ta med sig vätska (såväl läskedrycker som vatten på flaska) och tändare in på arenan och det förekommer vanligtvis väskkontroller. Lyckligtvis har arenorna barer, där man kan köpa snacks, godis, smörgåsar och dryck och både innan och efter matcherna är området runt stadion fullt av försäljare och matstånd.
 
Det kan även vara bra att ha med sig dynor att sitta på (finns ofta hopvikbara sådana att köpa utanför stadion för en rimlig peng), om man inte köper platser i tribunan, då det ofta blir många timmar man sitter på hårt underlag och i många fall under öppen himmel, och det kan vara smutsigt eller blött om det nyligen regnat.