Den italienska maffian – i verkligheten

Ordet ’maffia’ gör att tankarna ofta går till Sicilien och filmer som Gudfadern. Men i verklighetens Italien finns dessa kriminella organisationer inte bara på Sicilien, och namnen är annorlunda. Italien är ett land där det sällan är lätt att urskilja var gränserna går. Gråzonen mellan lagligt och olagligt, stat och maffia, är en del av samhället. Här kommer ett kortfattat försök till att förklara Italien, och fenomenet maffia. Vilken roll den har i samhället, och hur du som turist ingår i spelet.

Först av allt kan det vara på sin plats att reda ut olika begrepp. I Sverige använder gemene man ordet maffia, för samtlig organiserad kriminalitet i Italien, och främst tänker man på Sicilien. I Italien är bilden något mer nyanserad, även om man ibland använder sig av ordet maffia för att hänvisa till den mentalitet  och den struktur dessa organisationer bygger på. Det finns således olika maffiaorganisationer i olika delar av Italien. På Sicilien finner man Cosa Nostra, medan man i Neapel med omnejd har Camorra, som fått stort utrymme i internationell media sedan boken Gomorra av Roberto Saviano publicerades. I regionen Kalabrien hittar man ’Ndrangheta och i Puglia finns Sacra Corona Unita.


 
Förklaringen till maffians uppkomst i Italien ligger långt tillbaka i Italiens historia. Långt innan Italien var enat och samlat med ett officiellt språk och flagga med Rom som huvudstad. Många forskare och sociologer hävdar att maffian föds ur de feodala jordbrukssamhällen som karaktäriserade främst Sicilien. Där rika och inflytelserika markägare höll lokalbefolkningen med järnhand och fungerade både som arbetsgivare och beskydd. Under hårda förhållanden förblev dessa ’proprietari terrieri’ en fast punkt, om än deras makt gränsade till utnyttjande av befolkningen.

När sedan Italien enades och nationen byggdes var det svårt att komma utifrån och försöka bestämma över dessa samhällen och ibland lämnades de åt sitt öde. Man brukar tala om att Syditalien och  Sicilien aldrig tagit åt sig staten som ett koncept, utan hållit fast vid idén om en ’padrino’ som upprätthållare av ett fungerande samhälle. Det finns sociologer som hävdar att när staten aldrig fått fäste i befolkningens mentalitet men likväl försöker bestämma över hur de ska leva och kräver in skatter, skapas en så kallad anti-stat. En parallell samhällsordning som inte erkänner staten utan anser sig vara den rättmätige utövaren av makten, och som bekämpar staten. Andra hävdar att den italienska staten till stor del är beroende av de kriminella organisationerna och att de fungerar både som en anti-stat och som en del av staten.

När industrialiseringen tog fart i Italien, intresserade den främst Norditalien och städerna, Torino, Milano och Genova, då det var dessa som fick statliga bidrag och hade fungerande infrastruktur. Resten av Italien förblev ett ruralt samhälle med migrerande arbetskraft, med majoriteten av befolkningen inom jordbruket. Dessa regioner var geografiskt sett långt från resten av Italien och nu blev det också ekonomiskt på efterkälken. Efter andra världskriget och Mussolinis fall, började uppbyggandet av det Italien vi känner i dag.

Stora summor pengar investerades runt om i Italien och för Syditalien och Sicilien skapades en utbetalningsplan som skulle ge befolkningen möjlighet att utbilda sig och komma ikapp Norditalien, la cassa di mezzogiorno. Men den italienska staten insåg att maffian hade ett sådant inflytande att enda möjligheten var att samarbeta, och de flesta pengar hamnade rakt ner i fickorna på de som vid det här laget hunnit bli mafiosi. Här lades grunden för den infekterade relation den italienska politiken har med de olika maffiaorganisationerna än i dag.

Stora delar av det italienska samhället har aldrig känt av statens närvaro på ett positivt sätt eller känt sig delaktiga, varvid denna ’maffiamentalitet’ inte faller inom samma ramar som samhällen som accepterat idén om en stat med makt över ett folk. I regioner som tampas med arbetslöshet, kriminalitet och dålig service för skolor och sjukvård, känner man sällan att man tillhör den italienska staten.
 
Italienarna har en infekterad relation till dessa organisationer. Det finns de som föraktar och aktivt jobbar emot den. De som riskerar livet för att inte hamna i deras klor och för att tvätta bort maffiastämpeln från Italien. Sen finns det en stor skala italienare som hävdar att maffian är en del av Italien. Ingenting de är stolta över, men något som inte går att förändra. De vill inte ta itu med problemet för på ett eller annat sätt har de dragit fördel av systemet eller anser att staten stjäl lika mycket som maffiaorganisationerna.

Just det, staten. Återigen blir det tydligt att den italienska staten inte alltid ligger högt i kurs bland italienarna och många menar att den har starka band även till sin egen motpol, anti-staten, maffian. Att den italienska politiken har problem med korruption är ingen nyhet och bland folket har politikerna inte mycket till förtroende. En förödande situation som får många italienare att uppgivet låta spelet fortgå. På ena sidan staten och på den andra maffiaorganisationerna och däremellan ett otydligt gränsland.

Som turist är det inte alltid så lätt att förstå dessa maffiaorganisationers inflytande, speciellt med tanke på att italienarna själva inte tycker om att prata om ämnet och för att det mesta pågår bakom kulisserna. Det är heller inte att föreslå att försöka ge sig in och prata om ämnet, då många föredrar att vifta bort det eller tar illa vid sig. Inte utan anledning kallas den sicilianska maffian för cosa nostra, vår sak. En stor del av mentaliteten som särpräglar områden med hög maffianärvaro är just att låtsas som ingenting, att inte se och inte veta. En av anledningarna till att den är så svår att bekämpa.

Det italienska språket har ett specifikt ord för denna mentalitet, omertà, som översätts, en aning missvisande och förenklat, till förbrytarmentalitet och tyst samförstånd. Att få tillstånd att driva barer eller souvenirbutiker i turisttäta områden, att sälja piratkopior av väskor och dylikt från kända italienska modehus, att ekonomiskt klara av att smälla upp stora turistresidence i exklusiva områden, har ofta att göra med dessa organisationer. Det pratas om att de ligger bakom byggnader, köpcenter och motorvägar. Vissa kommuner har till och med utretts för misstankar om att de styrs direkt av maffian.

Man kan lätt tro att det främst handlar om svart arbetskraft och narkotikahandel, men sanningen är att dessa organisationer tagit plats överallt i samhället till den grad att man inte längre lägger märke till det. Utan de svarta pengar som tvättas av de olika maffiaorganisationerna skulle stora delar av den italienska ekonomin inte snurra. Som turist ingår man indirekt i spelet.
 
Som turist i Italien finns ingen egentlig risk att oroa sig för de olika maffiaorganisationerna. På samma sätt som de flesta italienare lever utan problem. Dessa organisationer har utvecklats och moderniserats och inte mycket av hollywoodmyten i gudfader-stil lever kvar. Självklart kan vissa områden, med kraftig maffianärvaro och hög kriminalitet vara farliga, men som turist kommer man sällan i kontakt med dem.

Om man är intresserad av att läsa mer om de italienska maffiaorganisationerna, tycker jag att boken Gomorra av Roberto Saviano ger en ganska bra och brutal bild av fenomenet. Samtidigt anser jag att man bör läsa på om två sicilianska domare, Giovanni Falcone och Paolo Borsellino, som tog det som livsuppgift att bekämpa maffian på Sicilien under åttio och nittiotalet, kom en bra bit på väg för att sen kallblodigt mördas. För det finns ett Italien som jobbar mot dessa organisationer, och som förtjänar att inte glömmas bort. (För er som behärskar italienska kan jag rekommendera boken ’Cose di Cosa Nostra’ skriven av just Giovanni Falcone.)
 
Avslutningsvis är det på sin plats att understryka att den här artikeln inte utger sig för att vara en fullständig guide vad beträffar ämnet, men hoppas kunna bidra med lite grundläggande fakta för de som inte känner Italien speciellt väl och är intresserade av detta fenomen.

10 kommentarer på Den italienska maffian – i verkligheten

  1. Iliden Stormrage

    Grymt bra skrivet!
    Väldigt intressant man lärde sig en hel del:)
    Fast kändes mer som en liten uppsats..

  2. Anders

    Bra skrivet, man kan får mycket bra hjälp av texten om man ska skriva en uppsats.

  3. Fjåårtiiwseen!

    Jag tycker att texten liksom är komplicerad! Men det är rätt bra oxå 🙂

Svara till