Hur låter Rom?

Rom är en underbar stad – men ta med öronproppar!

Jag blundar. Och lyssnar. Först är det svårt att höra någonting förutom sorlet av trafik och röster. Men så bryter andra ljud igenom. Jag hör fåglar som kvittrar. Jag hör sprinklers som vattnar gräsmattorna med ett monotont, tickande läte. En sopcontainer i närheten slår igen med ett hårt, ett metalliskt ljud. En trimmad moppe susar förbi. Ett svagt brummande ljud avslöjar luftkonditionering i ett hus intill mig. En bilist tutar intensivt. Jag hör någon som ropar på avstånd.

Rösten kommer närmare. Jag öppnar ögonen. Det är l’arrotino – bladsliparen som har kommit för att slipa kvarterets knivar och saxar. Ett par kvinnor visar sig strax i fönstren i ett hus och ropar till l’arrotino att vänta en liten stund; så kommer de ner. Inte långt efter ringlar en kö av kvinnor, med famnen full med knivar, framför slipstenen. Ett flygplan passerar högt upp i skyn. Vatten rinner i en jämn ström från en liten brunn. En tv-apparat slås på någonstans och signaturmelodin för ett nyhetsprogram genomljuder omgivningen några sekunder innan volymen sänks. Syrsor har börjat sjunga. En kyrkklocka klämtar. Det är mässa.

Ofta är Rom både omtumlande och påfrestande vid första besöket. Alla sinnen påverkas av staden och bara på hotellrummet finns det en chans att pusta ut. ”Ljuden” är troligen inte det första man lägger märke till men när det är dags att sova susar det länge i huvudet. Men så tar tröttheten över och dagen är slut.

Precis som Rom är en högljudd stad så talar en romare ofta med högre röst (och gestikulerar vildare) än många andra. Allt låter mer: stad som invånare. Romarna pratar i samma typ av mobiltelefoner som resten av världen, kör samma sorts bilar och tittar på samma märke tv-apparater. Ändå så pratar de med högre röst, tutar mer och har högre volym på sin tv. Jag vet inte vad det kan vara. Men av någon underlig anledning kommer romarna undan med det mesta och det som i vanliga fall kan vara irriterande ger bara ytterligare karaktär åt romarna.

Att uppleva Rom tidigt på morgonen, när gatorna ännu är tomma och de flesta av stadens invånare fortfarande ligger och sover – att se staden vakna upp, är speciellt. Framför mig passerar blott ett par skåpbilar med frukt och grönt på väg till marknaden. Vid trottoarkanten bygger några morgontrötta försäljare stumt ihop sina stånd och en tiggare (som tydligen inte alls är halt) är på väg till sitt sedvanliga gatuhörn.

Jag passar på att njuta. Om någon timme är staden full av ljud igen.