Påvemaraton

Påven hittar på allt möjligt.

En gång var jag i New York. På gatan där jag bodde fick jag en dag syn på Dalai Lama. Jag fick gåshud. Jag befann mig precis bakom His Holiness och kunde ha nuddat vid honom om jag sträckte ut handen. Han stod precis som miljoner andra vid ett övergångställe på Manhattan och väntade på att korsa en hårt trafikerad gata. ”Kan du inte ta ett kort” viskade jag till min följeslagare som var en stolt ägare till en av de första mobiltelefonerna med inbyggd kamera. ”Skynda dig!” Mina ben var alldeles darriga. Precis när kameran klickade ringde det i mobilen. Det blev grön gubbe, Dalai Lama försvann i folkhavet, och fotografiet blev aldrig sparat.

Under en mässa i Peterskyrkan förra påsken visade det sig att påven har en liknande effekt på mig. Jag satt nära altaret och när Benedictus XVI svepte förbi med sitt följe knottrade sig huden på mina armar. När påven avslutade sin mässa med att förkunna påskhälsningar på över fyrtio olika språk blev jag alldeles till mig. När det var Sveriges tur var jag så spänd att jag glömde bort att lyssna. Det var över på bara någon sekund och jag fick nöja mig med att höra den danska versionen som kom strax efter.

Religiös eller inte, jag tycker ändå att det är lite kul med påven.

Den 28 juni i år, i och med aposteln och helgonet Paulus (San Paolo) dag, inleddes Anno Paolino (Paulusåret) – ett jubileumsår för att fira helgonets födelse för tvåtusen år sedan. Fram till och med den 29 juni 2009 kommer det, världen runt, hållas konserter och mässor tillägnade Paulus. Ett spännande inslag som avslutar året är det ”maratonlopp” som kommer att utföras i helgonets fotspår.

Det är planerat som en annorlunda pilgrimsresa till fots, från Israel till Rom, med undantag för ett antal sträckor med båt. Det ska finnas etapper enbart för amatörer medan andra ska vara riktiga tävlingar. I städerna (Aten, Malta, Syrakusa med flera) som passeras ska kulturella möten hållas där tävlingsdeltagarna, från hela världen, får dela med sig av sin kultur samt uppleva andras.

De sista milen springer (eller går) deltagarna på den knaggliga via Appia Antica som användes av romarna redan innan Kristi födelse, för att tillslut nå fram till Petersplatsen där Benedictus XVI kommer att välkomna dem alla som vinnare. Därefter är programmerat en predikan om sportens ideal och sport som ett medium för att främja broderskap mellan världens alla nationer.

Personligen ser jag framför mig tusentals präster och nunnor, svettandes under den gassande medelhavssolen, ta sig fram med myrsteg i sina tunga klädnader och obekväma sandaler, någon med käpp till och med.

Jag har säkert helt fel. Troligtvis kommer allt att vara mycket modernt och deltagarna är alla möjliga med sponsrade tröjor och tights. Säkerligen kommer inte de vanliga lustigkurrarna saknas och vi kommer att se de som springer utklädda till påvar och helgon. Det enda man får hoppas är att predikan på mållinjen inte kommer att vara alltför lång för dessa tusentals tappra som under nästan två månader har vandrat i historiens tecken.
Jag ska hålla utkik efter tröjor med texten ”Jag sprang i San Paolos fotspår”.