Den obetalda taxiresan

Hur man upplever en taxiresa kan variera kraftigt. De kan vara allt från vansinnesfärder till trevliga pratstunder med lokalbor. Alla har vi väl varit med om en mindre lyckad taxiresa. Ofta väljer vi att glömma och fokusera på det positiva men i dag väljer Sara att dela med sig av en händelse i en kinesisk taxi, en resa som inte slutade riktigt som hon tänkt sig.

På flyget från Urumqi till Guangzhou i Kina sitter jag bredvid Nicole, en amerikansk tjej som jobbar som lärare i Singapore. Hon har bott en längre tid i Kina och jag har just rest runt i landet i två månader, så vi spenderar större delen av tiden med att jämföra upplevelser. Så småningom kommer vi in på taxiresor och Nicole berättar hur hon en gång hamnade i bråk med en chaufför som uppförde sig illa och hur han försökte köra iväg med hela hennes packning i bagageluckan, varpå hon blev så förbannad att hon vägrade betala. Jag skrattar gott åt historien, både road och imponerad av att hon vågat stå på sig.

Väl framme i Guangzhou säger jag hejdå till Nicole och tar flygbussen in till stan. Jag har tittat på en karta på förhand och vet att vandrarhemmet jag har bokat ligger ett stenkast från hållplatsen. Det är sent på kvällen, jag är trött och disorienterad, och ryggsäcken känns tyngre än någonsin. Det är 80% luftfuktighet, vilket gör att det inte spelar någon roll hur fort eller i vilka mängder jag häller i mig vatten, det rinner bara rakt ut genom porerna igen.

Efter att ha promenerat runt i en halvtimme ger jag upp och inser att jag inte har en aning om vart jag är eller vart vandrarhemmet ligger, så jag hoppar in i en taxi. Bilen är stor, ren och iskall av luftkonditionering. Jag ger chauffören adressen och sjunker ihop i baksätet.

Efter en stund ser jag vandrarhemmets skylt lysa i mörkret några hundra meter bort. Jag är fullt upptagen av fantasier om duschar och rena lakan när jag plötsligt kastas framåt av att taxin tvärbromsar våldsamt. En kvinna har sprungit rakt ut i gatan framför bilen och chauffören har med några få millimeters marginal lyckats undvika att köra på henne. Han svär en lång ramsa åt kvinnans oaktsamhet, uppenbart chockad över att det var så nära ögat.
Kvinnan är inte så glad hon heller.

Hon är tydligen av uppfattningen att det helt och fullt var chaufförens fel, och nu står hon med armarna i kors och blänger ondskefullt på honom. Han tutar vilt för att få henne att flytta sig ur vägen så att han kan köra vidare, men det hjälper inte. Istället börjar hon att sparka på bilen. Kofångaren får sig en rejäl omgång, och så bankar hon ilsket i motorhuven ett antal gånger för extra effekt.

Först är chauförren totalt handlingsförlamad av ilska. I ett par ögonblick sitter han blickstilla och bara stirrar ut genom vindrutan i misstro. Sedan går allt väldigt fort. Han fipplar med bilbältet, drar och sliter, kan inte få av sig det snabbt nog. På två röda sekunder flyger han ut ur bilen och börjar jaga kvinnan, hyttandes med näven. Kvinnan är förvånansvärt snabb i sina stilettsandaler och hon tar tillflykt in i en buss som står parkerad vid trottoaren.

Chauffören springer efter och sparkar på bussen, fortfarande fullkomligt vansinnig. Då kliver en man av bussen och bestämmer sig för att lägga sig i bråket. Nu är det chaufförens tur att bli jagad. Varv efter varv springer de runt taxibilen där jag sitter i den arktiska luftkonditioneringskylan och bara gapar, både av förskräckelse och morbid fascination.

Till slut får bussmannen tag i chauffören. De börjar slå på varandra, sparkar lite här och var, dunkar varandra i huvudet. Ingen av dem verkar ha en blekaste aning om hur man slåss, och tur är väl det. Folk samlas i en stor ring runt dem för att se på spektaklet, men efter ett par minuter kommer några säkerhetsvakter springande och bryter upp bråket. De börjar förhöra bussmannen och chauffören, och jag inser att det är lönlöst att sitta kvar och vänta.

Jag kliver ur bilen, tar min ryggsäck ur bagageluckan och promenerar sista biten till vandrarhemmet. Den här gången är det jag som inte bryr mig om att betala.

2 kommentarer på Den obetalda taxiresan

  1. Olivia Hultin-Lange

    hysteriskt!! kan lova att jag fick nagra konstiga blickar fran indiern har pa internetcafeet nar jag gav ifran mig ett slags skallande gapflabb lr vad det nu var!! Ar ju iofs inte sa kul for de inblandade, men den sortens otroliga slumphistorier ar vad som gor resandet levande i mina ogon. hoppas att de inte blev allvarligt skadade ngn av dem, fast det lat inte sa.
    onskar dig en fortsatt trevlig resa! 🙂
    livvey
    http://oliviastankar.blogg.se/oliviasresa

  2. Sandra

    Ja, det var lite kul å læsa, æven om det kanske inte var så skoj før dom inblandade. Men det bara låter så komiskt! Kallabalik;)

Svara till