Fyra nätter i Hong Kongs förorter..

Den 17 januari lämnade jag Sverige för att påbörja en resa i Asien vilken kommer att pågå till nästa sommar och inkludera fyra månaders studier i Peking. Mitt första stopp var Hong kong, mina förväntningar var höga, och dom inte bara uppnådes utan även överträffades.

Efter ungefärligen 25 timmar på resande fot landade jag så i ett disigt och duggregnande Hong kong någon gång under eftermiddagen onsdag den 16 januari. Det var mitt första besök i metropolen, och jag skulle komma att stanna till söndag morgon.Bo, det skulle jag göra hos Bianca i Fangling. Bianca ar en infödd 24 år gammal hong konges som till vardags arbetar med att skapa och redigera layout till såväl tv- som tidningsreklam.

Våran första kontakt skedde genom den eminenta websidan hospitalityclub.org, och sedan ett knappt halvår tillbaka har vi, från och till, diskuterat foto, musik, film och andra estetiska verksamheter via det epokgorande programmet msn live messenger.Fanling ar ett bostadsområde djupt inne i Hong kongs ”nya territorier”, inte allt for långt ifrån den kinesiska gransen. Att kalla Fanling för ”ett kinesiskt miljonprojekt” skulle inte vara helt orättvist – omradet utgörs av dussintals enorma och stereotypa betongklossar till bostäder.

Hong kong genomgick ju under 1900-talets mitt två stycken enorma befolkningsinvandringar; den första efter andra världskrigets slut, då grovt räknat en miljon kineser återinvandrade till staden efter att de under den japanska ockupationen blivit tvingade bort därifrån. Inom loppet av ett par år återvande grovt räknat en miljon hong kongeser från kina, ett företag som tredubblade stadens invånarantal.

Den andra påbörjades efter kommunisternas maktövertagande i Kina, då folk flydde hals över huvud från svält och politisk förföljelse. För att tillgodose den dramatiska ökningen gällande efterfrågan utav bostäder, konstruerades dessa enorma betonghus, vilka står i rader likt dominobrickor längs med hela den 40 minuter långa pendeltågresan från Fanling in till centrala Hong kong.

Att bo hos Bianca gjorde det för mig möjligt att bevittna såväl luggslitna förorter som moderna skyskrapor. Bianca skulle också visa sig vara den bästa tänkbara utav värdinnor. Faktumet att hennes alarm varje morgon ringde klockan åtta för att jaga iväg henne till ett jobb som inte slutade forrän 19.30, hindrade henne inte från att sedan spendera hela återstående kvällarna med att guida mig runt i sin fantastiska stad, eller från att hela natterna hänge sig at intressanta och uttömande diskussioner. Hon sov mindre an fyra timmar per natt under de fyra nätter jag var där, jag själv sov möjligen strax över fyra timmar per natt, då jag inte hade ett arbete att infinna mig på varje morgon.

Jetlaggad och förväntansfull anlände jag med flygbuss till Fanling dar Bianca mötte upp mig. Genast slogs jag av den livlighet som är så signifikant for asiatiska städer; överallt är det liv och rörelse; en myriad av plikttrogna kineser navigerar sig fram mot sina mål med uttryckslösa ansikten; McDonalds och Seven-Eleven gör med sina oproportioneligt stora mängder personal sitt bästa for att bryta tusenåriga traditioner av matkultur och levnadssatt; en slags kulturkrock som innebär liv och rörelse överallt, alltid.

Efter kanske fem minuters promenad är vi hemma hos Bianca. Hennes anspråkslösa lägenhet utgör, med dusch och kök, på sin höjd 20 kvadratmeter. Standarden därinne ar dock för mig överraskande hög; efter att ha gått genom en smutsig och sliten korridor träder jag in i en noggrant inredd lägenhet med fina möbler, även om standard och storlek på kök och badrum lämnar en del övrigt att önska. Sammantaget så är bostaden inte helt olikt min egen gamla studentlagenhet i Linkoping, vilken jag mekaniskt sade upp för denna resas skull.

Lägenheten kostar exakt 1000 Hong kong dollar per månad (1 HKD = 0.94 SEK), en hyra som tydligen kommer stiga den dag då myndigheterna får reda pa att Bianca nu längre inte studerar, utan istället jobbar. Efter en dusch är det dags att sätta sig på pendeltaget till centrala Hong kong for att äta och titta på skyskrapor. Som väntat haller den kollektiva trafiken i Hong kong en enormt hög standard gällande såväl renlighet som avgångarnas frekvens och punktlighet. Långt mycket bättre än i någon svensk stad, och framförallt billigare.

Även fast klockan har passerat 20 då vi kommer till Kowloon – området mittemot Hong kongs berömda skyline – är det förvånansvärt lite folk på gatorna. Detta enligt Bianca för att det ”regnar och ar kallt” (duggregn, femton plusgrader). Mycket riktigt går min värdinna – som aldrig någonsin har varit i en skog eller sett snö – och huttrar medan jag själv nyss har knäppt upp zipjackan pga den behagliga temperaturen.

Efter en som förväntat god kinesisk måltid och en blick på Hong kongs skyline är det så dags att äntligen bege sig ”hem” till Fanling för en natts välförtjant sömn i en riktig säng istället för en flygplansstol. Det visar sig dock att sängen, i bästa asiat-anda, endast mäter 180 centimeter, ett faktum vilket i kombination med min jetlag innebär att jag stötvis sover kanske två timmar innan Biancas alarm obönhörligen väcker oss klockan åtta. Efter hennes avlägsnande lyckas jag dock somna om till 11, något som förmodligen räddade min dag.

Dags att söka sig till pendeltåget for att möta Hong kong i rusningstid. I dagsljus är resan in till staden fascinerande. Så mycket hus. Så mycket folk. Alla de sju pendeltågsstationer som skiljer mig och min destination Mongkok åt, myllrar av folk och tjugovåningshus. En sittplats på pendeln är bara att glömma.Av stiger jag alltså i Mongkok, ett område beläget två stationer från ändstationen Tsim sha tsui, där hamnen som utgör Hong kongs centrum finns belägen.

Mongkok ska tydligen vara ett av världens mest tätbefolkade områden, och också det område i Hong kong där de kinesiska triaderna har sitt säte. Efter att ha sett den kinesiska filmen ”One night in Mongkok” (som f.ö. rekommenderas), så har jag alltid haft romantiska förestallningar om och en dragning till detta livliga område.

När jag stiger av möter jag; myller, kontraster och livlighet. Folk överallt, kaotisk trafik. Kontrasterna mellan slitna bostadshus och nybyggda skyskrapor är precis så slående vacker som jag hade väntat mig. Shoppingen verkar vara billig och attraktiv, så jag ramlar in på en restaurang istället. Jag ska nämligen inte shoppa något i Hong kong, för då maste jag bära runt på de inhandlade varorna genom Thailand och Malaysia. På restaurangen åt jag dumplings, blev mätt och betalade 20 HKD.

Efter maten promenerar jag planlöst ner mot Tsim sha tsui, Hong kongs lite mer trendiga shoppingdistrikt. Jag lyckas undvika de lockande elektronikkedjorna, men icke-shoppings-löftet spricker ju naturligtvis så fort klädaffärerna uppenbarar sig; tre riktigt fina tröjor och ett par böcker for 700 HKD. Hade kunnat handla för det tiodubbla, minst.Klockan närmar sig 19.30 och det är dags att ta sig över till Central island för att mota Bianca utanför hennes jobb. Efter en delikat middag ska vi visst upp till Victoria peak – ett ca 450 meter högt berg – för att därifrån bevittna Hong kongs centrala delar från ett fågelperspektiv.

Efter en 45 graders lutande resa mot toppen med ett tåg som ger mig kalla kårar av opålitlighet (det är designat för att likna någon slags gammal spårvagn), kommer vi så småningom upp till utsiktsplatsen på bergets topp. Utsikten får mig bokstavligen talat att tappa andan. Aldrig tidigare (möjligen Kinesiska muren) har jag bevittnat något sa mäktigt som Hong kongs upplysta öar en klar och vindstilla natt i januari. Eftersom min penna inte kan göra denna artificiella miljö rättvisa, så slutar jag upp med att beskriva den här. Efter Victoria peak; tunnelbana och sista pendeln hem.

Efter ännu en natt med sporadisk jetlag-sömn är jag satt i min ensamhet att fördriva dagen i Hong kong fram till kvällen, då Bianca ska visa mig Hong kongs klubbliv. Det ar fint väder, varför jag köper en trave vykort och sätter mig i Kowloon park för att skriva dessa. Som vanligt är de kinesiska parkerna oklanderligt rena och strukturerade. Det bissara med denna park är att vart man än befinner sig, och vilket håll man än ser åt, så ser man skyskrapor vilka ligger precis vid parkens gränser, eftersom dess läge hör till Hong kongs mest attraktiva.

Än mer bissart blir det när jag på parkens fotbollsplan bevittnar ett gäng for ändamålet ganska odugliga Hong kongeser spela fotboll, på en plan vars markvärde torde vara hundratals miljoner. Hur motiverar man det ekonomiskt, och hur länge far dessa fotbollsspelare ha kvar sin plan innan skyskraporna slukar den?

Efter en sparsam lunch är det dags att vara kulturell och undersöka stadens utbud av museér. Valet stod mellan ”Hong kong art museum” och ”Hong Kong museum of history”, och efter tidigare inrådan från min värdinna så föll lotten på det sistnämnda. Museét ar oerhört ambitiöst och presenterar på sina tre våningar stadens historia med start för 400 miljoner år sedan. Eftersom jag är historiker snarare än geolog, hoppar jag nästan helt över den i mitt tycke alltför ”gamla historien” för att ta mig till den del av museét som behandlar stadens moderna utveckling.

Att presentera denna utställning i detalj skulle kräva en egen artikel, men sägas kan att denna var otroligt välgjord, och med hjälp av texter, figurer och filmer betydligt ökade min respekt för och förstaelse av staden. Ett besök här är ett måste under en vistelse i Hong kong.När jag kommer ut från museét har det visst hunnit bli mörkt, och efter lite fönstershopping (nåja, en tröja till blev det) och kringströvande så är det dags att möta Bianca på Central island. Dit tar jag färjan, vilket kostar endast ett par dollar.

Antagligen är det en upplevelse att närma sig detta intermezzo av skyskrapor via sjövägen, men efter gårdagens peak på Victoria peak förblir jag i stort sett oberörd av denna båtresa. Dock var det mäktigt att väl i land stå precis nedanför den oerhört höga byggnaden ”International financial center” och dess storslagna omgivning. Vad liten man känner sig, va?!

Bianca har tydligen varit tvungen att jobba över en trekvart eller så, och på grund av utebliven sömn samt energikrävande arbete och promenering, når vi fram till konsensus att god mat och bio är en bättre avslutning pa kvällen än vad party skulle ha varit. Eftersom bion slutade för sent for att fånga sista pendeln till Fanling, är det istället buss hem som gäller. I dryga timmen fortsätter vi – till viss del utifrån filmen – med diskussioner vi tidigare påbörjat.

Det är här jag verkligen inser vilken personifiering utav den ”nya kinesiska kvinnan” som min värdinna verkligen är. I ett land där kvinnor för ungefär ett sekel sedan fick sina fötter sönderslagna som småbarn för att med sin framtida maktlöshet i vuxen ålder väcka mannens begär, sitter nu denna tjej och berättar hur hon inte vill ha någon familj och inte tror på kärlek. I ett land där kvinnorna for ungefär ett halvsekel sedan endast var en docka att dekorera med mannens pengar, sitter nu denna tjej och förkunnar hur hon avskytt ”tjatigheten” hos tidigare pojkvänner som har hört av sig ”för ofta”.

Ett par månader innan jag anlände till Hong kong sade Bianca upp sig från sitt dåvarande jobb, enkom for att hon ville åka på en veckas solsemester till Bali. Någonting håller på att hända med kvinnan även i Asien, och min värdinna står otvivelaktigen på barrikaderna.

Sömn blir det på lördag eftermiddag snarare än på natten emot redan nämnda dag, därför har klockan hunnit passera 16 innan vi tar oss från Fanling. Biljettköp (Bangkok, Macau och Peking) och mat samt slentrianmässig sightseeing står på schemat innan det är dags att prova på Hong kongs klubbliv. Jag tvingar även Bianca att se på mig då jag ser på Liverpool-Chelsea på en sportbar; en match som oförklarligt nog slutar 2-0, efter att ett fantasilöst Chelsea misslyckats med att reducera ett för dagen överraskande offensivt och välspelande Liverpools tidiga ledning.

Som jag har förstått det så finns det olika områden med klubbar i Hong kong. Jag personligen hade tyckt att det hade varit spännande att gå ut i Mongkok for att se hur utelivet ser ut i de av triaderna kontrollerade områdena. Det föll visst inte min värdinna pa läppen, och istället spenderas kvällen i det område där tydligen Hong kongs hippaste klubbar finns, på ett ställe vilket var fullpackat med västerlänningar och rika asiater. Tydligen ska vi in på någon klubb som heter ”Dragon I”, som bara släpper in ”medlemmar och snygga eller rika personer” enligt min värdinna, som tidigare varit där två gånger.

På något vis lyckas vi faktiskt ta oss in där, utan att betala inträde ens.Läsaren utav denna artikel ska dock veta att jag inte ger mycket för ”fancy” klubbar, utan mycket hellre går på Debaser än på stureplan. Trots detta måste jag medge att det var ganska..hmm..inspirerande, att i en futuristisk klubbmiljö bevittna hur välbärgade gäster beställde in helrör och champagneflaskor som om det inte fanns någon morgondag, i bästa Patrick Bateman-stil.

Gud ske lov så spelade dom techno och inte hip-hop, vilket gjorde att jag stod ut med att vara kvar på klubben ett tag. Hem kom vi med buss efter klockan 05, somnade någon gång efter 06, och sedan var det bara att gå upp 08 för att åka pendeltag-tunnelbana-båt-flygplan-buss till Bangkok, där jag i skrivande stund sitter och undrar vad det egentligen var som slog ned i huvudet på mig.

Hong kong lämnar intryck. Tempot och vyerna saknar motsvarighet, i alla fall utifrån mina egna tidigare erfarenheter. Dessa fyra nätter jag spenderade i Fanling utgjorde en start på min resa som väl knappast hade kunnat vara bättre. Då jag lämnade kvar laptop, psp, universitetsdokument samt en påse med kläder hos Bianca, så kommer jag att återvända till Hong kong igen redan 19 februari för att hämta mina tillhörigheter och fira in det kinesiska nyåret, innan det bär av till Peking den 22 februari för en termins studier.

Hong kong har givit mig upplevelser, kunskaper, intryck men framför allt en vän för livet. Allt till priset av en flygbiljett och en dryg veckas tillbakadragande från den svenska vintern.

8 kommentarer på Fyra nätter i Hong Kongs förorter..

  1. Johanna Sueca

    Otroligt bra skrivet och det låter verkligen som att Hong Kong är speciellt.. 🙂

  2. jocke

    låter väldigt trevligt. Kul att hitta en bra värd/boende genom internet också.

    lycka till i fortsättningen på din resan

  3. Marie

    Åh. Du gillar att skriva!(?) Var i HK i februari och tackar härmed för att jag fick tillbaka känslan. 😀 Lycka till med resten! *vink* 🙂

  4. Stefan

    Jag har varit i Hong Kong två gånger nu och efter senaste besöket skulle jag nog vilja påstå att det här är min favoritstad!

  5. mikael alapoikela

    Lät som en otrolig upplevelse. Har själv planerat in 3-4 dagar i hong kong på min asien-tur.

    Har du några tips? Vad kostar det att äta ute ungefär samt logi?

  6. mikael carlsson

    fantastisk artikel. har samma intryck av HK som du. det är en puls i den staden som är helt obeskrivlig. tycker nog man ska vara där längre en 4 dagar . minst en vecka.

Svara till