Kapitalismens Mekka i Kommunismens Kina

I den här artikeln skildras tankar om Daniels besök på sidenmarknaden i Beijing under en sommar. Här talas det om sidenmarknaden som ett ställe för turister att hitta varor och produkter till rena vrakpriser i jämförelse med prisnivån i Sverige. Men här ställs också frågor kring varför de är så billiga och vilka förutsättningar de personer som tillverkar produkterna har.


“What you like to buy?!”
“What colour you want?!”
“I give you very special price!”
“Don’t give me this joking price!”
”That price is killing my business!”
“I would like to kill you!”

Ja, det är bara några av de fraserna som fullständigt haglar över mig då jag strövar runt bland försäljarna och deras små skjul på sidenmarknaden här i Beijing. Försäljarna, iklädda röd-vita uniformer (oftast kvinnor i 20-årsåldern) förföljer mig som en hord bin på jakt efter honung. De tjatar på mig med sin mycket speciella och ytterst väloljade säljarretorik,  och ja, till och med slår på mig för att jag ska ta mig tid att titta i just deras lilla vrå, på just deras speciella varor, att just fylla deras dagliga försäljningskvot.

Det är svårt att inte lockas in i deras lilla magasin, att bara för en stund få sitta ner och slippa surret i gångarna, trots att jag vet att jag i princip kommer vara tvungen att köpa någonting för att kunna ta mig därifrån, i alla fall utan blåmärken. 
 
Sidenmarknaden, som jag är på, har sedan ett par år tillbaka flyttat inomhus och består numera av ett flervåningshus där varje etage har olika produkter till försäljning i små bås, där varorna är tätt och kompakt travade. Här finns verkligen allt man kan tänkas behöva; skor, kläder, smycken, datorer, mp3spelare, sexiga sängöverdrag, smink och så vidare och så vidare.

Och ja, det är billigt förstås, jättebilligt, speciellt om man är haj på det där med prutning och inte faller pladask för säljarnas duktiga försäljningstricks. Nej, här får man lägga allt vad vett och etikett heter åt sidan, och istället ikläda sig rollen som fräck förhandlare, en orubblig sådan. Ofta går det att komma ner i priser långt under försäljarnas sista bud. En kille berättade för mig om sin taktik att ”ju mer rågat deras försök till att luras är, desto oförskämdare är jag själv”. ”You give me joking price – I give you joking price!”.
 

När jag går runt på våningarna på sidenmarknaden slår det mig vilka oerhörda summor av pengar som byter ägare varje dag här. Stora busslaster med amerikaner, fransmän och andra nationaliteter körs praktiskt taget rakt in på marknaden, och efter ett tag kan man se dem släpa omkring på stora sopsäckar fyllda med kläder och diverse fynd. Kanske har även en och annan svensk också gått med plastkassen i ena handen och sina yuan (kinesiska valutan) i andra.

En tanke som slår mig är att pengar här faktiskt går direkt från rika västvärlden till ett land, som trots dess enorma ekonomiska framsteg, tampas med stor fattigdom (i synnerhet på landsbygden). Men en annan fråga man kanske inte riktigt funderar på i all köpyra är varför dessa varor är så pass billiga. Hur ser arbetsförhållandena ut för dem som tillverkar dessa? Vilka löner har de som sitter och syr jackorna? Hur kommer den försäljning till gagn dem som sitter bakom symaskinen? Det finns många paradoxer här, men vad jag försöker förmedla är en smula eftertanke, eller som en utled och utmattad australiensisk kille som jag mötte på varuhuset uttryckte det; ”There is a reason why the prices are so low”.
 
För er som följde nyhetsrapporteringen kring Olympiska spelen här i Beijing blev det en viss debatt kring souvenirtillverkningen, där ”allvarliga kränkningar av arbetarnas rättigheter”, ”övergrepp hos OS-leverantörer” och ”svåra brott mot grundläggande arbetsvillkor” rapporterades från Internationella fackliga samorganisationen ITUC (svensk förkortning IFS) och Internationella textilarbetarefederationen (ITGLWF).

Enligt rapporten har det hittats barn i tolvårsåldern producerande dessa varor och vuxna har tvingats till att arbeta för bara halva den gällande minimilönen som lagstadgats. Barnarbetare har rapporterat att de jobbat från tidigt på morgonen till sent in på småtimmarna natten därpå. En del arbetare vid produktionen av souvenirerna utsattes även för giftiga färgkemikalier som kan resultera i brännskador.

Det har också rapporterats om att arbetare tvingats ljuga om arbetsförhållanden, löner och säkerhet när utomstående inspektörer varit på besök. Det har heller inte funnits någon direkt kontroll från IOKs sida över tillverkningen av souvenirer, istället gick man ut med ett fastslagande om att produktionen bör vara ”etiskt försvarbar”.


 
Så en fråga jag ställer mig efter att ha vandrat runt varv efter varv, våning efter våning på detta gigantiska kommerskomplex är; om inte ens souvenirer kring Olympiska spelen, som trots allt var ett stort och världsligt marknadsföringsprojekt för den kinesiska regeringen, är rättvist och etiskt försvarbart producerade, hur kan man tänka sig att de varor som produceras på sidenmarknaden är det?

Hur tänker just du dig att de är producerade? Och vilken vikt lägger du vid att de kläderna eller skorna som funderas på att inhandlas är producerade på ett sätt som inte tvingar en annan människa till ett omänskligt och förtryckande levnadstillstånd? Ett sådant levnadssätt som du själv inte skulle acceptera.
 
Vi konsumenter besitter trots allt en stor makt genom att vi kan besluta oss för att handla sådant vi tycker är moraliskt rätt att handla, och således tvingas marknaden följa efter. För det gör den, marknaden. För bara ett tiotal år sedan var både ekologisk- och rättvisemärkta produkter knappt synbara i våra affärer, men nu när jag varje gång entrar Malmö efter min pendlingsresa till Lund ser jag att det är en FairTrade city och ekologisk mat säljer som aldrig förr.

Utbudet har alltså styrts av efterfrågan till en mer moralisk och miljövänlig handel här på hemmaplan. Så kanske är det nu även dags för oss ryggsäcksresenärer att packa ner moralen och ansvaret i ryggan nästa gång vi åker, trots att det är trångt och ryggsäcken är liten.

3 kommentarer på Kapitalismens Mekka i Kommunismens Kina

  1. max schröder

    Även om jag till fullo håller med dig i din text, så finns vissa faktum som i dagsläget helt enkelt inte kan glömmas.
    Förändring sker inte genom att ett par svenskar slutar shoppa vid Pearl/silk market, utan genom en nationell förändring som först och främmst börjar vid regeringsmakten. I dagens Kina är detta smått otroligt, då man har att välja mellan att tävla med USA i GDP, alternativt ta hand om några barn ute på landsbygden.

    När vi reser gör vi det nästan alltid för att uppleva. Ibland måste vi också låta upplevelsen sjunka in och accepteras, istället för att blint börja jämföra med sitt hemland.

    /MSA

  2. Elina Vidarsson

    vara tvungen att köpa någonting för att kunna ta mig därifrån, i alla fall utan blåmärken

  3. Elina Vidarsson

    Haha jag kommentera tidigare haha har inte fattat hur detta fungerar. det jag skulle säga var att min kompis nästan fick blåmärke. en tjej håll i hennes jacka svinhårt och vägrade släppa, jag försökte gå emellan men utan resultat. och en annan sak jag läste att du studera fred och konflikt! har länge funderat på det men efter att jag varit i australien blir det nog statsvetenskap ist eller först iaf och sen blir det master of science in welfare and management. Men hur är fred och konflikt? intressant?
    mvh Elina

Svara till